Featured

122 böcker och serier jag läste 2017

Här är alla böcker jag läste under förra året – plåtade, med en kort beskrivning eller bedömning, samt länkar till vidare läsning. De är listade i ungefärlig kronologisk ordning efter ursprungligt publiceringsdatum, förutom att böcker av samma författare hålls samman. Först prosa, längre ner serier.

Listor från tidigare år: 2016, 2015, 2014 och 2013.

Prosa

flatland
Edwin A. Abbott: Flatland: A Romance of Many Dimensions (1884)
Viktoriansk satir. Kvadratisk medborgare i tvådimensionell värld hemsöks av mystisk varelse från en påstådd “tredje” dimension. Omläsning. Samtida recensioner.

joyce
James Joyce: A Portrait of the Artist as a Young Man (1916)
Blev tvungen att läsa om även denna, för att jag köpte (om) den i Penguin Classics Deluxe Edition med anledning av 100-årsjubileet härom året. Förord av Knausgård.

zamjatin
Jevgenij Zamjatin: Vi (1921)
Sovjetisk, profetisk bok som föregick Brave New World och direkt inspirerade 1984. Men även om Orwell lånade mycket är Vi egentligen mer kritik mot taylorism än mot totalitarism.

wilder
Thornton Wilder: The Bridge of San Luis Rey (1927)
Bro faller, dödar fem, munk undersöker varför Gud lät det hända. Pulitzerprisvinnare. Med på TIME:s 100-lista, som jag (långsamt) betar av.

conan
Robert E. Howard: The Conan Chronicles, Volume 1: The People of the Black Circle (1933-1935/2000)
Hälften av alla Conan-noveller av pulp-författaren Howard, som begick självmord vid 30 års ålder. Rasistiskt och sexistiskt och repetitivt – men också medryckande och actionfyllt. Intressant krönika från The Guardian. Och AV Club har skrivit om Conan-myterna.

lewis
Sinclair Lewis: It Can’t Happen Here (1935)
Auktoritär, fåfäng, invandringsfientlig populist som lovar att göra USA toppen igen vinner USA-valet 1936. Lewis fick nobelpris 1930, men denna roman var tämligen bortglömd i många decennier. Hösten 2015 fick den nytt liv, när vissa började se paralleller till vår samtid. Kan läsas online.

borges_fictions
Jorge Luis Borges: Fictions (1944/1956)
Apropå Nobel: Jag gillar många nobelprisvinnande författare, men vem är bättre än den flitigt nominerade men konsekvent dissade Borges? Just sayin’. (JLB själv störde sig mycket på att han aldrig vann.) En novellsamling som är späckad med mästerverk. Ämnet för det kanske mest berömda finns som en “oändlig webbplats“.

borges_iniquityJorge Luis Borges: A Universal History of Iniquity (1935/1954)
Tidiga prosaförsök. Berättelser om för det mesta verkliga personer, som Monk Eastman och Madame Ching – men med en del fiktiva inslag.

borges_aleph
Jorge Luis Borges: The Aleph (1949/1960)
En novellsamling till! Också bra.

obrien
Flann O’Brien: At Swim-Two-Birds (1939)
Rolig meta-fiktion. Räknas ofta som O’Brien’s mästerverk, men jag föredrar faktiskt hans andra roman (publicerad 28 år senare) The Third Policeman. At Swim-Two-Birds är med på TIME:s 100-bästa-lista, liksom på en liknande av The Guardian.

camus
Albert Camus: The Outsider (1942)
Omläsning. Existentialistisk absurdistisk klassiker av Camus (nobelpris 1957). Rentav 1900-talets bästa bok enligt Le Monde. Den är åtminstone underhållande! Lättare att relatera till nu än när jag var 20.

miller
Arthur Miller: Death of a Salesman (1949)
Den amerikanska drömmen exponerad. En av 1900-talets främsta pjäser.

beckett
Samuel Beckett: Waiting for Godot (1953)
Så även denna, såklart. Av alla tolkningar jag hört föredrar jag den freudianska: ego och id väntar på superego!

blish
James Blish: A Case of Conscience (1958)
Hugovinnare 1959. Jesuitpräst besöker planet där intelligenta reptiler lever i en utopi som saknar brottslighet, omoral och religion. Är den i själva verket en produkt av Satan? Lovande premiss men andra halvan (som utspelar sig i en skyddsrumsbaserad civilisation år 2050) är rörig och ojämn. En mer generös recension.

leiber
Fritz Leiber: The Big Time (1958)
Intressant idé: Ett krig som pågått en miljard år och kommer att pågå i en miljard till och vars slagfält är våra liv. Men tyvärr hade jag svårt att bry mig – svagt genomförande med trist dialog. Recension. Boken finns online.

jackson
Shirley Jackson: The Haunting of Hill House (1959)
En av 1900-talets mest klassiska spökhistorier. Filmad 1963 och 1999 och blir snart även tv-serie. Essä om boken.

southern
Terry Southern: The Magic Christian (1959)
Amerikansk miljardär beter sig trolligt. Dock utan att bli president. Men! Peter Sellers gör rollen i filmatiseringen. Och han var ju president. Allt hänger ihop.

updike
John Updike: Rabbit, Run (1960)
Tänkt av Krustys spökskrivare som en sorts svar på On the Road, en realistisk skildring av vad som händer – och den skada det ställer till med – när en man sjappar från jobb och familj. Mycket bra! Video-intervju med Updike. Boken är med på TIME:s 100-bästa-lista.

zelazny
Roger Zelazny: This Immortal (1966)
Hugopris för bästa roman 1966 (delat med Dune). Långlivad, jobbigt förträfflig snubbe är mutant eller gud (Pan?) och träffar veganer. En bok som prövar tålamodet, inte alls i klass med Zelaznys Lord of Light som jag tycker mycket om. The Guardian-recension.

harrison
Harry Harrison: Make Room! Make Room! (1966)
Omläsning. En varning för överbefolkning. Utgår från frågor som inte många ställde på 60-talet: Föds det för många barn? Riskerar vi att göra slut på våra resurser? Ändå mest känd som “boken bakom Soylent Green“. Filmens berömda twist (spoiler) lyser dock med sin frånvaro.

doctorow
E. L. Doctorow: Ragtime (1975)
Livet i det tidiga 1900-talets New York, främst bland de välbeställda. Många kändisar medverkar: Harry Houdini, JP Morgan, Emma Goldman, Evelyn Nesbit m fl. Med på TIME:s 100-bästa-lista. Av vissa t o m sedd som “the Great American Novel”, men den mest minnesvärda delen är snodd från Heinrich von Kleist.

mccarthy
Cormac McCarthy: The Gardener’s Son (1976/1996)
McCarthys första filmmanus, baserat på verkliga händelser. Skrevs 20 år innan det publicerades i bokform. Om boken.

amis_money
Martin Amis: Money: A Suicide Note (1984)
Kapitalism på 80-talet. Lite som en blandning av Bret Easton Ellis och Irvine Welsh, men Amis var före båda. Med på TIME:s 100-bästa-lista, liksom på The Guardians. Det ger en extra krydda att veta att boken inspirerades av författarens inblandning i produktionen av b-filmen Saturn 3.

atwood
Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale (1985)
Rätt bra, men inte en av Atwoods bästa böcker (jag föredrar t ex Blind Assassin och Alias Grace). Det förvånade mig att protagonisten/berättaren har upplevt både “vår” värld och dystopin – mer ambitiös science fiction hade förlagt handlingen ytterligare några år in i framtiden och låtit läsaren själv stå för den direkta jämförelsen mellan före och efter. (Men Atwoods relation till sf var fram till för några år sedan ganska förvirrad.) Innehåller ett nyskrivet förord.

delillo
Don DeLillo: White Noise (1985)
Om sökandet efter mening och helighet i en meningslös och ohelig värld. Intervju med Michael Cho, omslagstecknare till denna utgåva. Med på TIME:s 100-lista.

feinstein
John Feinstein: Running Mates (1992)
Politisk thriller på delstatsnivå. Lovande början, befängd upplösning. Men kul att se hur reportrar undersökte saker på det gamla krångliga sättet (alldeles) före internet och mobifoner.

ishiguro
Kazuo Ishiguro: The Buried Giant (2015)
Gammalt par med dåligt minne i mystiskt England strax efter att romarna stack. Strålande och rörande fantasy av 2017 års nobelprisvinnare. Nästan lika bra som Never Let Me Go.

paulsen
Roland Paulsen: Vi bara lyder: en berättelse om Arbetsförmedlingen (2015)
Rolig men lite beklämmande läsning om Arbetsförmedlingens identitetskris (den förmedlar väldigt sällan arbeten) och vilka strategier tjänstemän använder för att hantera uppdrag de inte tror på. Recension och intervju.

twinpeaks
Mark Frost: The Secret History of Twin Peaks (2016)
En Twin Peaks-roman! Av tv-seriens medskapare! Men benämningen “roman” är tveksam – detta är en halvsammanhängande dossier med 360 sidor tidningsartiklar och rapporter om mystiska händelser i och utanför TP, fr o m Lewis & Clark 1805. Allehanda konspirationsteorier vävs in, men tonvikten är på ufon. Således mer X-Files– än TP-känsla. En väldigt obetydlig figur från tv-serien är “huvudperson”. Mest störigt är den korkade ramsekvensen (en FBI-agent läser och annoterar dossiern i syfte att lista ut dess centrala “mysterium” – som vem som helst skulle lösa på en kafferast).

partridge
Alan Partridge with Rob Gibbons, Neil Gibbons & Steve Coogan: Alan Partridge: Nomad (2016)
Uppföljare till Partridges självbiografi från 2011. I denna bok berättar han om en lång vandringsfärd från Norfolk till kärnkraftverket i Dungeness för att hedra sin fars minne. Mycket rörande. The Guardian-recension och en från Chortle.

macdonald
Norm Macdonald: Based on a True Story: A Memoir (2016)
Norm Macdonald är mest känd som SNL:s genom tiderna bästa Weekend Update-ankare. Han är också en ganska legendarisk pratshowgäst. Här har han skrivit en självbiografi med mer lögn än sanning. Innehåller bl a en version av världens bästa skämt. AV Club-recension.

newman
Kim Newman: Anno Dracula 1899 and Other Stories (2017)
Ny samling med företrädesvis monsternoveller. Titelberättelsen är okej, men inte mycket mer än en prolog till nästa Anno Dracula-roman. Nästan allt annat i boken är bättre. Bland favoriterna: “Famous Monsters”, invandrare från Mars intervjuas om sin karriär i Hollywood (han blev typecast och fick bara stereotypt “marsianska” roller), och Metropolis/Metropolis-mashupen “Übermensch!” En något översvallande recension.

moore_jerusalemAlan Moore: Jerusalem (2016)
Det tog många månader att ta mig igenom Jerusalem, en av det engelska språkets längsta romaner, trots att Moore tillhör mina favoritförfattare av både serier och prosa. Men detta är en bok med för mycket av allt. Den handlar om staden Northampton och om William Blake och Lucia Joyce och Samuel Beckett och Thomas Becket och John Clare och Oliver Cromwell och Charlie Chaplin och brittisk arbetarklass och livet efter döden i den fjärde dimensionen och så mycket mer. “Makes Ulysses look like a primer” tyckte Michael Moorcock. “Brilliant and sometimes maddening” skrev New York Times (i en lite för okritisk recension). Mina egna, blandade känslor för romanen fångas bäst av Suggested for Mature Readers. Det är en magnifik bok, men med allvarliga brister. Vilket är sorgligt, för med rätt redaktör kunde det mycket väl blivit en klassiker.

Serieböcker

1oa_mannen
Oskar Andersson: Mannen som gör vad som faller honom in: Skämtteckningar och serier i urval (1897-1906/2005)
Seriepionjären OA (som begick självmord vid 29 års ålder) förtjänar bättre än denna tunna, otillfredsställande och illa designade samling. Ungefär 24 sidor material har sträckts ut över 80 boksidor. Online finns en betydligt bättre samling från år 1907.

2crimedoesnotpay
Charles Biro, Bob Wood et al: Blackjacked and Pistol-Whipped: A Crime Does Not Pay Primer 1942-1948/2011)
En betydligt mer respektabel och välproducerad samling. Kallas “primer” men är kanske mer en “best-of” från den en gång i tiden omåttligt populära “true crime“-antologin Crime Does Not Pay. Underhållande och blodigt. Serien blev i princip mördad på 50-talet av den amerikanska seriecensuren.

3davis_taint
Jack Davis, Al Feldstein et al: ‘Tain’t the Meat… It’s the Humanity! and Other Stories 1951-1955)
Och detsamma gäller förstås det mesta från legendariska EC Comics. Denna samlingsbok innehåller samtliga två dussin bidrag till Tales from the Crypt som Jack Davis stod för.

4shigura
Shigeru Mizuki: Shigeru Mizuki’s Hitler (1971)
Biografi om Adolf Hitler av en av Japans största mangaskapare. New Yorker-artikel om Mizuki. Om seriens lärdomar för vår tid. Och ett utdrag ur boken.

5kirby_mrm

Jack Kirby: Mister Miracle (1971-1974)
Ny samling med alla 18 numren av den mest långlivade Fourth World-titeln. Kreativt – en ny ikonisk skurk introduceras i nästan varje nummer. Nummer 9, “Himon”, är formtoppen, men nr 7 innehåller en av Kirbys mest romantiska rutor. Sista tredjedelen (som publicerades efter att alla andra Fourth World-tidningar blivit nedlagda) distanserar sig från myterna och är mer som traditionella superhjälteäventyr, t o m lite gammaldags även för 70-talet. .

6colwell_inner
Guy Colwell: Inner City Romance (1972-1978/2015)
Underground-serie av politiskt engagerad konstnär. Livet i innerstan och i fängelse. Sex, våld, droger, klasskrig. TCJ-recension och intervju med Colwell.

7campbell_alec1
Eddie Campbell: Alec (1984)
Tidig samling med serier som jag äger sedan tidigare (bl a i 600-sidiga omnibus-boken Alec: The Years Have Pants), men här i lite annorlunda form. Ingen gör bättre självbiografiska serier än Eddie Campbell.

8campbell_bacchus1
Eddie Campbell: Bacchus: Omnibus Edition, Volume 1 (1987-1992/2015)
Innehåller de första 5 Bacchus-böckerna. Vinets gud är lite sliten efter 4000 år av utsvävande leverne. Grekisk/romersk mytologi blandas med historia, vin, ö-liv mm. För många serieskapare skulle detta vara ett självklart magnum opus, men för Campbell är det bara hans tredje bästa mångåriga projekt (efter From Hell och ovan nämnda Alec).  Intervju med Campbell.

9campbell_
Eddie Campbell: Bacchus: Omnibus Edition, Volume 2 (1990-1997/2016)
Andra halvan av Campbells 1100-sidiga epos. Ojämn, var och en av de 10 böckerna är läsvärda men i varierande grad, och de hänger inte alltid ihop jättebra. Mest åldrad är bok 9, King Bacchus, som satiriserar serieindustrin på 1990-talet. Och den avslutande boken, Banged Up, känns lite antiklimaktisk. Mest minnesvärda inslaget: Gud avbildad som en barnteckning.

exc1
Chris Claremont & Alan Davis: Excalibur Classic, Volume 1: The Sword is Drawn (1987-1989)
Excalibur var en av mina favoritserier för 25 år sedan. En X-Men-spinoff som utspelade sig i England och hade en mer lättsam ton än den dramatiska och ångestfyllda modertiteln. Överblick över serien. Det finns referat och recensioner av varje nummer. Min egen uppfattning speglas av Tearoom of Despair.

exc2
Chris Claremont, Alan Davis, Arthur Adams et al: Excalibur Classic, Volume 2: Two-Edged Sword (1989)
Innehåller resten av seriens första år.

exc3
Chris Claremont, Alan Davis et al: Excalibur Classic, Volume 3: Cross-Time Caper Book 1 (1989-1990)
Och här börjar år två. Tyvärr fick serien snart gästtecknare, vilket drabbade kvalitén hårt. I princip alla icke-Davis-tecknade fill-ins är antingen mediokra (#8, 10-11, 19) eller usla (#18, 20). Jag vill påstå att Davis var det närmaste Excalibur hade till en auteur, trots att Claremont står som författare.

exc4
Chris Claremont, Chris Wozniak, Alan Davis et al: Excalibur Classic, Volume 4: Cross-Time Caper Book 2 (1990)
Bara 2 av 8 nr är tecknade av Davis och resultatet blir därefter. Men den udda kombon Barry Windsor-Smith + Bill Sienkiewicz (#27) och den mindre udda kombon Colleen Doran + Bret Blevins (#28) kommer undan med äran i behåll.

excv1
Alan Davis & Mark Farmer: Excalibur Visionaries: Alan Davis, Volume 1 (1991-1992)
Något år senare återkom Davis som både författare och tecknare. Hans första nio nummer solo (tuschad av Mark Farmer) uppfyller för första gången seriens potential till fullo. Antagligen det bästa Marvel publicerade i superhjälteväg i början av 90-talet.

excv2
Alan Davis et al: Excalibur Visionaries: Alan Davis, Volume 2 (1992)
Tyvärr höll det inte i sig – efter nr 50 började titeln få fill-ins, först på  tecknarfronten, sedan även författarfronten. Det som helt saknar Davis inblandning är inte alls bra.

excv3
Alan Davis & Mark Farmer: Excalibur Visionaries: Alan Davis, Volume 3 (1992-1993)
Men Davis återkom och levererade en handfull avslutande kvalitetsnummer. Tearoom of Despair skrev om varför Davis serie var så bra.

17wagner_last
John Wagner, Alan Grant & Mick McMahon: The Last American (1991)
Postapokalyps från slutet av kalla kriget. År 2019, tjugo år efter kärnvapenkriget, blir den sista amerikanska soldaten upptinad för att leta efter eventuella andra överlevande. Mindre satirisk än man kunde tro, mer realistiskt nedstämd. Savage Critics om serien.

17gaiman_freecountry
Neil Gaiman et al: Free Country: A Tale of the Children’s Crusade (1993-1994/2015)
En ansträngning för att rädda Vertigos första och enda försök att göra en crossover på 90-talet. Av crossoverns 7 ursprungliga kapitel har 5 st ersatts av ett nyskrivet, av Toby Litt. Den första tredjedelen – skriven av Gaiman ensam – är överlägsen resten.

17maus
Art Spiegelman: The Complete Maus (1996)
Spiegelmans mästerverk, baserat på hans fars upplevelser under Förintelsen. En av tidernas bästa, och mest hyllade, serieromaner.

18morrison_jla
Grant Morrison & Frank Quitely: JLA: Earth 2: The Deluxe Edition (2000/2013)
Stilig underhållning av Morrison & Quitely. Ingen We3, men ändå en av 00-talets mest vältecknade mainstreamserier. Tänk om hela Morrisons JLA sett så bra ut.

19morrison_nameless
Grant Morrison & Chris Burnham: Nameless (2016)
Ärkefienderna Grant Morrison och Alan Moore har alltid gått i varandras fotspår och här gör Moz sin egen Neonomicon, kosmisk sf-skräck i Lovecrafts anda (dock ej explicit kopplat till the Mythos). Våldsamt och invecklat, fullt av tarot, kabbalah och mytologi. Richard Branson får sig en känga, precis som i Zenith bok 2. Eller snarare en hammare i ansiktet. Recension.

20gc1
Ed Brubaker, Greg Rucka & Michael Lark: Gotham Central, Book One: In the Line of Duty (2003)
Poliser i Batmans Gotham City. Uppenbarligen mest ett sätt för Brubaker & Rucka att skriva NYPB Blue-berättelser i serieform. Mycket riktigt är de som bäst när de håller sig på armlängds avstånd från DC-universat.

21gc2
Ed Brubaker, Greg Rucka, Michael Lark et al: Gotham Central, Book Two: Jokers and Madmen (2003-2004)
Liksom med Excalibur ovan – och i princip alla amerikanska mainstreamserier – dröjde det inte länge innan Gotham Central fylldes av irriterande “fill-ins”, dvs avsnitt ritade av andra än huvudtecknaren (Lark). Visserligen skapliga, men att byta tecknare i några kapitel av en serie är för mig som att byta skådisar i några avsnitt av en tv-serie.

22yokoyama
Yuichi Yokoyama: Travel (2006)
Tågresa genom japanska landskap. Väldigt arty. Som en serie från en främmande planet. Och i likhet med livets mysterier är den i stort sett outgrundlig. Publishers Weekly-recension. Och en på svenska från Simon säger.

23columbia_pim
Al Columbia: Pim & Francie: The Golden Bear Days (2009)
Konstbok med hundratals teckningar och skisser av Al Columbia, kanske mest känd för att ha ritat (och sedan förstört) ett kapitel av Alan Moores Big Numbers. Detta är mer som en mardrömsversion av Max Fleischer eller tidig Disney-film. Så lovande att man önskar att Columbia hade orkat färdigställa några av alla dessa fragment till riktiga serier. Bakgrund/recension. Och en intervju i fyra delar.

24jj_avenger
Brian Michael Bendis, Michael Gaydos, et al: Jessica Jones: Avenger (2004-2015)
Otillfredsställande. samling med strönummer av (företrädesvis) New Avengers där Jessica Jones råkar få hyfsat mycket facetime. Till skillnad från Alias och The Pulse är detta därför till större delen berättelser som varken har en början eller ett slut (åtminstone i denna bok). Kan kanske liknas vid en dvd:a där man samlat en handfull avsnitt av en mångårig såpopera som en viss bifigur råkar få ovanligt många repliker i.

25jj_vol1
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos: Jessica Jones, Volume 1: Uncaged! (2017)
Sjunde samlingen om Bendis antihjälte, “volume 1” till trots. Språket har försnällats sedan Alias – Jessica Fucking Jones är nu Jessica Goddamn Jones! Tack vare Gaydos är det åtminstone konsekvent vältecknat igen, för första gången sedan 00-talet. Läsbart, men står vingligt på egna ben – för många referenser till resten av Marvel-universat.

26vehlmann_7psychopaths
Fabien Vehlmann & Sean Phillips: 7 Psychopaths (2007)
Av författaren till Beautiful Darkness och tecknaren av Criminals. Ingen relation till filmen med samma namn. Sju tokar försöker döda Hitler. Med oväntat resultat.

27vehlmann_cbt
Fabien Vehlmann, Bruno Gazzotti & Ralph Meyer: Clear Blue Tomorrows (2014)
Vehlmann har kallats “Frankrikes Alan Moore”. Men allt han gör är inte imponerande. Denna sf-grej är kompetent men underutvecklad.

28simpsons_futurama
Ian Boothby & James Lloyd: The Simpsons Futurama Crossover Crisis (2010)
I serieform möttes världarna redan 2002, ett drygt decennium innan det hände på tv. Boken samlar två miniserier plus ett par halvrelaterade bonusnummer. Lättsmält och småtrevligt, men bonusmaterialet är bättre än serierna. Gott om illustrationer av gäststjärnor. Det bästa bidraget står lite oväntat Peter Kuper för.

shiga_meanwhile
Jason Shiga: Meanwhile (2010)
Serie i “Choose Your Own Adventure“-stil, men mycket mer komplex. Enligt bokens omslag finns det 3856 möjliga lösningar men matematikern Shiga medger att de egentligen är fler. Sällan har valet mellan choklad och vanilj i glassbutiken fått så drastiska konsekvenser. Intervju med Shiga.

shiga_empire
Jason Shiga: Empire State: A Love Story (Or Not) (2011)
Oakland-nörd åker till New York för att finna kärleken, Sleepless in Seattle-style. Inte lika experimentellt eller ambitiöst som boken ovan. Eller som de nedan.

shiga_demon1

Jason Shiga: Demon, Volume 1 (2016)
Detta, däremot, är lysande. Demon är Shigas mästerverk (hittills). För den som gillar logik, matematik och extrema lösningar på ovanliga situationer. Första volymen ger svaret på högst relevanta frågor, t ex “Hur tillverkar man en kniv att ta livet av sig med när man är naken i en tom cell och inte har någon annan utrustning än en enda ruta toapapper? TCJ-recension.

shiga_demon2

Jason Shiga: Demon, Volume 2 (2017)
Sa jag att det är lysande? Jag tror att jag fortfarande står för det.

shiga_demon3
Jason Shiga: Demon, Volume 3 (2017)
Attraktionen är alltså att se någon tackla en absurd, otrolig situation med logik och analytisk förmåga. Jag kan inte säga så mycket om plotten utan att spoila en del av läsupplevelsen.

shiga_demon4
Jason Shiga: Demon, Volume 4 (2017)
Sista delen. Hur ska det gå? Och handlar allting egentligen om föräldraskap? Shiga om sin sju år långa resa.

29xombi
John Rozum & Frazer Irving: Xombi (2011)
Kortlivad uppföljare till kultig 90-talsserie. För tankarna till Morrisons Doom Patrol, men mer vältecknad. Antagligen för bra för dagens DC-läsare.

30moore_vampirella
Alan Moore, Jeph Loeb, Kurt Busiek et al: Vampirella Masters Series, Volume 4: Visionaries (2011)
Alan Moores 12 sidor långa Dracula-serie “The New European” (1997). Och ett hundratal sidor med en massa Vampirella-trams av sämre författare.

31bpc1
David Hine & Shaky Kane: The Bulletproof Coffin (2011)
Superhjältar, dinosaurier, zombies och inte minst serietidningar. Mindless Ones skrev om meta-serien. Intervju med Kane & Hine.

31bpc2
David Hine & Shaky Kane: The Bulletproof Coffin: Disinterred (2012)
Andra omgången. Denna gång fristående (eller?) noveller. TCJ-recension av kapitel 1 och av kapitel 3. Cut-up-numret, kapitel 4, fick mest uppmärksamhet.

32deadwardians
Dan Abnett & I. N. J. Culbard: The New Deadwardians (2012)
Mystiskt mord utreds i ett edwardianskt London som präglas av att överklassen 50 år tidigare (kort efter prins Alberts död) blev vampyrer för att besegra zombieinvasionen. Metaforiskt rikt och/eller virrigt världsbygge, lite väl avancerat för en relativt kort historia (8 nr). Bra idéer som kunde ha utvecklats till något större om marknaden varit på humör.

33talbot_dottir
Mary M. Talbot & Bryan Talbot: Dotter of Her Father’s Eyes (2012)
Om att växa upp under kvävande fäder i två olika tidevarv och kontexter. Mary Talbot drar paralleller mellan Lucia Joyce, dotter till James, och sig själv, dotter till en tyrannisk Joyce-forskare.

34death_of_stalin
Fabien Nury & Thierry Robin: The Death of Stalin (2012)
Serien bakom Armando Iannuccis nya film. Svart politisk komedi om vad som hände “bakom kulisserna” i Sovjet när Stalin plötsligt dog utan en självklar tronföljare. Recension.

34gfrörer_black
Julia Gfrörer: Black is the Color (2013)
All is Lost på 1600-talet. Och med sjöjungfrur. Spoilig TCJ-recension. Och en video-intervju med Gfrörer.

34gfrörer_laid
Julia Gfrörer: Laid Waste (2016)
Ung kvinna i pestfylld by på medeltiden. Recension.

35piskor_hiphop1
Ed Piskor: Hip Hop Family Tree, Volume 1: 1970s-1981 (2013)
Hiphopens (och hiphop-kulturens) historia, illustrerad i Marvel-liknande 70-talsstil. Från DJ Kool Herc till mainstream. Intervjuer hos Comics Reporter och TCJ.

36vaughan_runaways1
Brian K. Vaughan, Adrian Alphona & Takeshi Miyazawa: Runaways: The Complete Collection, Volume 1 (2003-2004)
Sex ungdomar upptäcker att deras föräldrar är superskurkar och rymmer hemifrån. Samlar hela första volymen av serien, 18 nummer. Vassare än tv-serien.

37vaughn_private
Brian K. Vaughan & Marcos Martin: The Private Eye (2015)
60 år efter att molnet sprack och allas hemligheter avslöjades har Amerika återgått till papper och privatliv. Internet är avskaffat och har alla en hemlig identitet. Kul. Skapad för plattformen Panel Syndicate. AV Club har en recension av kapitel 1.

38jacobs_safarih
Jesse Jacobs: Safari Honeymoon (2014)
Safari på främmande planet. Påminner en hel del om likaledes Koyama-publicerade Michael Deforge, men det gör inget när det är så här bra. TCJ-recension.

39tamaki_this1summer
Mariko Tamaki & Jillian Tamaki: This One Summer (2014)
Ungdomsserieroman som var det amerikanska biblioteksväsendets “Most Challenged Book” under 2016. Den förbjöds i skolor i Florida och Minnesota. För en liberal nordeuropé är det svårt att ens förstå varför. Är det för att en tonåring blir gravid? Eller för att någon använder ordet “fucking”? Problemet tycks ha uppstått för att någon bibliotekarie missförstod målgruppen och trodde att en serie för 12-åringar skulle passa även för 7-åringar. På det följde medial upphaussning av okunniga reportrar. Hursomhelst är det en exceptionellt välgjord coming-of-age-berättelse/sommarskildring som gjorde mig nostalgisk för en tid jag aldrig upplevt.
Recension i TCJ.

41tamaki_boundless
Jillian Tamaki: Boundless (2017)
Serienoveller för vuxna av tecknaren till This One Summer. Spegel-Facebook, kultfilm, en kvinna som krymper, porrsitcom, en flugas liv mm. Recension i The Guardian.

40tamaki_smma
Jillian Tamaki: SuperMutant Magic Academy (2015)
Hogwarts möter Xavier’s möter… jag vet inte, Galaxy High? Obesvarad kärlek, tonårsångest, lättja, häng. Recensioner i The Guardian och TCJ.

42batman66-1
Jeff Parker, Jonathan Case et al: Batman ’66, Volume 1 (2014)
Nya serier i samma stil som tv-serien. Därmed en av få moderna amerikanska superhjälteserier som faktiskt är barnvänliga!

43celeste
I. N. J. Culbard: Celeste (2014)
Tre personer konfronterar sina respektive demoner i tunnelbanan i London, på motorvägen i Los Angeles, samt i en japansk skog befolkad av andar. Mycket stiligt tecknat, men ack så tunt. De cirka 200 sidorna till trots är det mindre serieroman än serienovell. En besvikelse med tanke på Culbards lovande tolkningar av Lovecraft mm (han ritade även The New Deadwardians en bit upp i denna lista). Dessutom oklart vad omslaget har med innehållet att göra. Recension.

44goldstein
Sophie Goldstein: The Oven (2015)
Ungt par lämnar civilisationens skyddande dom för att få föda barn. Snabbläst serienovell som hade mått bra av 100 sidor till för att få lite mer tyngd. TCJ-intervju.

45north_usg
Ryan North & Erica Henderson: The Unbeatable Squirrel Girl, Volume 1: Squirrel Power (2015)
Humorserie i Marvel-miljö. Steve Ditkos & Will Murrays obskyra “superhjälte”, återuppväckt av Dan Slott på 00-talet, börjar här college och fajtar mot Galactus. Den som gillar Norths Dinosaur Comics roas nog även av detta.

46tomine
Adrian Tomine: Killing and Dying (2015)
Sex serienoveller. Tomines bästa verk hittills. Recension i The Guardian av Chris Ware (!). Och TCJ skriver om två av novellerna. Plus en intervju.

47lemire_descender
Jeff Lemire & Dustin Nguyen: Descender, Volume 1: Tin Stars (2015)
AI och robotar i blek rymdopera. En besvikelse. Lemires story är full av klyschor och Nguyen känns helt fel för sf. Liknar mer en tråkig äventyrsfilm än litteratur. Mycket riktigt blev den optionerad direkt.

48lemire_black_hammer
Jeff Lemire, Dean Ormston & Dave Stewart: Black Hammer, Volume 1: Secret Origins (2017)
En mer lovande serie av Lemire. För 10 år sedan försvann en handfull arketypiska hjältar från sin värld efter ett Crisis-liknande ”event” och hamnade på en bondgård någon annanstans. Starka meta-inslag. Intervju med Lemire. Första kapitlet finns online.

49bitchplanet
Kelly Sue DeConnick & Valentine De Landro: Bitch Planet, Book One: Extraordinary Machine (2015)
Feministisk exploitation-satir. I framtiden transporteras kvinnor som är “non-compliant” till ett rymdfängelse. Stillöst med en fill-in-tecknare (Robert Wilson) i ett nummer av en så tunn samling. Det smälter inte in och funkar dåligt dramaturgiskt. The Guardian-recension.

50moore_brighter
Alan Moore, Marc Sobel et al: Brighter Than You Think: Ten Short Works by Alan Moore (2016)
Tio obskyra serier skrivna av Alan Moore med tillhörande essäer av Marc Sobel. Reproduktionen kunde vara bättre, men serierna är av hög kvalitet. Mark Beyers The Bowing Machine är en höjdpunkt.

51liu_monstress
Marjorie Liu & Sana Takeda: Monstress, Volume 1 (2016)
Game of Thrones möter Dune i matriarkaliskt fantasy-Asien. Magi, krig mellan raser, talande katter. För den som gillar sånt. Utanför prosa är detta bland det mest ambitiösa jag sett i genren.
Intervju med Liu.

52brown_tetris
Box Brown: Tetris: The Games People Play (2016)
Om spelandets roll i mänsklighetens historia, de första tv-spelen, sovjetisk byråkrati och skapandet av Tetris – med mycket fokus på turerna kring dess kommersiella exploatering. Intressant läsning. Men med tanke på att Tetris ursprungligen spreds helt utan vinstsyfte är det lite perverst att det skildras som ett lyckligt slut när ett företag (med skaparen Alekséj Pázjitnov som delägare) lyckas erövra rättigheterna och begränsa spridningen av Tetris (och Tetris-inspirerade spel!) genom stämningar och hot.

53hotdogtastetest
Lisa Hanawalt: Hot Dog Taste Test (2016)
Absurdistisk mathumor och reportage från Buenos Aires, Las Vegas mm. Jag tror att den här boken kan vara mycket rolig om man gillar mat! Men jag gillar inte mat. The Guardian-recension.

54gauld_mooncop
Tom Gauld: Mooncop (2016)
Melankolisk serienovell om sysslolös polis i en avfolkningskoloni på månen. The Guardian-recension. Animerad trailer.

55hart_rosalie
Tom Hart: Rosalie Lightning: A Graphic Memoir (2016)
Tom Hart och Leela Corman förlorade sin dotter kort före hennes tvåårsdag. Jag grät floder. Hart om boken. En stripp om PTSD av Corman.

56beverly
Nick Drnaso: Beverly (2016)
Debut av Chicago-baserade Drnaso. Nästlade serienoveller i Middle America. Melankoliskt, inte helt olikt Chris Ware. Och väldigt bra. TCJ-recension och intervju. Hyllning hos The Beat.

57king_v1
Tom King & Gabriel Hernandez Walta: The Vision, Volume 1: Little Worse Than a Man (2016)
Avengers-androiden The Vision skapar en robotfamilj. De flyttar till förorten och försöker leva som människor. Rätt bra, men på tok för beroende av 50 års backstory.

57king_v2
Tom King & Gabriel Hernandez Walta: The Vision, Volume 2: Little Better Than a Beast (2016)
Och jag kan förstås inte annat än att reta mig på att kapitel 7 (av totalt 12) har en annan tecknare (Michael Walsh) än resten av serien. Kunde inte Walta fått några veckor till på sig?

ennis_train
Garth Ennis & Mark Dos Santos: A Train Called Love (2016)
Nominellt romantik men egentligen mer actionkomedi. Gangsters och hästar spelar en viktig roll. Högkompetent underhållning för stunden, fort bortglömd. Intervju med Ennis.

ennis_de
Garth Ennis & Simon Coleby: Dreaming Eagles (2016)
Om “experimentet” att låta svarta män utbilda sig till stridspiloter under andra världskriget. Som vanligt extremt väl-researchat och tekniskt korrekt i alla detaljer. Men tyvärr inte särskilt bra. Kort intervju med Ennis.

ennis_johnny
Garth Ennis & Keith Burns: Johnny Red: The Hurricane (2016)
En annan flygserie av Ennis, en uppdatering av en brittisk hjälte från 70-talet. Ännu en intervju med Ennis.

ennis_wot
Garth Ennis, Carlos Ezquerra & P. J. Holden: World of Tanks: Roll Out (2017)
Precis som man kunde vänta sig har detta egentligen inget med tv-spelet att göra. Brandingen är bara en ursäkt för Ennis att berätta ännu en WW2-historia. Mest för oss komplettister – som så ofta med Ennis b-verk är det kompetent och påläst men inte superengagerande. Tecknarbyte två femtedelar in i berättelsen distraherar dessutom, även om Holden nästan passar bättre för detta än veteranen Ezquerra. Kort intervju.

ennis_sixpack
Garth Ennis & Russ Braun: Sixpack And Dogwelder: Hard-Travellin’ Heroz (2017)
Fortsättning/spinoff på All-Star Section Eight, som i sig var en fortsättning/spinoff på Ennis 90-talslångkörare HitmanAV Club om kapitel 2. Plus såklart en intervju.

ennis_redteam2
Garth Ennis & Craig Cermak: Red Team, Volume 2: Double Tap, Center Mass (2017)
Uppföljare till en av Ennis bättre serier de senaste åren, 2014 års Red Team, om poliser som går utanför lagen. Långtifrån lika spännande och ödesmättad som den första volymen. Och så pass annorlunda i ton att det är oklart varför det ens behövde vara en fortsättning istället för en fristående berättelse med nya karaktärer. Men kul att se Cermak fancasta Julianne Moore, Ethan Hawke, Rob Reiner, Matthew Modine m fl.

70millar_empress
Mark Millar & Stuart Immonen: Empress, Book One (2017)
Millar är serievärldens McDonald’s – lättätet, näringsfattigt och obegripligt framgångsrikt. Här gör han Hollywoodsk rymdopera. Tecknaren Immonen står för all heavy lifting, Millars roll är att bidra med en hook (galaxtyrannens fru tar barnen och flyr) och en tunn men underhållande story byggd på lätt maskerade idéer och figurer från populära filmer (Star Wars) och tv-serier (Game of Thrones), kryddat med inslag från andra, bättre serier (Jack Kirbys Darkseid). Recension.

71remender_seven
Rick Remender & Jerome Opeña: Seven to Eternity, Volume 1: The God of Whispers (2017)
Xorn-kopia styr världen genom att ge folk det de vill ha. Det stora dragplåstret verkar vara Opeñas detaljerade teckningar (“astonishing“, “stunningly gorgeous“). Han har stil, och gör en del roliga figurdesigner, men för mig är han inte mycket mer än en hyfsat begåvad X-Men-tecknare. Under den attraktiva ytan är bildberättandet svagt. Ibland är det svårt att följa exakt vad som händer från en ruta till nästa. Det vore ett aber i vilken serie som helst, men särskilt i ett aspirerande fantasy-epos. Remenders story har potential, men är på tok för mycket tell, för lite show. Inte dåligt, men ljummet.

72sikoryak_terms
R. Sikoryak: Terms and Conditions (2017)
De ogenomträngliga användningsvillkoren för iTunes, illustrerade av kameleonten Sikoryak i 99 olika teckningsstilar. (Jag klarade att identifiera ca 80% av källorna utan att konsultera bokens index!) Nödvändig läsning för alla som är intresserade av kognition, Apple-produkter och/eller juridiska avtal. Om serien.

73sikoryak_trump
R. Sikoryak: The Unquotable Trump (2017)
En bok som började livet som en Tumblr-blogg. Trump-citat illustrerade med klassiska tidningsomslag (i 50 olika stilar), omritade med Trump i huvudrollen. Kronologiskt ordnad från kampanjen till presidentskapet, vilket gör läsningen till en märklig resa.

74flintstones1
Mark Russell & Steve Pugh: The Flintstones, Volume 1 (2017)
Inte riktigt en seriös skildring av hur våra förfäder levde för hundratusen åt sedan, utan mer som en satir (av författaren till Prez) av hur vi lever idag! Rätt kul. Intervju med Russell.

74flintstones2
Mark Russell & Steve Pugh: The Flintstones, Volume 2 (2017)
Mer stenålderssatir. Säga vad man vill om Clod the Destroyer och hans ständiga försök att utrota det ormbunksstjälande ödlefolket, men han hade blivit en mycket president än The Donald.

75milligan_britannia
Peter Milligan, Juan José Ryp & Jordie Bellaire: Britannia (2017)
Detektiv i Neros Rom skickas till Britannien för att undersöka mystiska (övernaturliga) mord. Åt det trashiga hållet, men “barnvänligt” såtillvida att det är mer våld än sex. Väldigt mycket som en påkostad och halvskaplig tv-serie på papper. Intervju med Milligan.

76kindt_ether
Matt Kindt & David Rubín: Ether, Volume 1: Death of the Last Golden Blaze (2017)
Fantasy vs vetenskap. En lovande början, läckert tecknad. Recension i Publishers Weekly. Intervju med Kindt.

77ya_doom1
Gerard Way & Nick Derington: Doom Patrol, Volume 1: Brick by Brick (2017)
Författaren till Umbrella Academy (kanske mer känd som sångare i My Chemical Romance) gör Grant Morrison för 10-talet. Påhittigt och underhållande, om än kanske onödigt rörigt och mindre avantgarde än Way tycks tro. Denna start har flera bra idéer, men orkar Way ta serien i mål? (Minuspoäng för Ways pretentiösa och anti-intellektuella efterord, där han nästan sabbar all goodwill själva serien byggt upp. Tydligen är DP inte en serie som kan recenseras, den kan bara “upplevas”.) Recension.

78ya_shade1
Cecil Castellucci & Marley Zarcone: Shade, The Changing Girl, Volume 1: Earth Girl Made Easy (2017)
“When they come at you with fists, you build a bigger bomb.” Uppföljare till Peter Milligans Vertigo-serie på ungefär samma sätt som Ways Doom Patrol bygger på Morrisons version. Drunknad tonårsflicka blir besatt av utomjordisk, fågelliknande poet som stulit en galenskapsväst. En ganska genialisk metafor. Elegant tecknat i en stil som drar åt ligne claire-hållet. Recension.

79ya_cave1
Jon Rivera, Gerard Way & Michael Avon Oeming: Cave Carson Has a Cybernetic Eye, Volume 1: Going Underground (2017)
Young Animal återuppväcker inte bara Vertigo-titlar som Doom Patrol och Shade, utan även en tämligen bortglömd grottutforskare från 1960. Småroligt äventyr men lite osammanhängande, särskilt visuellt. Positiv recension. Och en negativ recension. Det allra bästa i boken är Tom Sciolis blyertstecknade backup, leksaksfigursbaserade ”Superpowers”.

80veitch-spotted
Rick Veitch: The Spotted Stone (2017)
Stum serienovell. Välgjord men banal. Smartphones förstör våra liv, jobba i sitt anletes svett är the shit, typ. Men Neil Gaiman blev förtjust.

81veitch-boy
Rick Veitch: Boy Maximortal, Part One (2017)
En mer efterlängtad grej av Veitch: Fortsättningen på The King Hell Heroica! Det är 20 år sedan senaste kapitlet och minst 10 år sedan jag slutade hoppas på att någonsin få se hur det går. Men plötsligt är projektet återuppväckt med hjälp av print-on-demand och lika bra som förr. Fast det kommer att ta ytterligare ett antal år att nå fram till slutet. Recension.

82ferris_mftim
Emil Ferris: My Favorite Thing is Monsters, Book 1 (2017)
400-sidig serieroman om tioårig flicka (monsterfantast) i Chicagos fattigkvarter 1968. Hon undersöker sin grannes (en överlevande från Förintelsen) mystiska död. Extremt vältecknad debut, allmänt sedd som en av 2017 års bästa serier – så även av mig. AV Club-recension och intervju i TCJ.

Advertisements

Böcker jag läste 2016

Alla böcker och seriealbum jag läste under 2016. Några avbildas ovan, samtliga här nedan. Listade i kronologisk ordning efter läsning (dvs: Double Indemnity läste jag ut den 2/1, The Omega Men den 29/12).

Listor från tidigare år: 2015, 2014 och 2013.

cain2
James M. Cain:
Double Indemnity
(1943)
Klassisk roman noir som blev en ännu mer klassisk film noir. Vad är mer spännande än försäkringsbedrägeri?

david
Peter David & Ariel Olivetti:
The Last Avengers Story
(1996)
Ganska svag superhjältedystopi. Hemskt målad. It was the 90s.

simmons
Josh Simmons:
Black River
(2015)
Deppig postapokalyps. Mark Frauenfelder säger: “After reading Josh Simmons’ Black River I had to read Cormac McCarthy’s The Road and watch Requiem for a Dream to cheer myself up.”

wheremonstersdwell
Garth Ennis & Russ Braun:
Where Monsters Dwell: The Phantom Eagle Flies the Savage Skies
(2016)
Uppföljare (i helt annan ton – mindre realism, mer humor) till 2008 års Chaykin-illustrerade War is Hell. Här är en kort intervju med Ennis.

cleland
John Cleland:
Fanny Hill or Memoirs of a Woman of Pleasure
(1749)
1700-talspornografi. Present från Leninbadets bibliotek. Mest intressant: Boken är generellt frisynt ifråga om sex, men rabiat anti-gay.

graves1

Robert Graves:
I, Claudius
(1934)
Matigt och mastigt om romerska kejsardömet från Augustus till Claudius. Boken bakom (större delen av) BBC-tv-serien. Med på TIME:s 100-bästa-lista.

weir
Andy Weir:
The Martian (2011/2014)
MacGyver på Mars. Tekniskt och putslustigt. Jag gillade idén bättre än genomförandet. Någon recensent har säkert noterat att detta är science fiction av en författare som kan betydligt mer om science än om fiction. Stereotyper, svajig struktur, svag dialog. På plussidan: Vetenskapligt plausibel?

farmer
Philip José Farmer:
The Grand Adventure (1984)
Ett halvdussin sf-noveller och en kortroman. Bäst: “Sketches Among the Ruins of My Mind”. För varje dag som går förlorar mänskligheten de senaste fyra dagarnas minne. Är detta en hållbar utveckling? Knappast.

posehn
Gerry Duggan, Brian Posehn & Tony Moore:
Deadpool, Volume 1: Dead Presidents (2013)
Deadpool (numera känd från film!) tampas med odöda ex-presidenter. Den politiska satiren får mindre utrymme än jag hade hoppats.

hammett
Dashiell Hammett:
The Thin Man (1934)
Hammetts sista roman. Rik ex-detektiv löser motvilligt mord med hjälp av sin societetsfru. Lade grunden till sex långfilmer (av varierande kvalitet – den första är något av en klassiker) och en tv-serie på 72 avsnitt (som jag inte har sett).

girlcrazy
Gilbert Hernandez:
Girl Crazy (1997/2016)
Nyutgåva av en av Betos mest lättviktiga serier. Ganska charmigt. Recension.

lewisC. S. Lewis:
The Lion, the Witch and the Wardrobe (1950)
Hit The Chronic(what!)cles of Narnia! Med på TIME:s 100-lista.

odenkirkcross
Bob Odenkirk, David Cross & Brian Posehn:
Hollywood Said No!: Orphaned Film Scripts, Bastard Scenes, and Abandoned Darlings from the Creators of Mr. Show (2013)
Manus till ett par långfilmer, och några sketcher, som aldrig blev gjorda. Antagligen 5 ggr roligare som ljudbok, men jag läste bok-boken. Halvkul. Intervju med Cross & Odenkirk.

muth
Fritz Lang & Jon J. Muth:
M (1990)
Eclipse-publicerad serieversion av Fritz Lang/Thea von Harbou-verket. Stiligt men onödigt. Recension.

demon1
Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 1: Hell’s Hitman (1993-1994)
Första samlingen med föregångaren till Ennis/McCreas 90-talsfavorit Hitman.

warstories3
Garth Ennis, Matt Martin, Keith Burns:
War Stories, Volume 3 (2016)
En berättelse från Jom kippurkriget (1973) och två från andra världskriget.

comicsdementia
Gilbert Hernandez:
Comics Dementia (2016)
Expandering av 2000 års Fear of Comics, med senare material. Av alla Betos album (och han har flera erkända mästerverk bakom sig) är detta min favorit – en kreativ explosion av knas.

goodwin
Archie Goodwin & Howard Chaykin:
Wolverine/Nick Fury: The Scorpio Connection (1990)
Spionage + superhjältar. Recension.

hudnall
James D. Hudnall, Eduardo Barreto & Adam Kubert:
Lex Luthor: The Unauthorized Biography (1989)
När jag var 12 år tyckte jag att detta var imponerande kompromisslöst. (Att omslaget refererar till Donald Trump flög över mitt huvud.) Nr 2 på listan över “Greatest Lex Luthor Stories Ever Told!“. Vilket kanske inte låter så märkvärdigt, men betänk att figuren har varit med i bokstavligt talat tusentals berättelser under 75 års tid. (Comic Vine listar i skrivande stund 3156 olika tidningar och album, men då är en viss procent samma berättelse på olika språk.)

austen
Jane Austen:
Pride and Prejudice (1813)
Hederskultur bland lägre lantadeln för 200 år sedan.

terrymoore
Terry Moore:
Strangers in Paradise: Child of Rage (2001)
Romantik och gangsters. Medicinsk recension av ett av kapitlen.

augustyn
Brian Augustyn, Michael Mignola, P. Craig Russell & Eduardo Barreto:
Batman: Gotham by Gaslight (1989/1991)
Titelserien av Mignola lade grunden till DC:s Elseworlds-etikett. Inte mycket till mysterium men atmosfärisk och stilbildande. Barreto-tecknade uppföljaren Master of the Future (som ingår i albumet) är bara kompetent.

russell
Mark Russell, Ben Caldwell & Mark Morales:
Prez, Volume 1: Corndog-in-Chief (2016)
Politisk satir i sf-miljö, om en okvalificerad medborgare som råkar bli USA:s president med hjälp av sociala medier. På vissa sätt har väl verkligheten redan sprungit ifrån den i fråga om absurditet, men vi väntar fortfarande på Carl the End-of-Life Bear. Serien var för bra för dagens DC så det lär inte bli någon volym 2. Intervju med Russell och Caldwell.

fitzgerald
F. Scott Fitzgerald:
The Great Gatsby (1925)
1900-talets främsta amerikanska roman? Kanske, men fuck the Jazz Age! Med på TIME:s 100-lista.

luba
Gilbert Hernandez:
Luba and Her Family (2014)
Mer Love and Rockets.

pinborough
Sarah Pinborough:
The Death House (2015)
Defekta skolbarn interneras i ett hus i väntan på döden. Romantisk YA.

petersson
Krister Petersson:
Uti vår hage (1987)
Nostalgiskt.

loeg3
Alan Moore & Kevin O’Neill:
The League of Extraordinary Gentlemen Volume III: Century (2014)
Tredje League-volymen (eller fjärde om man räknar Black Dossier) är i princip en kritik av hur utarmad vår populärkultur har blivit de senaste hundra åren. Inte överdrivet insiktsfullt om moderna yttringar ( skadlig är väl inte JK Rowling?) men som vanligt sjukt genomarbetat och i många stycken briljant.

ofelia
Gilbert Hernandez:
Ofelia (2015)
Ständigt mer Love and Rockets. Recension.

tonimorrison
Toni Morrison:
Beloved (1987)
Nobelpris 1993. Förrymd slav dödar sin egen tvååriga dotter, hemsöks. Inspirerad av verkliga händelser. Med på TIME:s 100-lista.

cain1
James M. Cain:
The Postman Always Rings Twice (1934)
Cains debut. Klassisk roman noir om försäkringsmord, precis som (den ännu lite bättre) Double Indemnity. Men denna kan skryta med att ha blivit filmad 7 (!) ggr. (Åtminstone ett par av filmatiseringarna är bra.) Inte på TIME:s men väl på Modern Librarys 100-bästa-lista.

gaiman
Neil Gaiman:
Trigger Warning (2015)
Ett tjugotal (mestadels bra) noveller och några (halvdana) poem. Bäst: “The Truth is a Cave in the Black Mountains” (skotsk folksagefantasy) och “The Case of Death and Honey” (Sherlock Holmes på kinesiska landsbygden). (Den senare påminner lite om Ian McKellen-filmen Mr. Holmes, fast bättre.)
guibert
Emmanuel Guibert:
Alan’s War: The Memories of G.I. Alan Cope (2008)
Seriebiografi. Cope hade en atypisk, odramatisk krigsupplevelse, som följdes av åratal av kringflackande i Europa. Lite uppbyggligt, men mest otillfredsställande.

spencer
Si Spencer, Dean Ormston, Phil Winslade, Meghan Hetrick & Tula Lotay:
Bodies (2015)
Fyra mord i fyra tidsperioder (av fyra olika tecknare) – hur hänger de ihop? Ambitiös struktur, kanske lite väl naiv kulturanalys. Invisibles-vibbar. Intervju med Spencer.

simonson
Walter Simonson:
Thor by Walter Simonson, Volume 1 (1983-1984)
Början på en av Marvels bättre 80-talsyttringar. Om Simonsons Thor-runda, grodor och allt.

clowes
Daniel Clowes:
Patience (2016)
Efterlängtad serieroman av en av vår tids främsta serieskapare. Kärlek, föräldraskap, tidsresor. Lever nästan upp till förväntningarna. Intervju med Clowes.

brown
Chester Brown:
Mary Wept Over the Feet of Jesus (2016)
Jesus gillade prostitution och Gud ogillar de som lyder Honom. Chester Browns okonventionella tolkning av bibelpassager är bitvis övertygande och bitvis svårköpt, men ständigt lärorik och underhållande. Analys av ett av kapitlen och något av en recension.

mitchell
David Mitchell:
Cloud Atlas (2004)
Roman uppbyggd av sex nästlade berättelser i olika stil, genre och miljö, från år 1850 till postapokalyps. Varje avsnitt är mer fängslande än det föregående. Sammantaget är det en av mina favoritromaner på flera år. Recension och Q&A. The AV Club ägnade en hel del uppmärksamhet åt boken för några år sedan.

garner
Alan Garner:
Red Shift (1973)
Ännu en roman med separata men relaterade berättelser i olika tidseror: romerska invasionen, engelska inbördeskriget och nutid (dvs 70-tal). Här dock på samma geografiska plats: Cheshire. Betyg: fyra stenyxor.

millerjr
Walter M. Miller Jr:
A Canticle for Leibowitz (1960)
Tredje boken i rad som består av flera separata berättelser som spänner över hundratals år. Munkorden räddar vetenskaplig information efter atomkrig. Sf-klassiker.

bradbury1
Ray Bradbury:
Something Wicked This Way Comes (1962)
Ond cirkus kommer till stan. Sentimentalt men okej. I likhet med Fahrenheit 451 bygger den på en bra idé som IMHO inte utvecklas tillräckligt. Bradbury är bättre som novellist.

amis
Kingsley Amis:
Lucky Jim (1954)
Amis debutroman. Klassisk komedi i akademisk miljö. Rolig. Christopher Hitchens var ett fan. Med på TIME:s 100-lista.

ballard2
J. G. Ballard:
High-Rise (1975)
Om hur det är att bo i höghus. Man avundas de som bor över ens huvud och föraktar de under ens fötter. Förr eller senare blir det krig mellan olika våningsplan. Då raidar man grannlägenheter på jakt efter gömd mat, misshandlar någon i hissen, eller dränker en hund i poolen. När elen slås ut och hissarna slutar gå eskalerar våldet. Byggandet av Karlatornet på Hisingen (72 våningar) sägs vara inspirerat av den här boken. Introduktion.

mccarthy
Cormac McCarthy:
Outer Dark (1968)
Det börjar med att ett nyfött barn sätts ut i skogen för att dö och fortsätter i samma inte helt superglada stil. Existentialism, incest, kannibalism, skuld. Vintage Cormac!

warstories4
Garth Ennis & Tomas Aira:
War Stories, Volume 4 (2016)
Fjärde volymen samlar ett par berättelser om irländska volontärer respektive flygbombningen av Japan. Tecknaren Aira är kompetent men medioker.

graves2
Robert Graves:
Claudius the God (1934)
Fortsättningen på I, Claudius (högre upp i denna lista). Tråkigare än sin föregångare, bl a för att den täcker en kortare och mindre omvälvande era (år 41-54). Märkligt mkt fokus på Herodes Agrippa. Ändå läsvärd och lärorik.

moz1
Grant Morrison, Rags Morales, Andy Kubert et al:
Superman – Action Comics, Volume 1: Superman and the Men of Steel (2012)
Mozzers stålman levde varken upp till hans uttalade ambitioner eller läsarnas förväntningar. Retrospektiv.

moz2
Grant Morrison, Rags Morales et al:
Superman – Action Comics, Volume 2: Bulletproof (2013)
Obama-numret var kanske lite intressant.

moz3
Grant Morrison, Rags Morales, Brad Walker et al:
Superman – Action Comics, Volume 3: At the End of Days (2013)
Liksom 4D-upplösningen. Sammanfattning.

jj1
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 1 (2002)

jj2
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 2 (2003)

jj3
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 3 (2003)

jj4
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 4 (2004)

pulse
Brian Michael Bendis et al:
Jessica Jones: The Pulse – The Complete Collection (2004-2006)
Jag tyckte bra om första säsongen av tv-serien så det kändes på tiden att läsa serieförlagan, Alias (omdöpt till JJ: Alias i dessa nya utgåvor). Den gavs ut på Marvels vuxenetikett i 28 nr, sedan fortsatte Jessicas berättelse i den mer mainstream-vänliga uppföljaren The Pulse (14 nr) och därefter i strönummer av andra Bendis-titlar. Alias är med marginal bäst av allt detta, men det är egentligen först i album nr 3 som den börjar leva upp till sin potential och kort därefter tar den slut. The Pulse är ojämn och lider svårt av att Michael Gaydos är frånvarande större delen av tiden.

aleksijevitj
Svetlana Aleksijevitj:
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985/2004)
Nobelpris 2015. Reportagebok som består av intervjuer med massvis av sovjetiska kvinnor som stred mot Nazityskland – som sjukvårdare, prickskyttar, partisaner och mycket annat. Gott om hemska berättelser, från både under och efter kriget.

kamen
Al Feldstein & Jack Kamen:
Forty Whacks and Other Stories (1951-1953)
Fantagraphics tecknarfokuserade återtryckningar av EC:s klassiska serier är fräscha. Kamen (far till uppfinnaren av Segway) var inte en av de mest lysande stjärnorna i EC-stallet, men tillräckligt begåvad för att upprätthålla läsarens intresse trots Feldsteins ganska repetitiva manus.

bonhomme
Matthieu Bonhomme:
Mannen som sköt Lucky Luke (2016)
Anmärkningsvärt allvarlig för att vara en officiell Lucky Luke-serie. Snygg och småtrevlig. Men kopplingen till LL är knappast nödvändig – det kunde lika gärna varit en helt orelaterad westernserie. Recension.

sectioneight
Garth Ennis & John McCrea:
All-Star Section Eight (2016)
Senkommen spin-off från Ennis & McCreas 90-talsfavorit Hitman. Bästa inslaget: Phantom Stranger som gangstarappare. Intervju med Ennis.

obrien
Robert C. O’Brien:
Z for Zachariah (1974)
Postapokalyps av författaren till en av mina favoritböcker från barndomen, Mrs Frisby and the Rats of Nimh. Kärnvapenkrig dödar alla, utom en ensam flicka i en dal – och kanske någon till. Spänning uppstår.

shadowman
Garth Ennis, Ashley Wood, Paul Jenkins & Dennis Calero:
Shadowman by Garth Ennis & Ashley Wood (1997/1999)
Skräck med superhjälterötter. Tunn story som kunde blivit duglig underhållning med en mindre inkompetent serietecknare än Wood. Albumet fylls ut med tre fjärdedelar (allt som färdigställdes) av en rätt vek Clive Barker-influerad helvetesserie av Jenkins. Sammantaget är albumet inte helt värdelöst, men en stark kandidat till det sämsta jag läste på hela året.

demon2
Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 2: The Longest Day (1994-1995)
Andra halvan av Ennis demonserie. Som mycket av Ennis växer den allt eftersom, så det som började som ren överkurs slutar som ganska nödvändig läsning för Ennis-fans.

hawley
Noah Hawley:
Before the Fall (2016)
Flygplan störtar i Atlanten och bara en misslyckad konstnär och en fyraårig pojke överlever. Högklassig spänning av tv-serien Fargos showrunner. Jag hittade den via AV Clubs lista över årets bästa böcker. Inte den bästa roman jag läste 2016, men kanske den mest pageturniga.

thornerowling
J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne:
Harry Potter and the Cursed Child (2016)
Den åttonde Potter-berättelsen, i pjäsform. Harry är gammal och grå (37) och hans tramsiga barn ställer till bekymmer. Tänk om Voldemort kommer tillbaka?! Ungefär lika fängslande och sentimental som romanerna.

aargh
Debbie Delano & Phyllis Moore (red.):
AARGH! (1988)
AARGH = Artists Against Rampant Government Homophobia. Alan Moore grundade förlaget Mad Love enbart för att producera denna antologi i protest mot Clause 28, Thatchers gayfientliga lag. Blandad kompott, ett av de bättre bidragen är Gaiman/Talbots “From Homogenous to Honey“.

kirkman
Robert Kirkman, Charlie Adlard, Stefano Gaudiano & Cliff Rathburn:
The Walking Dead Compendium, Volume 3 (2012-2015)
Postapokalyptisk överlevnadssåpa som inspirerade till en skräpig tv-serie. Denna mastodontbok samlar nr 97-144 av tidningen. Nu när jag läst den blir det fyra års väntan till nästa 48-nummerskompendium.

monster
Alan Moore, John Wagner, Alan Grant, Heinzl & Jesus Redondo:
Monster (1984-1988)
Köpte denna pga Moores inblandning, vilket var att inbjuda till besvikelse. Han får top billing därför att han initierade historien (och är mest känd), men boken innehåller exakt 4 sidor av Alan Moore, följt av 180 sidor Wagner/Grant (om det är de som har skrivit textberättelserna på slutet).

vaughn
Brian K. Vaughan & Cliff Chiang:
Paper Girls, Volume 1 (2016)
80-talsretrosciencefiction. Påminner lite om tv-serien Stranger Things, fast mer kreativt och underhållande. Chansen är betydligt större att jag fortsätter med PG än med ST.

adams
Douglas Adams:
Dirk Gently’s Holistic Detective Agency (1987)
Humoristisk roman som väldigt märkbart började livet som Doctor Who-manus. Eventuellt skulle jag ha tyckt bättre om den om jag kunde lite mer om Samuel Taylor Coleridge.

hickman
Jonathan Hickman & Esad Ribic:
Secret Wars (2015-2016)
En sorts remake/remix av 80-talscrossovern med (nästan) samma namn. Upplägg: De två sista universumen håller på att gå under, men Dr Doom räddar dagen och blir Gud. Moderna crossovers är märkliga, eftersom de är en sorts skelett – berättelsen är komplex men designad för att ha stora hål, som kan fyllas i andra titlar, av andra författare. Liksom de flesta förlagsägda superhjälteserier ska de också, på såpavis, undvika definitiva slut, men ändå vara hyfsat tillfredsställande på egna ben. Kombinationen är ganska omöjlig, och Secret Wars är ett nobelt misslyckande.

cooke
Darwyn Cooke:
DC: The New Frontier (2004/2008)
Stilig brygga mellan DC:s Golden Age och Silver Age. Eller, om man så vill, från McCarthy till Kennedy. Cooke dog, alldeles för tidigt, i maj 2016.

wood
Harvey Kurtzman & Wallace Wood:
MAD’s Original Idiots: Wally Wood (1952-1955)
Samlar alla Wood-tecknade serier från de legendariska Kurtzman-ledda första 23 numren av Mad. Allra mest inflytelserik var “Superduperman“. En annan höjdpunkt: “Little Orphan Melvin“.

elderHarvey Kurtzman & Will Elder:
MAD’s Original Idiots: Will Elder (1952-1955)
En dito samling för Bill/Will Elder. Den bästa av de tre volymerna. Gott om klassiker: “Shermlock Shomes“, “Starchie“, “Manduck the Magician“, “Bringing Back Father“, “Mickey Rodent” m fl. Kurtzman & Elder fortsatte samarbeta i 30 år, men sällan med lika bra resultat som här.

davis
Harvey Kurtzman & Jack Davis:
MAD’s Original Idiots: Jack Davis (1952-1955)
Och så en med nyligen bortgångne Jack Davis. Mina favoriter: “Supermarkets” och “Cowboys“.

fowles
John Fowles:
The Magus (1965/1978)
Halvt bortglömd postmodern klassiker. Bildad ung man med problem utsätts för “spel” av mysko snubbe på grekisk ö. Mytologi, sex, psykoanalys, Shakespeare, trams. Men jag föredrar annat av Fowles.

valhall1
Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 1 (1979-1982/2010)
Den danska serien om nordisk mytologi startar ganska amatörmässigt men börjar finna formen i album nr 3, sist i denna omnibusvolym.

valhall2
Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 2 (1987-1990/2010)
Album 4-6. Besök hos Utgårdaloke mm.

valhall3
Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 3 (1991-1993/2010)
Album 7-9. Tor vs midgårdsormen och Hrungnir.

valhall4
Peter Madsen, Henning Kure, Hans Rancke & Per Vadmand:
Valhall: Den samlade sagan 4 (1997-2001/2010)
Album 10-12, inkluside film noir-pastichen Mysteriet med Skaldemjödet. Eventuellt är detta formtoppen.

valhall5
Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 5 (2006-2009/2010)
Album 13-15. Kulminerar i Ragnarök, förstås.

dini
Paul Dini & Eduardo Risso:
Dark Night: A True Batman Story (2016)
Dini berättar, med Batman-figurer till hjälp, den sanna historien om när han själv blev rånad och misshandlad. Tyvärr inte lysande. En recension. Och en till, med ett intressant perspektiv.

baker
Andrew Helfer & Kyle Baker:
Justice, Inc. (1989)
Pulphjälte från 1930-talet uppdaterad i serieform för det hårdkokta 80-talet. Bakers val av teckningsstil gör figurer svårigenkännliga och känslolösa.

ellison
Harlan Ellison (red.):
Dangerous Visions (1967)
Klassisk sf-antologi av en av mina tonårs favoritförfattare. 33 noveller! Inte många av dem känns “farliga” så här 50 år senare, men majoriteten håller fortfarande. Från ett modernt perspektiv finns det visserligen ett och annat att reagera på. Bäst: Dick, Leiber, Delany. Bästa upptäckterna: David R. Bunch och Sonya Dorman.

gaiman
Neil Gaiman et al:
The DC Universe by Neil Gaiman: Deluxe Edition
(1989-2009/2016)
Samlar alla Gaimans sporadiska inhopp i DC:s superhjälteuniversum. Kompetent handverk rakt igenom, men det enda som egentligen behöver bevaras till eftervärlden är den Bernie Mireault-illustrerade “When is a Door“.

bradbury2
Ray Bradbury:
The Halloween Tree (1972)
En resa genom 4000 år av Halloween-traditioner. Jag läste den under fel säsong, men om jag lärde mig något av boken så är det att det går utmärkt att fira Halloween när som helst.

burns
Charles Burns:
Last Look (2016)
En bok som samlar trilogin X’ed Out, The Hive och Sugarskull. Tintin möter Mulholland Drive! Bland det allra bästa jag läste på hela året. Recension. Och en analys av några bildrutor.

christie
Agatha Christie:
The Mousetrap (1952)
Mordmysteriepjäsen som gått i West End i snart 65 år. Jag hade klarat mig i flera decennier utan att bli spoilad, men till slut tänkte jag att det var bäst att inte utmana ödet längre.

jackson
Shirley Jackson:
The Lottery and Other Stories (1949)
Den berömda titelnovellen är atypisk – övriga 24 noveller är mer slice-of-life-iga än horror-iga. För att ha närmare 70 år på nacken är boken överraskande modern i sin syn på ras och kön. Men inget är riktigt lika bra som just “The Lottery”.

whedon1
Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Ultimate Collection, Book 1 (2004-2005)

whedon2
Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Omnibus (2004-2008)
Whedon/Cassadays fortsättning på Morrison/Quitely/Van Sciver/Kordey/Jimenez/Silvestri/et al:s New X-Men. Med bara en tecknare är detta mer artistiskt konsekvent, naturligtvis. Och hantverksmässigt är det på många sätt så bra som mutantserier blir. Men samtidigt känns den konservativ och lite timid, föga nyskapande. Moz ansträngde sig för att ta X-världen framåt och göra den mer relevant för 2000-talet. Astonishing bygger till stor del på nostalgi (framför allt för Claremont/Byrne-eran).

ballard1
J. G. Ballard:
The Drowned World (1962)
Ballards mest kända postapokalyps-bok. Polerna smälter och städer blir laguner, men huvudpersonen välkomnar förändringen. Introduktion av Will Self.

tomorrow
Okänd/a skapare:
Is This Tomorrow (1947)
Propaganda som avslöjar hur det kommer att gå till när kommunisterna tar över USA. Detta kanske inte känns som en överhängande fara i dagsläget, men det är ju bra att vara förberedd på alla eventualiteter. Läs och bedöm själv.

veitch
Rick Veitch:
Roarin’ Rick’s Rare Bit Fiends, No. 22 (2016)
På 90-talet började Veitch rita sina drömmar. Detta är första numret på 20 år eller så. Ännu märkligare än förr.

king
Tom King, Barnaby Bagenda et al:
The Omega Men: The End is Here (2016)
The War on Terror i yttre rymden. Passande som avslutning på året.

Summering

Mycket var bra men Cloud Atlas var bästa romanen och Last Look var bästa serien.

35 Pretty Good Movies from 2015

Thirty-five images from my favorite films of last year. Scroll down below the gallery for the list.

Lists from previous years: 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 and 2014.

1. The Lobster
2. Brooklyn
3. Mad Max: Fury Road
4. Sicario
5. High-Rise
6. The Big Short
7. Anomalisa
8. Steve Jobs
9. Best of Enemies
10. The Hateful Eight

11. Green Room
12. While We’re Young
13. The Duke of Burgundy
14. A Most Violent Year
15. Carol
16. Mistress America
17. Inside Out
18. Le Tout Nouveau Testament (The Brand New Testament)
19. Room
20. The Diary of a Teenage Girl

21. Macbeth
22. Queen of Earth
23. Spotlight
24. Crimson Peak
25. Bridge of Spies
26. Tangerine
27. Predestination
28. Mission: Impossible – Rogue Nation
29. Phoenix
30. Schneider vs. Bax

31. Ich seh, Ich seh (Goodnight Mommy)
32. Il racconto dei racconti – Tale of Tales (Tale of Tales)
33. Honeymoon
34. Justice League: Gods and Monsters
35. Ant-Man

94 böcker jag läste 2015

I själva verket 50 prosaböcker (varav 45 skön och 5 fack), plus 44 serieböcker. Jag lägger kontinuerligt ut omslagsfoton på min bok-Tumblr. Sammanställningar från tidigare år: 2013, 2014.

Skönlitteratur

E. M. Forster A Passage to India (1924)

E. M. Forster: A Passage to India (1924). Klass och ras och lite genus i Brittiska Indien. Såg förresten David Lean-filmen nyligen, också schyst. (Boken står med på TIME:s 100-bästa-lista 1923-2005, som jag långsamt avverkar.)

Virginia Woolf To the Lighthouse (1927)

Virginia Woolf: To the Lighthouse (1927). Kanske den mest händelselösa roman jag någonsin har läst. Genialt! En filmatisering av Kenneth Branagh ligger på YouTube. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett Red Harvest (1929)

Dashiell Hammett: Red Harvest (1929). The original Hårdkokt Deckare. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett The Maltese Falcon (1930)

Dashiell Hammett: The Maltese Falcon (1930). Mer Hammett. Läste denna första gången för 10-15 år sedan men fattade storheten först vid denna omläsning. (Inte med på TIME:s lista, men däremot på Modern Librarys.)

Raymond Chandler The High Window (1942)

Raymond Chandler: The High Window (1942). Tredje Marlowe. Sämre än The Big Sleep och Farewell My Lovely, men läsvärd.

Richard Matheson The Shrinking Man (1956)
Richard Matheson: The Shrinking Man (1956). Snubbe börjar krympa en sjundedels tum om dagen. Metaforiskt rik sf om 50-talets syn på manlighet. Ej i klass med Mathesons mästerverk I Am Legend.

Chinua Achebe Things Fall Apart (1958)

Chinua Achebe: Things Fall Apart (1958). Den största engelskspråkiga klassikern från det moderna Afrika. Om kultur, status och manlighet i ett litet för-nigerianskt samhälle. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

William S. Burroughs Naked Lunch (1959)

William S. Burroughs: Naked Lunch (1959). En av de mest desorienterande böcker jag läst. Nästan som något en stor författare med allvarliga drogproblem kunde skrivit! (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Robert Bolt A Man for All Seasons (1960)

Robert Bolt: A Man for All Seasons (1960). Pjäsen bakom en av mina favoritfilmer. Dumme, omoraliske Thomas Cromwell är taskig mot messiasfiguren Thomas
More. (Har förstått att Wolf Hall gör en annorlunda historisk tolkning. Borde väl läsa den så småningom.)

Muriel Spark The Prime of Miss Jean Brodie (1961)

Muriel Spark: The Prime of Miss Jean Brodie (1961). Flickskola i Edinburgh på 30-talet. Teman: undervisning och kalvinism och fascism. Blev också en bra film med Maggie Smith i titelrollen. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Shirley Jackson We Have Always Lived in the Castle (1962)

Shirley Jackson: We Have Always Lived in the Castle (1962). Såg denna på en Buzzfeedlista över briljanta böcker på under 200 sidor och blev förtjust i det läckra Thomas Ott-omslaget. Romanen i sig är inte heller dum – utanförskap, mentala problem och arsenik. Betyg: Fyra humlor.

Jerzy Kosiński The Painted Bird (1965)

Jerzy Kosinski: The Painted Bird (1965). En av de hemskaste böcker jag har läst. I positiv bemärkelse. Närmast ett frosseri i grymhet och vidskeplighet. Boken blev kontroversiell av skäl som var någonstans mittemellan James Frey och Påflugen på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Frank Herbert Dune (1965)

Frank Herbert: Dune (1965). Ekologi och politik och religion och pojkäventyr.
Imponerande ambitiöst men jag tror det räcker bra med dessa 900 sidor, jag lämnar alla uppföljarna därhän. (Och filmen är förresten imho Lynchs svagaste, Jodorowskys kanske hade blivit bättre.)

Robert Sheckley Dimension of Miracles (1968)

Robert Sheckley: Dimension of Miracles (1968). Jag tror jag att i det parallella universum där “Monkey Gone to Heaven” blev en större hit än “Smells Like Teen Spirit” var den här boken väsentligt större än The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Men det kan mycket väl vara nonsens.

Robert Sheckley Store of The World The Stories of Robert Sheckley (2012)

Robert Sheckley: Store of the Worlds: The Stories of Robert Sheckley (2012). Visste du att New York Review of Books även publicerar böcker?! Det förändrar ju allt. Här en best-of-samling av Sheckley, företrädesvis 50-tal. Galaktiskt.

Michael Moorcock Behold the Man (1969)

Michael Moorcock: Behold the Man (1969). När jag läste den här för något decennium sedan tyckte jag att den var antiklimaktisk (eftersom “twisten” är uppenbar på
ett tidigt stadium) men den här gången blev jag mer impad. En skön studie i existentialism, neuroser och mytbildning.

John D. MacDonald The Long Lavender Look (1970)

John D. MacDonald: The Long Lavender Look (1970). Mysterier är bäst i början, innan pusselbitarna faller på plats. Jag ska skriva en serie mysdeckare där alla brott förblir ouppklarade.

Judy Blume Are You There God It's Me, Margaret (1970)

Judy Blume: Are You There God? It’s Me, Margaret (1970). Klassisk YA. Om mens och religion och annat som 12-åriga tjejer eventuellt funderar på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Gene Wolfe The Fifth Head of Cerberus (1972)

Gene Wolfe: The Fifth Head of Cerberus (1972). För en gångs skull ett “SF masterwork” som lever upp till namnet. En nästan jobbigt rik bok, full av symboler och teman som verkar kräva en omläsning eller två. Bonuspoäng för det härligt smaklösa omslaget.

John Fowles The Ebony Tower (1974)

John Fowles: The Ebony Tower (1974). Nu har jag läst fyra böcker av Fowles utan att pricka in någon av hans två mest hyllade. Alla har varit schysta och den här novellsamlingen är bäst hittills. Lovande. Filmatiseringen av titelnovellen ligger på YouTube. Sebar.

Nicholas Meyer The Seven-Per-Cent Solution (1974)

Nicholas Meyer: The Seven-Per-Cent Solution (1974). Sherlock Holmes möter Sigmund Freud. Bokstavligt talat, ity Holmes behandlas för sitt kokainberoende i Wien. Respektabelt filmad.

Natalie Babbitt Tuck Everlasting (1975)

Natalie Babbitt: Tuck Everlasting (1975). Halvklassisk barnfantasy (med på Buzzfeed-listan som nämndes ovan). Flicka möter odödlig familj. Ärligt talat gör boken inte mycket med konceptet, men jag antar att den kan göra visst intryck om det är första gången läsaren stöter på idén.

Angela Carter The Bloody Chamber and Other Stories (1979)

Angela Carter: The Bloody Chamber and Other Stories (1979). Klassisk samling sagorevisionism med feministisk touch. Mycket bra.

Elfriede Jelinek Pianolärarinnan (1983)

Elfriede Jelinek: Pianolärarinnan (1983). Österrikisk masochism. Nobelpris 2004. Blev en bra Haneke-film. Knut Ahnlund var inget fan.

William Gibson Neuromancer (1984)

William Gibson: Neuromancer (1984). Påminner inte det här omslaget om en viss film? Men Gibson var 15 år före. (Iofs kom han efter både Blade Runner och Raymond Chandler.) Själv är jag inget vidare cyberpunk-fan men det är tydligt att den här boken har varit löjligt inflytelserik. Skulle vi ens ha dagens internet om inte en massa datanördar läst Gibson på 80-talet? (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Donna Tartt The Secret History (1992)

Donna Tartt: The Secret History (1992). Betade till slut av denna, 20 år efter alla andra (fast till mitt försvar läste jag The Little Friend för något decennium sedan). Antar att jag planerar in The Goldfinch till år 2037 eller så. #metahemeralism

John Byrne Whipping Boy (1992)

John Byrne: Whipping Boy (1992). Kompetent men lättglömd skräckroman. Tematiskt ganska lik Garth Ennis Crossed (som kom 16 år senare). Jag ger den 2½ avslitna extremiteter av 5 möjliga.

Lois Lowry The Giver (1993)

Lois Lowry: The Giver (1993). YA-dystopi som banade vägen för Hunger Games,
Divergent och vad det nu är för trams dagens kids läser. Mindre actionbetonad och filmisk än sina efterföljare men/och antagligen mer tänkvärd. (Jag gillar iofs HG.) Påminner om den där blå klänningen som en del psykfall ser som vit.

Herta Müller Hjärtdjur (1994)

Herta Müller: Hjärtdjur (1994). Nobelpris 2009. Om rumänientyskars tämligen jobbiga lott i en brutal kommunistisk diktatur. Ingen skrattfest precis.

George R. R. Martin A Game of Thrones (1996)

George R. R. Martin: A Game of Thrones (1996). Strålande. Jag gillar tv-serien men detta var ju i en helt annan klass.

George R. R. Martin A Clash of Kings (1998)

George R. R. Martin: A Clash of Kings (1998). Ytterligare 900 sidor ASOIAF (eller GOT, som det kanske är okej att säga).

George R. R. Martin A Storm of Swords, Part 1 Steel and Snow (2000)

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 1: Steel and Snow (2000). Robb följer sitt hjärta – hoppas det inte leder till dåligheter. Och en Dorne:are kommer till stan i jakt på rättvisa – hoppas han ger Berget som Rider en riktig minnesbeta!

George R. R. Martin A Storm of Swords, Part 2 Blood and Gold (2000)

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 2: Blood and Gold (2000). Allt gick bra!

George R. R. Martin A Feast for Crows (2005)

George R. R. Martin: A Feast for Crows (2005). Tvärtemot diverse rapporter från omvärlden tycker jag inte det var någon ansenlig kvalitetsdipp i denna fjärde del. Tippar att folk ogillar boken mest för att den dissar deras älsklingsfigurer till förmån för nya perspektiv från Dorne och Iron Islands. Men det var precis vad jag gillade med den.

George R. R. Martin A Dance with Dragons (2011)

George R. R. Martin: A Dance with Dragons (2011). Så har man betat av 5000 sidor GOT och det återstår bara några tusen opublicerade sidor innan man får veta hur det går! Om inte GRRM eller jag dör först. Eller tv-serien hinner spoila.

Steven Erikson Gardens of the Moon (1999)

Steven Erikson: Gardens of the Moon (1999). Superambitiös epic fantasy. 94 (!) viktiga figurer, samtliga underutvecklade. Världsbygget är tillräckligt intressant för att man ska fortsätta vända blad men jag motstår nog frestelsen att läsa de följande 11000 sidorna i serien. (Jävla fantasyförfattare.)

Phoebe Gloeckner The Diary of a Teenage Girl (2002)

Phoebe Gloeckner: The Diary of a Teenage Girl (2002). Nyutgåva av Gloeckners halvt självbiografiska berättelse om hur hon som 15-åring började ha sex med sin mors pojkvän, tog droger, ritade serier och mådde dåligt. Uppbygglig. Faktiskt!

Martin McDonagh The Pillowman (2003)

Martin McDonagh: The Pillowman (2003). Svart komedi (?) av Martin McDonagh, mest känd på våra längdgrader för In Bruges. Författare i polisstat förhörs om otäcka dåd som påminner om hans berättelser. Obehagligt bra. Betyg: Fem avhuggna tår.

Will Elliott Cirkus Pilo (2006)

Will Elliott: Cirkus Pilo (2006). Australiensisk skräck för coulrofober. Carnivàle möter
Chuck Palahniuk med stänk av Clive Barker.

Scott Lynch The Republic of Thieves (2013)

Scott Lynch: The Republic of Thieves (2013). Ytterligare 700 sidor fantasy. Tredje boken i serien om Locke Lamora och klart svagast. Antar att jag läser vidare ändå, det är ju bara 11-12 böcker till planerade. (Jävla fantasyförfattare.)

Bob Odenkirk A Load of Hooey (2014)

Bob Odenkirk: A Load of Hooey (2014). En massa trams. (!)

Alan Warner Their Lips Talk of Mischief (2014)

Alan Warner: Their Lips Talk of Mischief (2014). En sorts Withnail & I med aspirerande författare istället för skådisar. Warners åttonde roman. Alla är bra.

Lev Grossman The Magician's Land (2014)

Lev Grossman: The Magician’s Land (2014). Skaplig avslutning på en trilogi som antagligen hade mått bra av att avslutas redan efter bok 1. Less is more. Tematiskt kan jag se poängen med att utöka, men storymässigt fanns det tydligen inte så mkt mer att säga.

Rob Thomas & Jennifer Graham Veronica Mars Mr. Kiss and Tell (2015)

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: Mr. Kiss and Tell (2015). Lättsamt och lättsmält om våldtäkt och grov misshandel. Det är väl så moderna deckare funkar men känns det inte lite knas när det handlar om YA? (Jag är nog en gammal stöt.) Helt okej läsning för VM-fans iaf. Snäppet bättre än både filmen och förra boken.

Alan Moore, Mitch Jenkins & Kristian Hammerstad Show Pieces (2015)

Alan Moore, Mitch Jenkins & Kristian Hammerstad: Show Pieces (2015). Manus och storyboards till Moores delvis Kickstarter-finansierade kortfilmssekvens. Lite lynchigt, lite Carnivàle och mycket bra. Mer Show!

Fackböcker

Anne Frank Anne Franks dagbok (1947)

Anne Frank: Anne Franks dagbok (1947). Ständigt aktuell.

Gita Mehta Karma Cola (1979)

Gita Mehta: Karma Cola (1979). Om västerlänningars jakt på upplysning i 60-70-talets Indien. Betyg: två och en halv avdankad hippie.

Gunnar Bergdahl (ed.) www.filmkritik.org Årsbok 1998-99 (1999)

Gunnar Bergdahl (red.): http://www.filmkritik.org Årsbok 1998-99 (1999). Djuplodande recensioner av ett gäng filmer från 1998. Triers Idioterna recenseras två gånger!

Simon Garfield Precis min typ. En bok om typsnitt (2010)

Simon Garfield: Precis min typ. En bok om typsnitt (2010). Trehundra sidor historia och trivia om fonter. Underhållande och lärorikt. (Jag kan rentav förlåta att författaren ägnar flera sidor åt att prata om textningen i Dark Knight Returns utan att nämna John Costanza vid namn.)

Pelle Snickars Digitalism. När allting är internet (2014)

Pelle Snickars: Digitalism. När allting är internet (2014). Om samhällets pågående “digitalisering” med utgångspunkt från sju ganska luddiga begrepp: Överflöd, Kvalitet, Delande, Öppenhet, Information, Lagring och, ja just det, Digitalisering. På det stora hela en bra nästan-nulägesbeskrivning (den är förstås redan åldrad här och var). Finns även i pdf-form.

Serieböcker

Carl Barks Walt Disney’s Donald Duck Trail of the Unicorn (1949-1950 2014)

Carl Barks: Walt Disney’s Donald Duck: “Trail of the Unicorn” 
(1949-1950/2014). Fantagraphics-samling som innehåller en av mina favorit-Barks
från barndomen: Kalle Anka på Grönland. Det visar sig att i originalet var “Grönland” i själva verket Alaska! Upprörande.

Wallace Wood, Al Feldstein et al Came the Dawn and Other Stories (1950-1954 2012)

Wallace Wood, Al Feldstein et al: Came the Dawn and Other Stories (1950-1954/2012). Klassiska EC-serier, atmosfäriskt tecknade av W. Wood. Djärvare än det mesta i popkulturväg på 50-talet, men tämligen åldrat idag. Al Feldstein var ingen Harvey Kurtzman.

R. Crumb The Book of Mr. Natural (1995)

R. Crumb: The Book of Mr. Natural (1995). Ett urval Mr. Natural-serier från 1967-1991. Flertalet fungerar som tidskapslar för sina respektive eror, men mina favoriter är från Crumbs “mognare” period på 80-talet och framåt. Mindre innovativa men tekniskt skickligare.

Robert Crumb R. Crumb's Sex Obsessions (2006 2015)

Robert Crumb: R. Crumb’s Sex Obsessions (2006/2015). Budgetversion av Taschens tusendollarssamling med nyligen färglagda Crumbserier (och svartvita teckningar) från 1980-2006.

Chris Claremont, Dave Cockrum & Len Wein Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 1 (1975-1976)Chris Claremont, Dave Cockrum, John Byrne, Bob Brown & Tony DeZuniga Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 2 (1976-1978)Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 3 (1978-1979)Chris Claremont, John Byrne, George Pérez & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 4 (1979-1980)Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 5 (1980)

Marvel Masterworks: The Uncanny X-Men, Volumes 1-5 (1975-
1980).
Drygt 1100 sidor X-Men av Chris Claremont & Dave Cockrum/John Byrne. En favorit från mellanstadiet som delvis håller än, åtminstone de senare volymerna. (Att kalla det “Masterworks” är iofs att ta i. Det är kommersiell underhållning riktad till kids, producerad på löpande band och ibland med redaktionell inblandning/censur.)

Marv Wolfman & George Pérez Crisis on Infinite Earths (1985)

Marv Wolfman & George Pérez: Crisis on Infinite Earths (1985). Ambitiös årslång serie som var tänkt att strömlinjeforma DC:s universum efter 50 års kontinuerliga berättelser (men som mest ledde till ökad komplexitet och förvirring). Idag bara intressant av seriehistoriska skäl – för som “litteratur” är det vekt. Klumpigt, pratigt, ostrukturerat. Betyg: 5000 galaxer (av en miljon möjliga). Tänk vad 1985 års Alan Moore hade kunnat göra med samma upplägg…

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase One (1987)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase One (1987). Morrisons 2000 AD-superhjälte/rockstjärna, åter i tryck. Bagatellartad första “fas”, men inte utan viss 80-talscharm.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Two (1988)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Two (1988). Zenith versus Richard Branson.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Three (1989-1990)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Three (1989-1990). Moz gör Crisis (se ovan). Dussintals figurer från UK-serier. Lite för abstrakt tecknat.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Four (1992)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Four (1992). Och så avslutningen. Vinner ganska mycket på att (till skillnad från fas 1-3) vara i färg.

Grant Morrison, Mark Millar, Phil Hester & Kim DeMulder Swamp Thing The Root of All Evil (1994-1995)

Grant Morrison, Mark Millar, Phil Hester & Kim DeMulder: Swamp Thing: The Root of All Evil (1994-1995). Hyfsat respektabel fortsättning på Moores (och Veitchs!) 80-
talsepos. Millar var bara i 25-årsåldern och långt ifrån sitt nuvarande irriterande maner.

Grant Morrison, Phil Jimenez, John Stokes, Michael Lark, Chris Weston, et al The Invisibles The Deluxe Edition, Book Three (1997-1998)

Grant Morrison, Phil Jimenez, John Stokes, Michael Lark, Chris Weston, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Three (1997-1998). 90-talsnostalgi. Första halvan av den andra, mer kommersiella och hollywoodska, volymen av Morrisons magnum opus.

Grant Morrison, Chris Weston, Philip Bond, Warren Pleece, Sean Phillips, Frank Quitely, et al The Invisibles The Deluxe Edition, Book Four (1998-2000)

Grant Morrison, Chris Weston, Philip Bond, Warren Pleece, Sean Phillips, Frank Quitely, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Four (1998-2000). Samlar resten av volym 2 och hela volym 3.

Grant Morrison, Chris Weston & Gary Erskine The Filth The Deluxe Edition (2004)

Grant Morrison, Chris Weston & Gary Erskine: The Filth: The Deluxe Edition (2004). Morrisons bästa serie, äntligen i en samlingsutgåva som inte är tryckt på toalettpapper. Från den tid då han ännu inte var helt fokuserad på att antingen sälja en film eller skriva evighetsserier med supermjältar ägda av ondskefulla företag.

Grant Morrison et al The Multiversity The Deluxe Edition (2015)

Grant Morrison et al: The Multiversity: The Deluxe Edition (2015). En samling one-shots i olika stilar. Bäst är den Quitely-tecknade “Pax Americana”, ett slags svar på Watchmen. Men inte ens den känns särskilt angelägen.

Seven Deadly Sins (1989)

Seven Deadly Sins (1989)
Knockabout-antologi, med bidrag av Moore, Gaiman, Talbot, Gibbons m fl.

Peter Milligan, Kieron Dwyer, Jim Aparo & Tom Mandrake Batman Dark Knight, Dark City (1990-1991)

Peter Milligan, Kieron Dwyer, Jim Aparo & Tom Mandrake: Batman: Dark Knight, Dark City (1990-1991). En av mina favorit-Batman-serier när jag var 13. Inte minst för
att den lärde mig ordet trakeotomi.

Al Columbia Doghead (1992)

Al Columbia: Doghead (1992). Om Al.

Gerard Jones & Eduardo Barreto Martian Manhunter American Secrets (1992)

Gerard Jones & Eduardo Barreto: Martian Manhunter: American Secrets (1992). Väldigt 1950-tal. Kommunism, quiz-shower, marsianer, MAD Magazine.

Rick Veitch, Bryan Talbot, Paul Jenkins & Al Davison Neil Gaiman’s Teknophage, Volume One (1995-1996)

Rick Veitch, Bryan Talbot, Paul Jenkins & Al Davison: Neil Gaiman’s Teknophage, Volume One (1995-1996). Världshistoriens minst subtila metafor för kapitalism. Ondskefull telepatisk dinosaurie styr sitt intergalaktiska steampunk-imperium med järnhand. Om jag hade några hundra miljoner dollar över skulle jag finansiera en HBO-tv-serie baserad på detta. Veitch/Talbots serie borde fortsatt i 100 nr istället för 6 (de sista 4 i denna samling, av Jenkins/Davison, är inte i samma klass).

Fabien Vehlmann & Denis Bodart Green Manor, Volume 1 Assassins and Gentlemen (2001)Fabien Vehlmann & Denis Bodart Green Manor, Volume 2 The Inconvenience of Being Dead (2002 2005)

Fabien Vehlmann & Denis Bodart: Green Manor, Volume 1: Assassins and Gentlemen (2001) och Green Manor, Volume 2: The Inconvenience of Being Dead (2002/2005). Fiffiga viktorianska mordmysterier i serienovellform, alla på exakt 7 sidor. Av författaren till förrförra årets (mästerliga) Beautiful Darkness.

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez The Metabarons Path of the Warrior (2001)

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez: The Metabarons: Path of the Warrior (2001). Ojoj vad Dune-inspirerad Joddan var.

Alejandro Jodorowsky & Milo Manara The Borgias (2014)

Alejandro Jodorowsky & Milo Manara: The Borgias (2014). Såpig skildring av maktkamperna kring påvestolen i slutet av 1400-talet, sedermera skildrat i flera tv-serier. Svag story, men Manaras illustrationer är ljuvliga. Sällan har en säck avlägsnade organ varit mer estetiskt tilltalande.

Mike Mignola, Christopher Golden, Tom Sniegoski, Ryan Sook et al B.P.R.D. Hollow Earth and Other Stories (2003)

Mike Mignola, Christopher Golden, Tom Sniegoski, Ryan Sook et al: B.P.R.D.: Hollow Earth and Other Stories (2003). Första samlingen av Hellboyspinoffen.

Guy Delisle Pyongyang A Journey in North Korea (2004)

Guy Delisle: Pyongyang: A Journey in North Korea (2004). Fascinerande inblick i livet i en hjärntvättad nation. Betyg: En bukett kimjongiliablommor.

Joe Casey & Tom Scioli Gødland, Volume 1 Hello, Cosmic! (2006)

Joe Casey & Tom Scioli: Gødland, Volume 1: Hello, Cosmic! (2006). Kirby-ig sf-grej.

Joe Casey & Chris Burnham Nixon's Pals (2008 2015)

Joe Casey & Chris Burnham: Nixon’s Pals (2008/2015). Om en parole officer (vad heter det på svenska? Övervakare?) för superskurkar. Onödigt till-lyxad nyutgåva.

Annette Herzog & Katrine Clante Pssst! (2013)

Annette Herzog & Katrine Clante: Pssst! (2013). Scrapbookigt om att vara tween.

Alan Moore, Gene Ha & Zander Cannon Absolute Top 10 (2013)

Alan Moore, Gene Ha & Zander Cannon: Absolute Top 10 (2013). Samling i mastodontformat med det som eventuellt är AM:s bästa mjälteserie sedan 80-talet. Innehåller hela originalserien, plus Smax och Forty-Niners. Väger tre kilo.

Alan Moore & Kevin O'Neill Nemo River of Ghosts (2015)

Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: River of Ghosts (2015). Sista delen i Nemo-trilogin, en spinoff till LoEG. Nånting om att låta kultur åldras och dö med värdighet istället för att hålla den vid liv med artificiella medel? Att skapa något nytt med respekt för det som varit men utan att bara upprepa det? Typ.

Alan Moore & Gabriel Andrade Crossed Plus One Hundred, Volume 1 (2015)

Alan Moore & Gabriel Andrade: Crossed Plus One Hundred, Volume 1 (2015). Post-post-apokalyps (sic)! Alan Moore gör Ennis-horror (se nedan). Teman: Språk, ekologi och wishful fiction. Ungefär så bra som man skulle tro.

Tom Scioli & John Barber Transformers vs. G.I. Joe, Volume 1 (2014)

Tom Scioli & John Barber: Transformers vs. G.I. Joe, Volume 1 (2014). Leksaker vs leksaker! Överraskande auteristiskt.

Kamagurka & Herr Seele Cowboy Henk (2014)

Kamagurka & Herr Seele: Cowboy Henk (2014). Belgisk absurdism! (Bajs, konst, body horror, sex, bakverk mm.) Serien har publicerats i decennier men jag fick upp ögonen för den först när den vann pris på Angoulême-festivalen häromåret. Uppfinningsrikt och underhållande.

Garth Ennis & Christian Zanier Crossed, Volume 10 (2014)

Garth Ennis & Christian Zanier: Crossed, Volume 10 (2014). En sorts origin story för Ennis extrema skräckserie. Gordon Brown spelar en stor roll. Som så många Ennis-verk på senare år lider den tyvärr svårt av en halvbegåvad tecknare. (Jag läste också om alla Ennis tidigare Crossed-serier och snablar vad mycket bättre de som är tecknade av Jacen Burrows fungerar än resten.

Garth Ennis, Facundo Percio & Sebastian Cabrol Caliban (2015)

Garth Ennis, Facundo Percio & Sebastian Cabrol: Caliban (2015). Ennis gör Alien. På gott och ont.

Warren Ellis & Tula Lotay Supreme Blue Rose (2015)

Warren Ellis & Tula Lotay: Supreme: Blue Rose (2015). Ellis försök att rädda Moore från Larsen.

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis, Dave Taylor, Ron Wimberly & Joseph Bergin III Prophet, Volume 4 Joining (2015)

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis, Dave Taylor, Ron Wimberly & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 4: Joining (2015). Suveränt exempel på att spinna guld av halm, eller hur nu uttrycket lyder. Utifrån en handfull sjukt oinspirerade Liefeld-skapelser har Brandon Graham byggt en av tidernas mest kreativa och ambitiösa sf-serier.

Kate Beaton Step Aside, Pops (2015)

Kate Beaton: Step Aside, Pops (2015). Uppföljare till 2011 års samling Hark! A Vagrant. Inte riktigt lika bra, men nästan.

Neil Gaiman, J. H. Williams III & Dave Stewart The Sandman Overture The Deluxe Edition (2015)

Neil Gaiman, J. H. Williams III & Dave Stewart: The Sandman: Overture: The Deluxe Edition (2015). En bra prequel! När hände det senast? JHW3 överträffar sitt arbete på Promethea. Han kan vara den bäste tecknare Sandman har haft. I alla fall i mer än ett nummer i sträck.

Okej, nu är det slut.

30 Pretty Good Movies from 2014

My favorite films from the year before last. Yes, this is even later than usual. Maybe I’ll do a list for 2015 soon.

Scroll down for text.

Lists from previous years: 2009, 2010, 2011, 2012 and 2013.

RT = Rotten Tomatoes score
MC = Metacritic score

1. Mr. Turner (RT: 98% / MC: 94)
2. Boyhood (RT: 98% / MC: 100)
3. Calvary (RT: 89% / MC: 77)
4. The Grand Budapest Hotel (RT: 92% / MC: 88)
5. The Babadook (RT: 97% / MC: 87)
6. Deux jours, une nuit/Two Days, One Night (RT: 97% / MC: 89)
7. Show Pieces
8. Inherent Vice (RT: 73% / MC: 81)
9. Coherence (RT: 85% / MC: 64)
10. Turist/Force Majeure (RT: 92% / MC: 87)

11. Whiplash (RT: 95% / MC: 88)
12. A Most Wanted Man (RT: 91% / MC: 73)
13. The Immigrant (RT: 88% / MC: 77)
14. Nightcrawler (RT: 95% / MC: 76)
15. Under the Skin (RT: 87% / MC: 78)
16. Borgman (RT: 85% / MC: 66)
17. It Follows (RT: 96% / MC: 83)
18. Birdman or (The Unexpected Virtue of Ignorance) (RT: 92% / MC: 88)
19. Starred Up (RT: 98% / MC: 74)
20. Captain America: The Winter Soldier (RT: 89% / MC: 70)

21. Jodorowsky’s Dune (RT: 98% / MC: 79)
22. Night Will Fall (RT: 100% / MC: 85)
23. The Guest (RT: 89% / MC: 76)
24. Vi är bäst!/We Are the Best! (RT: 97% / MC: 87)
25. Housebound (RT: 96% / MC: 76)
26. Guardians of the Galaxy (RT: 90% / MC:76)
27. Død snø 2/Dead Snow 2: Red vs. Dead (RT: 85% / MC: 59)
28. Snowpiercer (RT: 95% / MC: 84)
29. The Lego Movie (RT: 96% / MC: 83)
30. Frank (RT: 93% / MC: 75)

Books I Read in 2014

Books I read in 2014

Once again, here’s a photo of (most of) the books and comics I read last year. 94 items in all: 50 novels and short story collections, 8 non-fiction books, and 36 comics collections.

Each title is linked to its page on my book tumblr. The covers to some of my favorites are sprinkled throughout.

Stories of Your Life and OthersNovels and Short Story Collections:

Beowulf (ca. 1000)

Mary Shelley: Frankenstein, or The Modern Prometheus (1818/1831)

Jules Verne: Twenty Thousand Leagues Under the Sea (1870)

Robert Louis Stevenson: Treasure Island (1883)

Robert W. Chambers: The King in Yellow (1895)

L. Frank Baum: Landet Oz (1904)

Philip Wylie: Gladiator (1930)

2munro

Nathanael West: The Day of the Locust and The Dream Life of Balso Snell (1939/1931)

P. G. Wodehouse: The Code of the Woosters (1938)
P. G. Wodehouse: The Mating Season (1949)

Raymond Chandler: The Big Sleep (1939)
Raymond Chandler: Farewell, My Lovely (1940)

John Steinbeck: The Moon is Down (1942)
John Steinbeck: The Pearl (1947)

George R. Stewart: Earth Abides (1949)

Beautiful Darkness

John Wyndham: The Day of the Triffids (1951)
John Wyndham: The Kraken Wakes (1953)
John Wyndham: The Chrysalids (1955)
John Wyndham: Chocky (1968)

Theodore Sturgeon: More Than Human (1953)
Theodore Sturgeon: Caviar (1955)

Ward Moore: Bring the Jubilee (1953)

William Golding: Lord of the Flies (1954)

V. S. Naipaul: A House for Mr Biswas (1961)

Anthony Burgess: A Clockwork Orange (1962)

The Code of the Woosters

John le Carré: The Spy Who Came in from the Cold (1963)

Stanislaw Lem: The Futurological Congress (1971)

Norman Spinrad: The Iron Dream (1972)

Thomas Pynchon: Gravity’s Rainbow (1973)
Thomas Pynchon: Inherent Vice (2009)

Philip K. Dick: Do Androids Dream of Electric Sheep? (1968)
Philip K. Dick & Roger Zelazny: Deus Irae (1976)

Arthur C. Clarke: The Fountains of Paradise (1979)

The Love Bunglers

Michel Faber: Under the Skin (2000)

Patrick Modiano: Lilla smycket (2001)

Ted Chiang: Stories of Your Life and Others (2002)

Zadie Smith: On Beauty (2005)

John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda (2005)
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar (2006)
John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö (2011)

Scott Lynch: The Lies of Locke Lamora (2006)
Scott Lynch: Red Seas Under Red Skies (2007)

Alice Munro: New Selected Stories (2011)

Gravity's Rainbow

Steve Moore: Somnium (2011)

Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane (2013)

Kim Newman: Anno Dracula: Johnny Alucard (2013)

Iain Banks: The Quarry (2013)

Kalle Holmqvist: Bränn biblioteken (2014)

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: The Thousand-Dollar Tan Line (2014)

Elin Boardy: Mary Jones historia (2014)

Non-fiction:

Horst Schröder: De första serierna: Dagspresserier i USA från sekelskiftet till 30-talet (1981)
Horst Schröder: Framtiden i serierutor: Science fiction-serier i USA, Frankrike och England (1981)

Fury: My War Gone By

Evan Wright: Generation Kill (2004)

Andreas Ekström: Hemliga pappan (2006)

Alan Moore & Mitch Jenkins: Unearthing (2012)

Fredrik Backman: Saker min son behöver veta om världen (2012)

J.F. Roberts: The True History of the Black Adder (2012/2013)

Jesper Roine: Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet – sammanfattning och svenskt perspektiv (2014)

Graphic Novels and Comics Collections:

Raymond Briggs: When the Wind Blows (1982)
Raymond Briggs: The Tin-Pot Foreign General and the Old Iron Woman (1984)
Raymond Briggs: Ethel & Ernest (1998)

Under the Skin

Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin: X-Men: Days of Future Past (1980-1981)

Gary Panter: Cola Madnes (1983/2000)

Alan Moore, Alan Davis, John Ridgway, Chuck Beckum & Rick Veitch: Miracleman, Book Two: The Red King Syndrome (1990)
Alan Moore & Steve Parkhouse: The Bojeffries Saga (2014)
Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: The Roses of Berlin (2014)

Howard Chaykin, José Luis García-López & Steve Oliff: Twilight (1990-1991)

Peter Milligan & Brett Ewins: Johnny Nemo (2014)

Grant Morrison, Steve Yeowell, Jill Thompson et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book One (2014)
Grant Morrison, Jill Thompson, Phil Jimenez, Steve Yeowell, Paul Johnson, Tommy Lee Edwards, Mark Buckingham, Philip Bond et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Two (2014)
Grant Morrison, Frank Quitely & Jamie Grant: Absolute All-Star Superman (2010)

Very Casual

Matt Fraction & Gabriel Bá: Casanova, Volume 1: Luxuria (2007)
Matt Fraction & Fábio Moon: Casanova, Volume 2: Gula (2011)

Jonathan Lethem, Karl Rusnak, Farel Dalrymple & Paul Hornschemeier: Omega: The Unknown (2008)

Fabien Vehlmann & Kerascoët: Beautiful Darkness (2009)

Fred Van Lente & Ryan Dunlavey: The Comic Book History of Comics (2012)

Johnny Ryan: Prison Pit, Book 4 (2012)
Johnny Ryan: Prison Pit, Book 5 (2014)

Jaime Hernandez: God and Science: Return of the Ti-Girls (2012)
Jaime Hernandez: The Love Bunglers (2014)

Farewell, My Lovely

Michael DeForge: Lose #4 (2012)
Michael DeForge: Very Casual (2013)
Michael DeForge: A Body Beneath (2014)
Michael DeForge: Ant Colony (2014)
Michael Kupperman: Tales Designed to Thrizzle, Volume Two (2013)

Garth Ennis & Russ Braun: Battlefields, Volume 8: The Fall and Rise of Anna Kharkova (2013)
Garth Ennis, David Lapham, Si Spurrier, Raulo Caceres & Miguel Ruiz: Crossed, Volume 6 (2013)
Garth Ennis & Craig Cermak: Red Team (2014)
Garth Ennis & Goran Parlov: Fury Max: My War Gone By (2014)
Garth Ennis & Michael DiPascale: Rover Red Charlie (2014)

Frank Quitely et al: Graphic Ink: The DC Comics Art of Frank Quitely (2014)

Peter Hogan, Chris Sprouse & Karl Story: Tom Strong and the Planet of Peril (2014)

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 3: Empire (2014)

Michel Fiffe: Copra Round One (2014)

50 Pretty Good Films from 2013

Every year around this time I make a list of my favorite films from the year before. (Or thereabouts. A few of these may technically be 2012 releases, at least in some parts of the world.) Lists from previous years: 2009, 2010, 2011 and 2012.

RT = Rotten Tomatoes score
MC = Metacritic score

1. Gravity 1. Gravity
RT: 97% / MC: 96
After two decades of good movies (including the best, but least profitable, Harry Potter film), Alfonso Cuarón finally achieves greatness. Gravity was visually spectacular, thematically rich and ultimately quite moving. The best space movie since Kubrick’s 2001 half a century ago.

2. 12 Years a Slave

2. 12 Years a Slave
RT: 96% / MC: 97
It doesn’t happen very often, but once in a while the winner of the Academy Award for best picture is among my favorites as well. Considering its topic (it’s based on a slave memoir from 1853), Steve McQueen’s movie was almost disturbingly entertaining. Incidentally, McQueen’s previous film Shame was #7 on my 2011 list.

3. All Is Lost

3. All Is Lost
RT: 93% / MC: 87
An old man (Robert Redford!) versus the sea. Very little dialogue. For a moment I felt like putting this at #1, since it’s been much less celebrated than Gravity and 12 Years, and is very nearly as good. Almost unbearably exciting at times. Director J.C. Chandor’s debut feature Margin Call was #22 on the 2011 list.

4. The Wolf of Wall Street

4. The Wolf of Wall Street
RT: 77% / MC: 75
One of Scorsese’s most purely entertaining movies ever. Three hours that fly by. In many ways it’s similar to GoodFellas, except in this case the bad guy arguably won in real life.

5. Before Midnight

5. Before Midnight
RT: 98% / MC: 94
The third installment in the decades-long project by Linklater/Hawke/Delpy is at least as good as Sunrise (1995) and Sunset (2004). Can’t wait for the fourth one in 2022.

6. Upstream Color

6. Upstream Color
RT: 87% / MC: 80
Shane Carruth’s follow-up to the brilliant time travel movie Primer, one of my favorite films of all time. This one’s about the cornerstones of life: pigs and orchids and love.

7. Frances Ha

7. Frances Ha
RT: 92% / MC: 82
Mumblecore princess Greta Gerwig tries to learn to how to live in New York.

8. The World's End

8. The World’s End
RT: 89% / MC: 81
All the Cornetto films are excellent, but this might just be the best one. Funny and poignant.

9. Her

9. Her
RT: 94% / MC: 90
Leaf Phoenix falls in love with his ScarJo-voiced operating system, mild drama ensues.

10. Sightseers

10. Sightseers
RT: 84% / MC: 69
Black comedy by Ben Wheatley, whose even darker Kill List made #5 on my 2011 list.

11. The Counselor

11. The Counselor
RT: 34% / MC: 48
Written by Cormac McCarthy, one of my favorite contemporary authors. Audiences hated it and quite a lot of critics trashed it. I kind of loved it. It’s definitely a little pretentious, but how often can you say that about a Hollywood thriller with an all-star cast?

12. Captain Phillips

12. Captain Phillips
RT: 93% / MC: 83
Tom Hanks versus pirates. Based on a true story – although in real life the Tom Hanks character was a captain, named Phillips. It wasn’t actually actor Tom Hanks who met the pirates, is what I’m saying. He’s just acting.

13. A Field in England

13. A Field in England
RT: 88%
Ben Wheatley again. Black-and-white low-budget hallucinatory historical weirdness.

14. Stories We Tell

14. Stories We Tell
RT: 95% / MC: 91
Sarah Polley documentary on family secrets and parenthood. Made me cry.

15. Only Lovers Left Alive

15. Only Lovers Left Alive
RT: 85% / MC: 77
This is how I like my vampires: laid-back and cultured.

16. The Congress

16. The Congress
RT: 86% / MC: 65
Robin Wright plays an aging actress named Robin Wright. Partly animated, partly live action. Flawed but sometimes pretty awesome. Loosely based on a Stanisław Lem novel.

17. Alan Partridge Alpha Papa

17. Alan Partridge: Alpha Papa
RT: 84% / MC: 63
The first motion picture with the charismatic star of Knowing Me, Knowing You, I’m Alan Partridge, and a bunch of other endeavors. I also read his book last year.

18. Much Ado About Nothing

18. Much Ado About Nothing
RT: 84% / MC: 78
What Joss Whedon did while on vacation from The Avengers (which I put at #8 on the 2012 list). But the best Much Ado adaptation is still the Branagh/Thompson version.

19. Blue Jasmine

19. Blue Jasmine
RT: 91% / MC: 78
Woody Allen’s portrait of evil. I put Midnight in Paris at #8 for 2011.

20. American Hustle

20. American Hustle
RT: 93% / MC: 90
Over-hyped, but still a decently entertaining film. Robert De Niro steals the show in a bit part. Based on a true story – though Hollywoodized.

21. Inside Llewyn Davis

21. Inside Llewyn Davis
RT: 94% / MC: 92
Comparatively weak Coen film, still worthwhile. Their True Grit remake was #8 on my 2010 list and A Serious Man was #2 in 2009.

22. Filth

22. Filth
RT:78% / MC: 70
Fun and depraved. Based on the Irvine Welsh novel, which was even sillier.

23. Nebraska

23. Nebraska
RT: 92% / MC: 86
Road movie by Alexander Payne. His The Descendants was (surprisingly) #3 two years back.

24. It’s a Disaster

24. It’s a Disaster
RT: 77% / MC: 57
The second best (after The World’s End) of the many recent comedic end-of-the-world movies. David Cross ftw!

25. Blue Ruin

25. Blue Ruin
RT: 95% / MC: 76
Revenge is a dish best served not at all.

26. Europa Report

26. Europa Report
RT: 79% / MC: 68
Mostly realistic found footage film about space exploration that might have gotten a bit more attention if not for Gravity.

27. Smashed

27. Smashed
RT: 84% / MC: 71
Mary Elizabeth Winstead as an elementary school teacher and Aaron Paul as her non-working husband – both alcoholics. Plausible and moving.

28. Cheap Thrills

28. Cheap Thrills
RT: 88% / MC: 64
As if Funny Games was actually funny! This movie feels slightly dirty and immoral, but it’s still better than watching Fear Factor or something.

29. Short Term 12

29. Short Term 12
RT: 99% / MC: 82
Troubled teens in a group home. The setup is so interesting on its own, it’s disappointing that the film eventually introduces some unnecessarily dramatic (and predictable) elements.

30. The Place Beyond The Pines

30. The Place Beyond the Pines
RT: 81% / MC: 68
Crime drama by Derek Cianfrance, whose Blue Valentine was #20 in 2010. The title is the literal translation of Schenectady.

31. Berberian Sound Studio

31. Berberian Sound Studio
RT: 83% / MC: 80
Psychological thriller set in a fictitious Italian horror film studio in the 1970s. Fun for fans of the period.

32. Computer Chess

32. Computer Chess
RT: 86% / MC: 74
A very strange period piece, made with archaic technology.

33. Philomena

33. Philomena
RT: 92% / MC: 76
Journalist Steve Coogan helps Judi Dench search for her son, given up for adoption 50 years ago. Based on a true story, with surprisingly few changes. (Incidentally, the Coogan-starring The Look of Love just barely didn’t make the list. It would probably have been #51.)

34. Dallas Buyers Club

34. Dallas Buyers Club
RT: 94% / MC: 84
Matthew McConaughey (star of the unintentionally offensive Tiptoes) gets AIDS, starts smuggling pharmaceutical drugs. Based on a true story, though perhaps a little too fictionalized.

35. Iron Man 3

35. Iron Man 3
RT: 78% / MC: 62
Not based on a true story, as far as I know. I thought it was fun, although for my money the least fun of the Iron Man movies. (I know everyone disliked Iron Man 2 but I enjoyed it. Admittedly that might be partly because I watched it in a completely empty theatre, which made it a slightly surreal experience.)

36.Drinking Buddies

36. Drinking Buddies
RT: 82% / MC: 71
The third movie on the list (after #8 and #27) that’s all about drinking and relationships.

37. In a World...

37. In a World…
RT: 92% / MC: 79
War of the voice-over artists. Amusing, but not all it could have been.

38. The Hunger Games Catching Fire

38. The Hunger Games: Catching Fire
RT: 90% / MC: 75
It used to be rare that a sequel was better than the original, but in the current franchise-heavy cinema landscape it’s become fairly common (The Dark Knight, X2, the Raimi Spider-Man 2, Toy Story 2 and 3…). So too with The Hunger Games, even though the first book was superior to the second.

39. Kaze Tachinu The Wind Rises

39. Kaze Tachinu/The Wind Rises
RT: 88% / MC: 83
Far from Miyazaki’s strongest work, but weak for Miyazaki is still better than, say, Frozen, which took home the Academy Award. Somewhat controversial, but a lot milder and more tasteful than I expected.

40. First Cousin Once Removed

40. First Cousin Once Removed
MC: 96
Documentary about a poet who got Alzheimer’s disease.

41. Puhdistus Purge

41. Puhdistus/Purge
The Sofi Oksanen adaptation, not the scifi hit. (I haven’t seen the latter, but from all appearances it should be avoided.)

42. Mama

42. Mama
RT: 65% / MC: 57
Weak ending aside, not too shabby. But I prefer the original short film.

43. Room 237

43. Room 237
RT: 93% / MC: 80
A plethora of interpretations of Kubrick’s The Shining. Some are more convincing than others. I’m actually a (hesitant) subscriber to one of them myself.

44. Justice League The Flashpoint Paradox

44. Justice League: The Flashpoint Paradox
The DCUAOM have been hit-and-miss. This was one of the better ones. (Another couple I liked were the Morrison adaptations Justice League: Crisis on Two Earths, which I put at #45 for 2010, and All-Star Superman, which was all the way up at #19 for 2011.

45. This Is the End

45. This Is the End
RT: 84% / MC: 67
Yet another end-of-the-world comedy (see #8 and #24 above). I blame the media attention surrounding the Mayan calendar ending. Many cameos from actors of the Judd Apatowniverse.

46. Don Jon

46. Don Jon
RT: 81% / MC: 66
Joseph Gordon-Levitt writes, directs and stars as an Italian stereotype addicted to porn.

47. Side Effects

47. Side Effects
RT: 84% / MC: 75
A minor effort from Steven Soderbergh. Slightly silly but mostly effective.

48. Byzantium

48. Byzantium
RT: 62% / MC: 66
Mother-and-daughter vampires by Neil Jordan. Not all it should be, but plenty of atmosphere.

49. The Conjuring

49. The Conjuring
RT: 87% / MC: 68
Competent horror. The first five minutes are the best.

50. Thor The Dark World

50. Thor: The Dark World
RT: 66% / MC: 54
Amusing, if mostly because of Stellan (pantsless above) and Loki.

And that’s it. Barring disaster or debilitating disease, I’ll be back in a year or so with “X Pretty Good Films from 2014”.