Böcker jag läste 2016

Alla böcker och seriealbum jag läste under 2016. Några avbildas ovan, samtliga här nedan. Listade i kronologisk ordning efter läsning (dvs: Double Indemnity läste jag ut den 2/1, The Omega Men den 29/12).

Listor från tidigare år: 2015, 2014 och 2013.

James M. Cain:
Double Indemnity (1943)
Klassisk roman noir som blev en ännu mer klassisk film noir. Vad är mer spännande än försäkringsbedrägeri?

Peter David & Ariel Olivetti:
The Last Avengers Story (1996)
Ganska svag superhjältedystopi. Hemskt målad. It was the 90s.

Josh Simmons:
Black River (2015)
Deppig postapokalyps. Mark Frauenfelder säger: ”After reading Josh Simmons’ Black River I had to read Cormac McCarthy’s The Road and watch Requiem for a Dream to cheer myself up.”

Garth Ennis & Russ Braun:
Where Monsters Dwell: The Phantom Eagle Flies the Savage Skies (2016)
Uppföljare (i helt annan ton – mindre realism, mer humor) till 2008 års Chaykin-illustrerade War is Hell. Här är en kort intervju med Ennis.

John Cleland:
Fanny Hill or Memoirs of a Woman of Pleasure (1749)
1700-talspornografi. Present från Leninbadets bibliotek. Mest intressant: Boken är generellt frisynt ifråga om sex, men rabiat anti-gay.

Robert Graves:
I, Claudius (1934)
Matigt och mastigt om romerska kejsardömet från Augustus till Claudius. Boken bakom (större delen av) BBC-tv-serien. Med på TIME:s 100-bästa-lista.

Andy Weir:
The Martian (2011/2014)
MacGyver på Mars. Tekniskt och putslustigt. Jag gillade idén bättre än genomförandet. Någon recensent har säkert noterat att detta är science fiction av en författare som kan betydligt mer om science än om fiction. Stereotyper, svajig struktur, svag dialog. På plussidan: Vetenskapligt plausibel?

Philip José Farmer:
The Grand Adventure (1984)
Ett halvdussin sf-noveller och en kortroman. Bäst: ”Sketches Among the Ruins of My Mind”. För varje dag som går förlorar mänskligheten de senaste fyra dagarnas minne. Är detta en hållbar utveckling? Knappast.

Gerry Duggan, Brian Posehn & Tony Moore:
Deadpool, Volume 1: Dead Presidents (2013)
Deadpool (numera känd från film!) tampas med odöda ex-presidenter. Den politiska satiren får mindre utrymme än jag hade hoppats.

Dashiell Hammett:
The Thin Man (1934)
Hammetts sista roman. Rik ex-detektiv löser motvilligt mord med hjälp av sin societetsfru. Lade grunden till sex långfilmer (av varierande kvalitet – den första är något av en klassiker) och en tv-serie på 72 avsnitt (som jag inte har sett).

Gilbert Hernandez:
Girl Crazy (1997/2016)
Nyutgåva av en av Betos mest lättviktiga serier. Ganska charmigt. Recension.

C. S. Lewis:
The Lion, the Witch and the Wardrobe (1950)
Hit The Chronic(what!)cles of Narnia! Med på TIME:s 100-lista.

Bob Odenkirk, David Cross & Brian Posehn:
Hollywood Said No!: Orphaned Film Scripts, Bastard Scenes, and Abandoned Darlings from the Creators of Mr. Show (2013)
Manus till ett par långfilmer, och några sketcher, som aldrig blev gjorda. Antagligen 5 ggr roligare som ljudbok, men jag läste bok-boken. Halvkul. Intervju med Cross & Odenkirk.

Fritz Lang & Jon J. Muth:
M (1990)
Eclipse-publicerad serieversion av Fritz Lang/Thea von Harbou-verket. Stiligt men onödigt. Recension.

Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 1: Hell’s Hitman (1993-1994)
Första samlingen med föregångaren till Ennis/McCreas 90-talsfavorit Hitman.

Garth Ennis, Matt Martin, Keith Burns:
War Stories, Volume 3 (2016)
En berättelse från Jom kippurkriget (1973) och två från andra världskriget.

Gilbert Hernandez:
Comics Dementia (2016)
Expandering av 2000 års Fear of Comics, med senare material. Av alla Betos album (och han har flera erkända mästerverk bakom sig) är detta min favorit – en kreativ explosion av knas.

Archie Goodwin & Howard Chaykin:
Wolverine/Nick Fury: The Scorpio Connection (1990)
Spionage + superhjältar. Recension.

James D. Hudnall, Eduardo Barreto & Adam Kubert:
Lex Luthor: The Unauthorized Biography (1989)
När jag var 12 år tyckte jag att detta var imponerande kompromisslöst. (Att omslaget refererar till Donald Trump flög över mitt huvud.) Nr 2 på listan över ”Greatest Lex Luthor Stories Ever Told!”. Vilket kanske inte låter så märkvärdigt, men betänk att figuren har varit med i bokstavligt talat tusentals berättelser under 75 års tid. (Comic Vine listar i skrivande stund 3156 olika tidningar och album, men då är en viss procent samma berättelse på olika språk.)

Jane Austen:
Pride and Prejudice (1813)
Hederskultur bland lägre lantadeln för 200 år sedan.

Terry Moore:
Strangers in Paradise: Child of Rage (2001)
Romantik och gangsters. Medicinsk recension av ett av kapitlen.

Brian Augustyn, Michael Mignola, P. Craig Russell & Eduardo Barreto:
Batman: Gotham by Gaslight (1989/1991)
Titelserien av Mignola lade grunden till DC:s Elseworlds-etikett. Inte mycket till mysterium men atmosfärisk och stilbildande. Barreto-tecknade uppföljaren Master of the Future (som ingår i albumet) är bara kompetent.

Mark Russell, Ben Caldwell & Mark Morales:
Prez, Volume 1: Corndog-in-Chief (2016)
Politisk satir i sf-miljö, om en okvalificerad medborgare som råkar bli USA:s president med hjälp av sociala medier. På vissa sätt har väl verkligheten redan sprungit ifrån den i fråga om absurditet, men vi väntar fortfarande på Carl the End-of-Life Bear. Serien var för bra för dagens DC så det lär inte bli någon volym 2. Intervju med Russell och Caldwell.

F. Scott Fitzgerald:
The Great Gatsby (1925)
1900-talets främsta amerikanska roman? Kanske, men fuck the Jazz Age! Med på TIME:s 100-lista.

Gilbert Hernandez:
Luba and Her Family (2014)
Mer Love and Rockets.

Sarah Pinborough:
The Death House (2015)
Defekta skolbarn interneras i ett hus i väntan på döden. Romantisk YA.

Krister Petersson:
Uti vår hage (1987)
Nostalgiskt.

Alan Moore & Kevin O’Neill:
The League of Extraordinary Gentlemen Volume III: Century (2014)
Tredje League-volymen (eller fjärde om man räknar Black Dossier) är i princip en kritik av hur utarmad vår populärkultur har blivit de senaste hundra åren. Inte överdrivet insiktsfullt om moderna yttringar (så skadlig är väl inte JK Rowling?) men som vanligt sjukt genomarbetat och i många stycken briljant.

Gilbert Hernandez:
Ofelia (2015)
Ständigt mer Love and Rockets. Recension.

Toni Morrison:
Beloved (1987)
Nobelpris 1993. Förrymd slav dödar sin egen tvååriga dotter, hemsöks. Inspirerad av verkliga händelser. Med på TIME:s 100-lista.

James M. Cain:
The Postman Always Rings Twice (1934)
Cains debut. Klassisk roman noir om försäkringsmord, precis som (den ännu lite bättre) Double Indemnity. Men denna kan skryta med att ha blivit filmad 7 (!) ggr. (Åtminstone ett par av filmatiseringarna är bra.) Inte på TIME:s men väl på Modern Librarys 100-bästa-lista.

Neil Gaiman:
Trigger Warning (2015)
Ett tjugotal (mestadels bra) noveller och några (halvdana) poem. Bäst: ”The Truth is a Cave in the Black Mountains” (skotsk folksagefantasy) och ”The Case of Death and Honey” (Sherlock Holmes på kinesiska landsbygden). (Den senare påminner lite om Ian McKellen-filmen Mr. Holmes, fast bättre.)

Emmanuel Guibert:
Alan’s War: The Memories of G.I. Alan Cope (2008)
Seriebiografi. Cope hade en atypisk, odramatisk krigsupplevelse, som följdes av åratal av kringflackande i Europa. Lite uppbyggligt, men mest otillfredsställande.

Si Spencer, Dean Ormston, Phil Winslade, Meghan Hetrick & Tula Lotay:
Bodies (2015)
Fyra mord i fyra tidsperioder (av fyra olika tecknare) – hur hänger de ihop? Ambitiös struktur, kanske lite väl naiv kulturanalys. Invisibles-vibbar. Intervju med Spencer.

Walter Simonson:
Thor by Walter Simonson, Volume 1 (1983-1984)
Början på en av Marvels bättre 80-talsyttringar. Om Simonsons Thor-runda, grodor och allt.

Daniel Clowes:
Patience (2016)
Efterlängtad serieroman av en av vår tids främsta serieskapare. Kärlek, föräldraskap, tidsresor. Lever nästan upp till förväntningarna. Intervju med Clowes.

Chester Brown:
Mary Wept Over the Feet of Jesus (2016)
Jesus gillade prostitution och Gud ogillar de som lyder Honom. Chester Browns okonventionella tolkning av bibelpassager är bitvis övertygande och bitvis svårköpt, men ständigt lärorik och underhållande. Analys av ett av kapitlen och något av en recension.

David Mitchell:
Cloud Atlas (2004)
Roman uppbyggd av sex nästlade berättelser i olika stil, genre och miljö, från år 1850 till postapokalyps. Varje avsnitt är mer fängslande än det föregående. Sammantaget är det en av mina favoritromaner på flera år. Recension och Q&A. The AV Club ägnade en hel del uppmärksamhet åt boken för några år sedan.

Alan Garner:
Red Shift (1973)
Ännu en roman med separata men relaterade berättelser i olika tidseror: romerska invasionen, engelska inbördeskriget och nutid (dvs 70-tal). Här dock på samma geografiska plats: Cheshire. Betyg: fyra stenyxor.

Walter M. Miller Jr:
A Canticle for Leibowitz (1960)
Tredje boken i rad som består av flera separata berättelser som spänner över hundratals år. Munkorden räddar vetenskaplig information efter atomkrig. Sf-klassiker.

Ray Bradbury:
Something Wicked This Way Comes (1962)
Ond cirkus kommer till stan. Sentimentalt men okej. I likhet med Fahrenheit 451 bygger den på en bra idé som IMHO inte utvecklas tillräckligt. Bradbury är bättre som novellist.

Kingsley Amis:
Lucky Jim (1954)
Amis debutroman. Klassisk komedi i akademisk miljö. Rolig. Christopher Hitchens var ett fan. Med på TIME:s 100-lista.

J. G. Ballard:
High-Rise (1975)
Om hur det är att bo i höghus. Man avundas de som bor över ens huvud och föraktar de under ens fötter. Förr eller senare blir det krig mellan olika våningsplan. Då raidar man grannlägenheter på jakt efter gömd mat, misshandlar någon i hissen, eller dränker en hund i poolen. När elen slås ut och hissarna slutar gå eskalerar våldet. Byggandet av Karlatornet på Hisingen (72 våningar) sägs vara inspirerat av den här boken. Introduktion.

Cormac McCarthy:
Outer Dark (1968)
Det börjar med att ett nyfött barn sätts ut i skogen för att dö och fortsätter i samma inte helt superglada stil. Existentialism, incest, kannibalism, skuld. Vintage Cormac!

Garth Ennis & Tomas Aira:
War Stories, Volume 4 (2016)
Fjärde volymen samlar ett par berättelser om irländska volontärer respektive flygbombningen av Japan. Tecknaren Aira är kompetent men medioker.

Robert Graves:
Claudius the God (1934)
Fortsättningen på I, Claudius (högre upp i denna lista). Tråkigare än sin föregångare, bl a för att den täcker en kortare och mindre omvälvande era (år 41-54). Märkligt mkt fokus på Herodes Agrippa. Ändå läsvärd och lärorik.

Grant Morrison, Rags Morales, Andy Kubert et al:
Superman – Action Comics, Volume 1: Superman and the Men of Steel (2012)
Mozzers stålman levde varken upp till hans uttalade ambitioner eller läsarnas förväntningar. Retrospektiv.

Grant Morrison, Rags Morales et al:
Superman – Action Comics, Volume 2: Bulletproof (2013)
Obama-numret var kanske lite intressant.

Grant Morrison, Rags Morales, Brad Walker et al:
Superman – Action Comics, Volume 3: At the End of Days (2013)
Liksom 4D-upplösningen. Sammanfattning.

Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 1 (2002)

Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 2 (2003)

Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 3 (2003)

Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 4 (2004)

Brian Michael Bendis et al:
Jessica Jones: The Pulse – The Complete Collection (2004-2006)
Jag tyckte bra om första säsongen av tv-serien så det kändes på tiden att läsa serieförlagan, Alias (omdöpt till JJ: Alias i dessa nya utgåvor). Den gavs ut på Marvels vuxenetikett i 28 nr, sedan fortsatte Jessicas berättelse i den mer mainstream-vänliga uppföljaren The Pulse (14 nr) och därefter i strönummer av andra Bendis-titlar. Alias är med marginal bäst av allt detta, men det är egentligen först i album nr 3 som den börjar leva upp till sin potential och kort därefter tar den slut. The Pulse är ojämn och lider svårt av att Michael Gaydos är frånvarande större delen av tiden.

Svetlana Aleksijevitj:
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985/2004)
Nobelpris 2015. Reportagebok som består av intervjuer med massvis av sovjetiska kvinnor som stred mot Nazityskland – som sjukvårdare, prickskyttar, partisaner och mycket annat. Gott om hemska berättelser, från både under och efter kriget.

Al Feldstein & Jack Kamen:
Forty Whacks and Other Stories (1951-1953)
Fantagraphics tecknarfokuserade återtryckningar av EC:s klassiska serier är fräscha. Kamen (far till uppfinnaren av Segway) var inte en av de mest lysande stjärnorna i EC-stallet, men tillräckligt begåvad för att upprätthålla läsarens intresse trots Feldsteins ganska repetitiva manus.

Matthieu Bonhomme:
Mannen som sköt Lucky Luke (2016)
Anmärkningsvärt allvarlig för att vara en officiell Lucky Luke-serie. Snygg och småtrevlig. Men kopplingen till LL är knappast nödvändig – det kunde lika gärna varit en helt orelaterad westernserie. Recension.

Garth Ennis & John McCrea:
All-Star Section Eight (2016)
Senkommen spin-off från Ennis & McCreas 90-talsfavorit Hitman. Bästa inslaget: Phantom Stranger som gangstarappare. Intervju med Ennis.

Robert C. O’Brien:
Z for Zachariah (1974)
Postapokalyps av författaren till en av mina favoritböcker från barndomen, Mrs Frisby and the Rats of Nimh. Kärnvapenkrig dödar alla, utom en ensam flicka i en dal – och kanske någon till. Spänning uppstår.

Garth Ennis, Ashley Wood, Paul Jenkins & Dennis Calero:
Shadowman by Garth Ennis & Ashley Wood (1997/1999)
Skräck med superhjälterötter. Tunn story som kunde blivit duglig underhållning med en mindre inkompetent serietecknare än Wood. Albumet fylls ut med tre fjärdedelar (allt som färdigställdes) av en rätt vek Clive Barker-influerad helvetesserie av Jenkins. Sammantaget är albumet inte helt värdelöst, men en stark kandidat till det sämsta jag läste på hela året.

Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 2: The Longest Day (1994-1995)
Andra halvan av Ennis demonserie. Som mycket av Ennis växer den allt eftersom, så det som började som ren överkurs slutar som ganska nödvändig läsning för Ennis-fans.

Noah Hawley:
Before the Fall (2016)
Flygplan störtar i Atlanten och bara en misslyckad konstnär och en fyraårig pojke överlever. Högklassig spänning av tv-serien Fargos showrunner. Jag hittade den via AV Clubs lista över årets bästa böcker. Inte den bästa roman jag läste 2016, men kanske den mest pageturniga.

J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne:
Harry Potter and the Cursed Child (2016)
Den åttonde Potter-berättelsen, i pjäsform. Harry är gammal och grå (37) och hans tramsiga barn ställer till bekymmer. Tänk om Voldemort kommer tillbaka?! Ungefär lika fängslande och sentimental som romanerna.

Debbie Delano & Phyllis Moore (red.):
AARGH! (1988)
AARGH = Artists Against Rampant Government Homophobia. Alan Moore grundade förlaget Mad Love enbart för att producera denna antologi i protest mot Clause 28, Thatchers gayfientliga lag. Blandad kompott, ett av de bättre bidragen är Gaiman/Talbots ”From Homogenous to Honey”.

Robert Kirkman, Charlie Adlard, Stefano Gaudiano & Cliff Rathburn:
The Walking Dead Compendium, Volume 3 (2012-2015)
Postapokalyptisk överlevnadssåpa som inspirerade till en skräpig tv-serie. Denna mastodontbok samlar nr 97-144 av tidningen. Nu när jag läst den blir det fyra års väntan till nästa 48-nummerskompendium.

Alan Moore, John Wagner, Alan Grant, Heinzl & Jesus Redondo:
Monster (1984-1988)
Köpte denna pga Moores inblandning, vilket var att inbjuda till besvikelse. Han får top billing därför att han initierade historien (och är mest känd), men boken innehåller exakt 4 sidor av Alan Moore, följt av 180 sidor Wagner/Grant (om det är de som har skrivit textberättelserna på slutet).

Brian K. Vaughan & Cliff Chiang:
Paper Girls, Volume 1 (2016)
80-talsretrosciencefiction. Påminner lite om tv-serien Stranger Things, fast mer kreativt och underhållande. Chansen är betydligt större att jag fortsätter med PG än med ST.

Douglas Adams:
Dirk Gently’s Holistic Detective Agency (1987)
Humoristisk roman som väldigt märkbart började livet som Doctor Who-manus. Eventuellt skulle jag ha tyckt bättre om den om jag kunde lite mer om Samuel Taylor Coleridge.

Jonathan Hickman & Esad Ribic:
Secret Wars (2015-2016)
En sorts remake/remix av 80-talscrossovern med (nästan) samma namn. Upplägg: De två sista universumen håller på att gå under, men Dr Doom räddar dagen och blir Gud. Moderna crossovers är märkliga, eftersom de är en sorts skelett – berättelsen är komplex men designad för att ha stora hål, som kan fyllas i andra titlar, av andra författare. Liksom de flesta förlagsägda superhjälteserier ska de också, på såpavis, undvika definitiva slut, men ändå vara hyfsat tillfredsställande på egna ben. Kombinationen är ganska omöjlig, och Secret Wars är ett nobelt misslyckande.

Darwyn Cooke:
DC: The New Frontier (2004/2008)
Stilig brygga mellan DC:s Golden Age och Silver Age. Eller, om man så vill, från McCarthy till Kennedy. Cooke dog, alldeles för tidigt, i maj 2016.

Harvey Kurtzman & Wallace Wood:
MAD’s Original Idiots: Wally Wood (1952-1955)
Samlar alla Wood-tecknade serier från de legendariska Kurtzman-ledda första 23 numren av Mad. Allra mest inflytelserik var ”Superduperman”. En annan höjdpunkt: ”Little Orphan Melvin”.

Harvey Kurtzman & Will Elder:
MAD’s Original Idiots: Will Elder (1952-1955)
En dito samling för Bill/Will Elder. Den bästa av de tre volymerna. Gott om klassiker: ”Shermlock Shomes”, ”Starchie”, ”Manduck the Magician”, ”Bringing Back Father”, ”Mickey Rodent” m fl. Kurtzman & Elder fortsatte samarbeta i 30 år, men sällan med lika bra resultat som här.

Harvey Kurtzman & Jack Davis:
MAD’s Original Idiots: Jack Davis (1952-1955)
Och så en med nyligen bortgångne Jack Davis. Mina favoriter: ”Supermarkets” och ”Cowboys”.

John Fowles:
The Magus (1965/1978)
Halvt bortglömd postmodern klassiker. Bildad ung man med problem utsätts för ”spel” av mysko snubbe på grekisk ö. Mytologi, sex, psykoanalys, Shakespeare, trams. Men jag föredrar annat av Fowles.

Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 1 (1979-1982/2010)
Den danska serien om nordisk mytologi startar ganska amatörmässigt men börjar finna formen i album nr 3, sist i denna omnibusvolym.

Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 2 (1987-1990/2010)
Album 4-6. Besök hos Utgårdaloke mm.

Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 3 (1991-1993/2010)
Album 7-9. Tor vs midgårdsormen och Hrungnir.

Peter Madsen, Henning Kure, Hans Rancke & Per Vadmand:
Valhall: Den samlade sagan 4 (1997-2001/2010)
Album 10-12, inkluside film noir-pastichen Mysteriet med Skaldemjödet. Eventuellt är detta formtoppen.

Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 5 (2006-2009/2010)
Album 13-15. Kulminerar i Ragnarök, förstås.

Paul Dini & Eduardo Risso:
Dark Night: A True Batman Story (2016)
Dini berättar, med Batman-figurer till hjälp, den sanna historien om när han själv blev rånad och misshandlad. Tyvärr inte lysande. En recension. Och en till, med ett intressant perspektiv.

Andrew Helfer & Kyle Baker:
Justice, Inc. (1989)
Pulphjälte från 1930-talet uppdaterad i serieform för det hårdkokta 80-talet. Bakers val av teckningsstil gör figurer svårigenkännliga och känslolösa.

Harlan Ellison (red.):
Dangerous Visions (1967)
Klassisk sf-antologi av en av mina tonårs favoritförfattare. 33 noveller! Inte många av dem känns ”farliga” så här 50 år senare, men majoriteten håller fortfarande. Från ett modernt perspektiv finns det visserligen ett och annat att reagera på. Bäst: Dick, Leiber, Delany. Bästa upptäckterna: David R. Bunch och Sonya Dorman.

Neil Gaiman et al:
The DC Universe by Neil Gaiman: Deluxe Edition
(1989-2009/2016)
Samlar alla Gaimans sporadiska inhopp i DC:s superhjälteuniversum. Kompetent handverk rakt igenom, men det enda som egentligen behöver bevaras till eftervärlden är den Bernie Mireault-illustrerade ”When is a Door”.

Ray Bradbury:
The Halloween Tree (1972)
En resa genom 4000 år av Halloween-traditioner. Jag läste den under fel säsong, men om jag lärde mig något av boken så är det att det går utmärkt att fira Halloween när som helst.

Charles Burns:
Last Look (2016)
En bok som samlar trilogin X’ed Out, The Hive och Sugarskull. Tintin möter Mulholland Drive! Bland det allra bästa jag läste på hela året. Recension. Och en analys av några bildrutor.

Agatha Christie:
The Mousetrap (1952)
Mordmysteriepjäsen som gått i West End i snart 65 år. Jag hade klarat mig i flera decennier utan att bli spoilad, men till slut tänkte jag att det var bäst att inte utmana ödet längre.

Shirley Jackson:
The Lottery and Other Stories (1949)
Den berömda titelnovellen är atypisk – övriga 24 noveller är mer slice-of-life-iga än horror-iga. För att ha närmare 70 år på nacken är boken överraskande modern i sin syn på ras och kön. Men inget är riktigt lika bra som just ”The Lottery”.

Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Ultimate Collection, Book 1 (2004-2005)

Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Omnibus (2004-2008)
Whedon/Cassadays fortsättning på Morrison/Quitely/Van Sciver/Kordey/Jimenez/Silvestri/et al:s New X-Men. Med bara en tecknare är detta mer artistiskt konsekvent, naturligtvis. Och hantverksmässigt är det på många sätt så bra som mutantserier blir. Men samtidigt känns den konservativ och lite timid, föga nyskapande. Moz ansträngde sig för att ta X-världen framåt och göra den mer relevant för 2000-talet. Astonishing bygger till stor del på nostalgi (framför allt för Claremont/Byrne-eran).

J. G. Ballard:
The Drowned World (1962)
Ballards mest kända postapokalyps-bok. Polerna smälter och städer blir laguner, men huvudpersonen välkomnar förändringen. Introduktion av Will Self.

Okänd/a skapare:
Is This Tomorrow (1947)
Propaganda som avslöjar hur det kommer att gå till när kommunisterna tar över USA. Detta kanske inte känns som en överhängande fara i dagsläget, men det är ju bra att vara förberedd på alla eventualiteter. Läs och bedöm själv.

Rick Veitch:
Roarin’ Rick’s Rare Bit Fiends, No. 22 (2016)
På 90-talet började Veitch rita sina drömmar. Detta är första numret på 20 år eller så. Ännu märkligare än förr.

Tom King, Barnaby Bagenda et al:
The Omega Men: The End is Here (2016)
The War on Terror i yttre rymden. Passande som avslutning på året.

Summering

Mycket var bra men Cloud Atlas var bästa romanen och Last Look var bästa serien.

35 Pretty Good Movies from 2015

Thirty-five images from my favorite films of last year. Scroll down below the gallery for the list.

Lists from previous years: 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 and 2014.

1. The Lobster
2. Brooklyn
3. Mad Max: Fury Road
4. Sicario
5. High-Rise
6. The Big Short
7. Anomalisa
8. Steve Jobs
9. Best of Enemies
10. The Hateful Eight

11. Green Room
12. While We’re Young
13. The Duke of Burgundy
14. A Most Violent Year
15. Carol
16. Mistress America
17. Inside Out
18. Le Tout Nouveau Testament (The Brand New Testament)
19. Room
20. The Diary of a Teenage Girl

21. Macbeth
22. Queen of Earth
23. Spotlight
24. Crimson Peak
25. Bridge of Spies
26. Tangerine
27. Predestination
28. Mission: Impossible – Rogue Nation
29. Phoenix
30. Schneider vs. Bax

31. Ich seh, Ich seh (Goodnight Mommy)
32. Il racconto dei racconti – Tale of Tales (Tale of Tales)
33. Honeymoon
34. Justice League: Gods and Monsters
35. Ant-Man

94 böcker jag läste 2015

I själva verket 50 prosaböcker (varav 45 skön och 5 fack), plus 44 serieböcker. Jag lägger kontinuerligt ut omslagsfoton på min bok-Tumblr. Sammanställningar från tidigare år: 2013, 2014.

Skönlitteratur

E. M. Forster: A Passage to India (1924). Klass och ras och lite genus i Brittiska Indien. Såg förresten David Lean-filmen nyligen, också schyst. (Boken står med på TIME:s 100-bästa-lista 1923-2005, som jag långsamt avverkar.)

Virginia Woolf: To the Lighthouse (1927). Kanske den mest händelselösa roman jag någonsin har läst. Genialt! En filmatisering av Kenneth Branagh ligger på YouTube. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett: Red Harvest (1929). The original Hårdkokt Deckare. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett: The Maltese Falcon (1930). Mer Hammett. Läste denna första gången för 10-15 år sedan men fattade storheten först vid denna omläsning. (Inte med på TIME:s lista, men däremot på Modern Librarys.)

Raymond Chandler: The High Window (1942). Tredje Marlowe. Sämre än The Big Sleep och Farewell My Lovely, men läsvärd.

Richard Matheson: The Shrinking Man (1956). Snubbe börjar krympa en sjundedels tum om dagen. Metaforiskt rik sf om 50-talets syn på manlighet. Ej i klass med Mathesons mästerverk I Am Legend.

Chinua Achebe: Things Fall Apart (1958). Den största engelskspråkiga klassikern från det moderna Afrika. Om kultur, status och manlighet i ett litet för-nigerianskt samhälle. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

William S. Burroughs: Naked Lunch (1959). En av de mest desorienterande böcker jag läst. Nästan som något en stor författare med allvarliga drogproblem kunde skrivit! (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Robert Bolt: A Man for All Seasons (1960). Pjäsen bakom en av mina favoritfilmer. Dumme, omoraliske Thomas Cromwell är taskig mot messiasfiguren Thomas
More. (Har förstått att Wolf Hall gör en annorlunda historisk tolkning. Borde väl läsa den så småningom.)

Muriel Spark: The Prime of Miss Jean Brodie (1961). Flickskola i Edinburgh på 30-talet. Teman: undervisning och kalvinism och fascism. Blev också en bra film med Maggie Smith i titelrollen. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Shirley Jackson: We Have Always Lived in the Castle (1962). Såg denna på en Buzzfeedlista över briljanta böcker på under 200 sidor och blev förtjust i det läckra Thomas Ott-omslaget. Romanen i sig är inte heller dum – utanförskap, mentala problem och arsenik. Betyg: Fyra humlor.

Jerzy Kosinski: The Painted Bird (1965). En av de hemskaste böcker jag har läst. I positiv bemärkelse. Närmast ett frosseri i grymhet och vidskeplighet. Boken blev kontroversiell av skäl som var någonstans mittemellan James Frey och Påflugen på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Frank Herbert: Dune (1965). Ekologi och politik och religion och pojkäventyr.
Imponerande ambitiöst men jag tror det räcker bra med dessa 900 sidor, jag lämnar alla uppföljarna därhän. (Och filmen är förresten imho Lynchs svagaste, Jodorowskys kanske hade blivit bättre.)

Robert Sheckley: Dimension of Miracles (1968). Jag tror jag att i det parallella universum där ”Monkey Gone to Heaven” blev en större hit än ”Smells Like Teen Spirit” var den här boken väsentligt större än The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Men det kan mycket väl vara nonsens.

Robert Sheckley: Store of the Worlds: The Stories of Robert Sheckley (2012). Visste du att New York Review of Books även publicerar böcker?! Det förändrar ju allt. Här en best-of-samling av Sheckley, företrädesvis 50-tal. Galaktiskt.

Michael Moorcock: Behold the Man (1969). När jag läste den här för något decennium sedan tyckte jag att den var antiklimaktisk (eftersom ”twisten” är uppenbar på
ett tidigt stadium) men den här gången blev jag mer impad. En skön studie i existentialism, neuroser och mytbildning.

John D. MacDonald: The Long Lavender Look (1970). Mysterier är bäst i början, innan pusselbitarna faller på plats. Jag ska skriva en serie mysdeckare där alla brott förblir ouppklarade.

Judy Blume: Are You There God? It’s Me, Margaret (1970). Klassisk YA. Om mens och religion och annat som 12-åriga tjejer eventuellt funderar på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Gene Wolfe: The Fifth Head of Cerberus (1972). För en gångs skull ett ”SF masterwork” som lever upp till namnet. En nästan jobbigt rik bok, full av symboler och teman som verkar kräva en omläsning eller två. Bonuspoäng för det härligt smaklösa omslaget.

John Fowles: The Ebony Tower (1974). Nu har jag läst fyra böcker av Fowles utan att pricka in någon av hans två mest hyllade. Alla har varit schysta och den här novellsamlingen är bäst hittills. Lovande. Filmatiseringen av titelnovellen ligger på YouTube. Sebar.

Nicholas Meyer: The Seven-Per-Cent Solution (1974). Sherlock Holmes möter Sigmund Freud. Bokstavligt talat, ity Holmes behandlas för sitt kokainberoende i Wien. Respektabelt filmad.

Natalie Babbitt: Tuck Everlasting (1975). Halvklassisk barnfantasy (med på Buzzfeed-listan som nämndes ovan). Flicka möter odödlig familj. Ärligt talat gör boken inte mycket med konceptet, men jag antar att den kan göra visst intryck om det är första gången läsaren stöter på idén.

Angela Carter: The Bloody Chamber and Other Stories (1979). Klassisk samling sagorevisionism med feministisk touch. Mycket bra.

Elfriede Jelinek: Pianolärarinnan (1983). Österrikisk masochism. Nobelpris 2004. Blev en bra Haneke-film. Knut Ahnlund var inget fan.

William Gibson: Neuromancer (1984). Påminner inte det här omslaget om en viss film? Men Gibson var 15 år före. (Iofs kom han efter både Blade Runner och Raymond Chandler.) Själv är jag inget vidare cyberpunk-fan men det är tydligt att den här boken har varit löjligt inflytelserik. Skulle vi ens ha dagens internet om inte en massa datanördar läst Gibson på 80-talet? (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Donna Tartt: The Secret History (1992). Betade till slut av denna, 20 år efter alla andra (fast till mitt försvar läste jag The Little Friend för något decennium sedan). Antar att jag planerar in The Goldfinch till år 2037 eller så. #metahemeralism

John Byrne: Whipping Boy (1992). Kompetent men lättglömd skräckroman. Tematiskt ganska lik Garth Ennis Crossed (som kom 16 år senare). Jag ger den 2½ avslitna extremiteter av 5 möjliga.

Lois Lowry: The Giver (1993). YA-dystopi som banade vägen för Hunger Games,
Divergent och vad det nu är för trams dagens kids läser. Mindre actionbetonad och filmisk än sina efterföljare men/och antagligen mer tänkvärd. (Jag gillar iofs HG.) Påminner om den där blå klänningen som en del psykfall ser som vit.

Herta Müller: Hjärtdjur (1994). Nobelpris 2009. Om rumänientyskars tämligen jobbiga lott i en brutal kommunistisk diktatur. Ingen skrattfest precis.

George R. R. Martin: A Game of Thrones (1996). Strålande. Jag gillar tv-serien men detta var ju i en helt annan klass.

George R. R. Martin: A Clash of Kings (1998). Ytterligare 900 sidor ASOIAF (eller GOT, som det kanske är okej att säga).

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 1: Steel and Snow (2000). Robb följer sitt hjärta – hoppas det inte leder till dåligheter. Och en Dorne:are kommer till stan i jakt på rättvisa – hoppas han ger Berget som Rider en riktig minnesbeta!

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 2: Blood and Gold (2000). Allt gick bra!

George R. R. Martin: A Feast for Crows (2005). Tvärtemot diverse rapporter från omvärlden tycker jag inte det var någon ansenlig kvalitetsdipp i denna fjärde del. Tippar att folk ogillar boken mest för att den dissar deras älsklingsfigurer till förmån för nya perspektiv från Dorne och Iron Islands. Men det var precis vad jag gillade med den.

George R. R. Martin: A Dance with Dragons (2011). Så har man betat av 5000 sidor GOT och det återstår bara några tusen opublicerade sidor innan man får veta hur det går! Om inte GRRM eller jag dör först. Eller tv-serien hinner spoila.

Steven Erikson: Gardens of the Moon (1999). Superambitiös epic fantasy. 94 (!) viktiga figurer, samtliga underutvecklade. Världsbygget är tillräckligt intressant för att man ska fortsätta vända blad men jag motstår nog frestelsen att läsa de följande 11000 sidorna i serien. (Jävla fantasyförfattare.)

Phoebe Gloeckner: The Diary of a Teenage Girl (2002). Nyutgåva av Gloeckners halvt självbiografiska berättelse om hur hon som 15-åring började ha sex med sin mors pojkvän, tog droger, ritade serier och mådde dåligt. Uppbygglig. Faktiskt!

Martin McDonagh: The Pillowman (2003). Svart komedi (?) av Martin McDonagh, mest känd på våra längdgrader för In Bruges. Författare i polisstat förhörs om otäcka dåd som påminner om hans berättelser. Obehagligt bra. Betyg: Fem avhuggna tår.

Will Elliott: Cirkus Pilo (2006). Australiensisk skräck för coulrofober. Carnivàle möter
Chuck Palahniuk med stänk av Clive Barker.

Scott Lynch: The Republic of Thieves (2013). Ytterligare 700 sidor fantasy. Tredje boken i serien om Locke Lamora och klart svagast. Antar att jag läser vidare ändå, det är ju bara 11-12 böcker till planerade. (Jävla fantasyförfattare.)

Bob Odenkirk: A Load of Hooey (2014). En massa trams. (!)

Alan Warner: Their Lips Talk of Mischief (2014). En sorts Withnail & I med aspirerande författare istället för skådisar. Warners åttonde roman. Alla är bra.

Lev Grossman: The Magician’s Land (2014). Skaplig avslutning på en trilogi som antagligen hade mått bra av att avslutas redan efter bok 1. Less is more. Tematiskt kan jag se poängen med att utöka, men storymässigt fanns det tydligen inte så mkt mer att säga.

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: Mr. Kiss and Tell (2015). Lättsamt och lättsmält om våldtäkt och grov misshandel. Det är väl så moderna deckare funkar men känns det inte lite knas när det handlar om YA? (Jag är nog en gammal stöt.) Helt okej läsning för VM-fans iaf. Snäppet bättre än både filmen och förra boken.

Alan Moore, Mitch Jenkins & Kristian Hammerstad: Show Pieces (2015). Manus och storyboards till Moores delvis Kickstarter-finansierade kortfilmssekvens. Lite lynchigt, lite Carnivàle och mycket bra. Mer Show!

Fackböcker

Anne Frank: Anne Franks dagbok (1947). Ständigt aktuell.

Gita Mehta: Karma Cola (1979). Om västerlänningars jakt på upplysning i 60-70-talets Indien. Betyg: två och en halv avdankad hippie.

Gunnar Bergdahl (red.): http://www.filmkritik.org Årsbok 1998-99 (1999). Djuplodande recensioner av ett gäng filmer från 1998. Triers Idioterna recenseras två gånger!

Simon Garfield: Precis min typ. En bok om typsnitt (2010). Trehundra sidor historia och trivia om fonter. Underhållande och lärorikt. (Jag kan rentav förlåta att författaren ägnar flera sidor åt att prata om textningen i Dark Knight Returns utan att nämna John Costanza vid namn.)

Pelle Snickars: Digitalism. När allting är internet (2014). Om samhällets pågående ”digitalisering” med utgångspunkt från sju ganska luddiga begrepp: Överflöd, Kvalitet, Delande, Öppenhet, Information, Lagring och, ja just det, Digitalisering. På det stora hela en bra nästan-nulägesbeskrivning (den är förstås redan åldrad här och var). Finns även i pdf-form.

Serieböcker

Carl Barks: Walt Disney’s Donald Duck: “Trail of the Unicorn” 
(1949-1950/2014). Fantagraphics-samling som innehåller en av mina favorit-Barks
från barndomen: Kalle Anka på Grönland. Det visar sig att i originalet var ”Grönland” i själva verket Alaska! Upprörande.

Wallace Wood, Al Feldstein et al: Came the Dawn and Other Stories (1950-1954/2012). Klassiska EC-serier, atmosfäriskt tecknade av W. Wood. Djärvare än det mesta i popkulturväg på 50-talet, men tämligen åldrat idag. Al Feldstein var ingen Harvey Kurtzman.

R. Crumb: The Book of Mr. Natural (1995). Ett urval Mr. Natural-serier från 1967-1991. Flertalet fungerar som tidskapslar för sina respektive eror, men mina favoriter är från Crumbs ”mognare” period på 80-talet och framåt. Mindre innovativa men tekniskt skickligare.

Robert Crumb: R. Crumb’s Sex Obsessions (2006/2015). Budgetversion av Taschens tusendollarssamling med nyligen färglagda Crumbserier (och svartvita teckningar) från 1980-2006.

Marvel Masterworks: The Uncanny X-Men, Volumes 1-5 (1975-
1980).
Drygt 1100 sidor X-Men av Chris Claremont & Dave Cockrum/John Byrne. En favorit från mellanstadiet som delvis håller än, åtminstone de senare volymerna. (Att kalla det ”Masterworks” är iofs att ta i. Det är kommersiell underhållning riktad till kids, producerad på löpande band och ibland med redaktionell inblandning/censur.)

Marv Wolfman & George Pérez: Crisis on Infinite Earths (1985). Ambitiös årslång serie som var tänkt att strömlinjeforma DC:s universum efter 50 års kontinuerliga berättelser (men som mest ledde till ökad komplexitet och förvirring). Idag bara intressant av seriehistoriska skäl – för som ”litteratur” är det vekt. Klumpigt, pratigt, ostrukturerat. Betyg: 5000 galaxer (av en miljon möjliga). Tänk vad 1985 års Alan Moore hade kunnat göra med samma upplägg…

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase One (1987). Morrisons 2000 AD-superhjälte/rockstjärna, åter i tryck. Bagatellartad första ”fas”, men inte utan viss 80-talscharm.

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Two (1988). Zenith versus Richard Branson.

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Three (1989-1990). Moz gör Crisis (se ovan). Dussintals figurer från UK-serier. Lite för abstrakt tecknat.

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Four (1992). Och så avslutningen. Vinner ganska mycket på att (till skillnad från fas 1-3) vara i färg.

Grant Morrison, Mark Millar, Phil Hester & Kim DeMulder: Swamp Thing: The Root of All Evil (1994-1995). Hyfsat respektabel fortsättning på Moores (och Veitchs!) 80-
talsepos. Millar var bara i 25-årsåldern och långt ifrån sitt nuvarande irriterande maner.

Grant Morrison, Phil Jimenez, John Stokes, Michael Lark, Chris Weston, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Three (1997-1998). 90-talsnostalgi. Första halvan av den andra, mer kommersiella och hollywoodska, volymen av Morrisons magnum opus.

Grant Morrison, Chris Weston, Philip Bond, Warren Pleece, Sean Phillips, Frank Quitely, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Four (1998-2000). Samlar resten av volym 2 och hela volym 3.

Grant Morrison, Chris Weston & Gary Erskine: The Filth: The Deluxe Edition (2004). Morrisons bästa serie, äntligen i en samlingsutgåva som inte är tryckt på toalettpapper. Från den tid då han ännu inte var helt fokuserad på att antingen sälja en film eller skriva evighetsserier med supermjältar ägda av ondskefulla företag.

Grant Morrison et al: The Multiversity: The Deluxe Edition (2015). En samling one-shots i olika stilar. Bäst är den Quitely-tecknade ”Pax Americana”, ett slags svar på Watchmen. Men inte ens den känns särskilt angelägen.

Seven Deadly Sins (1989)
Knockabout-antologi, med bidrag av Moore, Gaiman, Talbot, Gibbons m fl.

Peter Milligan, Kieron Dwyer, Jim Aparo & Tom Mandrake: Batman: Dark Knight, Dark City (1990-1991). En av mina favorit-Batman-serier när jag var 13. Inte minst för
att den lärde mig ordet trakeotomi.

Al Columbia: Doghead (1992). Om Al.

Gerard Jones & Eduardo Barreto: Martian Manhunter: American Secrets (1992). Väldigt 1950-tal. Kommunism, quiz-shower, marsianer, MAD Magazine.

Rick Veitch, Bryan Talbot, Paul Jenkins & Al Davison: Neil Gaiman’s Teknophage, Volume One (1995-1996). Världshistoriens minst subtila metafor för kapitalism. Ondskefull telepatisk dinosaurie styr sitt intergalaktiska steampunk-imperium med järnhand. Om jag hade några hundra miljoner dollar över skulle jag finansiera en HBO-tv-serie baserad på detta. Veitch/Talbots serie borde fortsatt i 100 nr istället för 6 (de sista 4 i denna samling, av Jenkins/Davison, är inte i samma klass).

Fabien Vehlmann & Denis Bodart: Green Manor, Volume 1: Assassins and Gentlemen (2001) och Green Manor, Volume 2: The Inconvenience of Being Dead (2002/2005). Fiffiga viktorianska mordmysterier i serienovellform, alla på exakt 7 sidor. Av författaren till förrförra årets (mästerliga) Beautiful Darkness.

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez: The Metabarons: Path of the Warrior (2001). Ojoj vad Dune-inspirerad Joddan var.

Alejandro Jodorowsky & Milo Manara: The Borgias (2014). Såpig skildring av maktkamperna kring påvestolen i slutet av 1400-talet, sedermera skildrat i flera tv-serier. Svag story, men Manaras illustrationer är ljuvliga. Sällan har en säck avlägsnade organ varit mer estetiskt tilltalande.

Mike Mignola, Christopher Golden, Tom Sniegoski, Ryan Sook et al: B.P.R.D.: Hollow Earth and Other Stories (2003). Första samlingen av Hellboy–spinoffen.

Guy Delisle: Pyongyang: A Journey in North Korea (2004). Fascinerande inblick i livet i en hjärntvättad nation. Betyg: En bukett kimjongiliablommor.

Joe Casey & Tom Scioli: Gødland, Volume 1: Hello, Cosmic! (2006). Kirby-ig sf-grej.

Joe Casey & Chris Burnham: Nixon’s Pals (2008/2015). Om en parole officer (vad heter det på svenska? Övervakare?) för superskurkar. Onödigt till-lyxad nyutgåva.

Annette Herzog & Katrine Clante: Pssst! (2013). Scrapbookigt om att vara tween.

Alan Moore, Gene Ha & Zander Cannon: Absolute Top 10 (2013). Samling i mastodontformat med det som eventuellt är AM:s bästa mjälteserie sedan 80-talet. Innehåller hela originalserien, plus Smax och Forty-Niners. Väger tre kilo.

Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: River of Ghosts (2015). Sista delen i Nemo-trilogin, en spinoff till LoEG. Nånting om att låta kultur åldras och dö med värdighet istället för att hålla den vid liv med artificiella medel? Att skapa något nytt med respekt för det som varit men utan att bara upprepa det? Typ.

Alan Moore & Gabriel Andrade: Crossed Plus One Hundred, Volume 1 (2015). Post-post-apokalyps (sic)! Alan Moore gör Ennis-horror (se nedan). Teman: Språk, ekologi och wishful fiction. Ungefär så bra som man skulle tro.

Tom Scioli & John Barber: Transformers vs. G.I. Joe, Volume 1 (2014). Leksaker vs leksaker! Överraskande auteristiskt.

Kamagurka & Herr Seele: Cowboy Henk (2014). Belgisk absurdism! (Bajs, konst, body horror, sex, bakverk mm.) Serien har publicerats i decennier men jag fick upp ögonen för den först när den vann pris på Angoulême-festivalen häromåret. Uppfinningsrikt och underhållande.

Garth Ennis & Christian Zanier: Crossed, Volume 10 (2014). En sorts origin story för Ennis extrema skräckserie. Gordon Brown spelar en stor roll. Som så många Ennis-verk på senare år lider den tyvärr svårt av en halvbegåvad tecknare. (Jag läste också om alla Ennis tidigare Crossed-serier och snablar vad mycket bättre de som är tecknade av Jacen Burrows fungerar än resten.

Garth Ennis, Facundo Percio & Sebastian Cabrol: Caliban (2015). Ennis gör Alien. På gott och ont.

Warren Ellis & Tula Lotay: Supreme: Blue Rose (2015). Ellis försök att rädda Moore från Larsen.

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis, Dave Taylor, Ron Wimberly & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 4: Joining (2015). Suveränt exempel på att spinna guld av halm, eller hur nu uttrycket lyder. Utifrån en handfull sjukt oinspirerade Liefeld-skapelser har Brandon Graham byggt en av tidernas mest kreativa och ambitiösa sf-serier.

Kate Beaton: Step Aside, Pops (2015). Uppföljare till 2011 års samling Hark! A Vagrant. Inte riktigt lika bra, men nästan.

Neil Gaiman, J. H. Williams III & Dave Stewart: The Sandman: Overture: The Deluxe Edition (2015). En bra prequel! När hände det senast? JHW3 överträffar sitt arbete på Promethea. Han kan vara den bäste tecknare Sandman har haft. I alla fall i mer än ett nummer i sträck.

Okej, nu är det slut.

30 Pretty Good Movies from 2014

My favorite films from the year before last. Yes, this is even later than usual. Maybe I’ll do a list for 2015 soon.

Scroll down for text.

Lists from previous years: 2009, 2010, 2011, 2012 and 2013.

RT = Rotten Tomatoes score
MC = Metacritic score

1. Mr. Turner (RT: 98% / MC: 94)
2. Boyhood (RT: 98% / MC: 100)
3. Calvary (RT: 89% / MC: 77)
4. The Grand Budapest Hotel (RT: 92% / MC: 88)
5. The Babadook (RT: 97% / MC: 87)
6. Deux jours, une nuit/Two Days, One Night (RT: 97% / MC: 89)
7. Show Pieces
8. Inherent Vice (RT: 73% / MC: 81)
9. Coherence (RT: 85% / MC: 64)
10. Turist/Force Majeure (RT: 92% / MC: 87)

11. Whiplash (RT: 95% / MC: 88)
12. A Most Wanted Man (RT: 91% / MC: 73)
13. The Immigrant (RT: 88% / MC: 77)
14. Nightcrawler (RT: 95% / MC: 76)
15. Under the Skin (RT: 87% / MC: 78)
16. Borgman (RT: 85% / MC: 66)
17. It Follows (RT: 96% / MC: 83)
18. Birdman or (The Unexpected Virtue of Ignorance) (RT: 92% / MC: 88)
19. Starred Up (RT: 98% / MC: 74)
20. Captain America: The Winter Soldier (RT: 89% / MC: 70)

21. Jodorowsky’s Dune (RT: 98% / MC: 79)
22. Night Will Fall (RT: 100% / MC: 85)
23. The Guest (RT: 89% / MC: 76)
24. Vi är bäst!/We Are the Best! (RT: 97% / MC: 87)
25. Housebound (RT: 96% / MC: 76)
26. Guardians of the Galaxy (RT: 90% / MC:76)
27. Død snø 2/Dead Snow 2: Red vs. Dead (RT: 85% / MC: 59)
28. Snowpiercer (RT: 95% / MC: 84)
29. The Lego Movie (RT: 96% / MC: 83)
30. Frank (RT: 93% / MC: 75)

Books I Read in 2014

Once again, here’s a photo of (most of) the books and comics I read last year. 94 items in all: 50 novels and short story collections, 8 non-fiction books, and 36 comics collections.

Each title is linked to its page on my book tumblr. The covers to some of my favorites are sprinkled throughout.

Novels and Short Story Collections:

Beowulf (ca. 1000)

Mary Shelley: Frankenstein, or The Modern Prometheus (1818/1831)

Jules Verne: Twenty Thousand Leagues Under the Sea (1870)

Robert Louis Stevenson: Treasure Island (1883)

Robert W. Chambers: The King in Yellow (1895)

L. Frank Baum: Landet Oz (1904)

Philip Wylie: Gladiator (1930)

Nathanael West: The Day of the Locust and The Dream Life of Balso Snell (1939/1931)

P. G. Wodehouse: The Code of the Woosters (1938)
P. G. Wodehouse: The Mating Season (1949)

Raymond Chandler: The Big Sleep (1939)
Raymond Chandler: Farewell, My Lovely (1940)

John Steinbeck: The Moon is Down (1942)
John Steinbeck: The Pearl (1947)

George R. Stewart: Earth Abides (1949)

John Wyndham: The Day of the Triffids (1951)
John Wyndham: The Kraken Wakes (1953)
John Wyndham: The Chrysalids (1955)
John Wyndham: Chocky (1968)

Theodore Sturgeon: More Than Human (1953)
Theodore Sturgeon: Caviar (1955)

Ward Moore: Bring the Jubilee (1953)

William Golding: Lord of the Flies (1954)

V. S. Naipaul: A House for Mr Biswas (1961)

Anthony Burgess: A Clockwork Orange (1962)

John le Carré: The Spy Who Came in from the Cold (1963)

Stanislaw Lem: The Futurological Congress (1971)

Norman Spinrad: The Iron Dream (1972)

Thomas Pynchon: Gravity’s Rainbow (1973)
Thomas Pynchon: Inherent Vice (2009)

Philip K. Dick: Do Androids Dream of Electric Sheep? (1968)
Philip K. Dick & Roger Zelazny: Deus Irae (1976)

Arthur C. Clarke: The Fountains of Paradise (1979)

Michel Faber: Under the Skin (2000)

Patrick Modiano: Lilla smycket (2001)

Ted Chiang: Stories of Your Life and Others (2002)

Zadie Smith: On Beauty (2005)

John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda (2005)
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar (2006)
John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö (2011)

Scott Lynch: The Lies of Locke Lamora (2006)
Scott Lynch: Red Seas Under Red Skies (2007)

Alice Munro: New Selected Stories (2011)

Steve Moore: Somnium (2011)

Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane (2013)

Kim Newman: Anno Dracula: Johnny Alucard (2013)

Iain Banks: The Quarry (2013)

Kalle Holmqvist: Bränn biblioteken (2014)

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: The Thousand-Dollar Tan Line (2014)

Elin Boardy: Mary Jones historia (2014)

Non-fiction:

Horst Schröder: De första serierna: Dagspresserier i USA från sekelskiftet till 30-talet (1981)
Horst Schröder: Framtiden i serierutor: Science fiction-serier i USA, Frankrike och England (1981)

Evan Wright: Generation Kill (2004)

Andreas Ekström: Hemliga pappan (2006)

Alan Moore & Mitch Jenkins: Unearthing (2012)

Fredrik Backman: Saker min son behöver veta om världen (2012)

J.F. Roberts: The True History of the Black Adder (2012/2013)

Jesper Roine: Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet – sammanfattning och svenskt perspektiv (2014)

Graphic Novels and Comics Collections:

Raymond Briggs: When the Wind Blows (1982)
Raymond Briggs: The Tin-Pot Foreign General and the Old Iron Woman (1984)
Raymond Briggs: Ethel & Ernest (1998)

Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin: X-Men: Days of Future Past (1980-1981)

Gary Panter: Cola Madnes (1983/2000)

Alan Moore, Alan Davis, John Ridgway, Chuck Beckum & Rick Veitch: Miracleman, Book Two: The Red King Syndrome (1990)
Alan Moore & Steve Parkhouse: The Bojeffries Saga (2014)
Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: The Roses of Berlin (2014)

Howard Chaykin, José Luis García-López & Steve Oliff: Twilight (1990-1991)

Peter Milligan & Brett Ewins: Johnny Nemo (2014)

Grant Morrison, Steve Yeowell, Jill Thompson et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book One (2014)
Grant Morrison, Jill Thompson, Phil Jimenez, Steve Yeowell, Paul Johnson, Tommy Lee Edwards, Mark Buckingham, Philip Bond et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Two (2014)
Grant Morrison, Frank Quitely & Jamie Grant: Absolute All-Star Superman (2010)

Matt Fraction & Gabriel Bá: Casanova, Volume 1: Luxuria (2007)
Matt Fraction & Fábio Moon: Casanova, Volume 2: Gula (2011)

Jonathan Lethem, Karl Rusnak, Farel Dalrymple & Paul Hornschemeier: Omega: The Unknown (2008)

Fabien Vehlmann & Kerascoët: Beautiful Darkness (2009)

Fred Van Lente & Ryan Dunlavey: The Comic Book History of Comics (2012)

Johnny Ryan: Prison Pit, Book 4 (2012)
Johnny Ryan: Prison Pit, Book 5 (2014)

Jaime Hernandez: God and Science: Return of the Ti-Girls (2012)
Jaime Hernandez: The Love Bunglers (2014)

Michael DeForge: Lose #4 (2012)
Michael DeForge: Very Casual (2013)
Michael DeForge: A Body Beneath (2014)
Michael DeForge: Ant Colony (2014)
Michael Kupperman: Tales Designed to Thrizzle, Volume Two (2013)

Garth Ennis & Russ Braun: Battlefields, Volume 8: The Fall and Rise of Anna Kharkova (2013)
Garth Ennis, David Lapham, Si Spurrier, Raulo Caceres & Miguel Ruiz: Crossed, Volume 6 (2013)
Garth Ennis & Craig Cermak: Red Team (2014)
Garth Ennis & Goran Parlov: Fury Max: My War Gone By (2014)
Garth Ennis & Michael DiPascale: Rover Red Charlie (2014)

Frank Quitely et al: Graphic Ink: The DC Comics Art of Frank Quitely (2014)

Peter Hogan, Chris Sprouse & Karl Story: Tom Strong and the Planet of Peril (2014)

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 3: Empire (2014)

Michel Fiffe: Copra Round One (2014)

50 Pretty Good Films from 2013

Every year around this time I make a list of my favorite films from the year before. (Or thereabouts. A few of these may technically be 2012 releases, at least in some parts of the world.) Lists from previous years: 2009, 2010, 2011 and 2012.

RT = Rotten Tomatoes score
MC = Metacritic score

1. Gravity
RT: 97% / MC: 96
After two decades of good movies (including the best, but least profitable, Harry Potter film), Alfonso Cuarón finally achieves greatness. Gravity was visually spectacular, thematically rich and ultimately quite moving. The best space movie since Kubrick’s 2001 half a century ago.

2. 12 Years a Slave
RT: 96% / MC: 97
It doesn’t happen very often, but once in a while the winner of the Academy Award for best picture is among my favorites as well. Considering its topic (it’s based on a slave memoir from 1853), Steve McQueen’s movie was almost disturbingly entertaining. Incidentally, McQueen’s previous film Shame was #7 on my 2011 list.

3. All Is Lost
RT: 93% / MC: 87
An old man (Robert Redford!) versus the sea. Very little dialogue. For a moment I felt like putting this at #1, since it’s been much less celebrated than Gravity and 12 Years, and is very nearly as good. Almost unbearably exciting at times. Director J.C. Chandor’s debut feature Margin Call was #22 on the 2011 list.

4. The Wolf of Wall Street
RT: 77% / MC: 75
One of Scorsese’s most purely entertaining movies ever. Three hours that fly by. In many ways it’s similar to GoodFellas, except in this case the bad guy arguably won in real life.

5. Before Midnight
RT: 98% / MC: 94
The third installment in the decades-long project by Linklater/Hawke/Delpy is at least as good as Sunrise (1995) and Sunset (2004). Can’t wait for the fourth one in 2022.

6. Upstream Color
RT: 87% / MC: 80
Shane Carruth’s follow-up to the brilliant time travel movie Primer, one of my favorite films of all time. This one’s about the cornerstones of life: pigs and orchids and love.

7. Frances Ha
RT: 92% / MC: 82
Mumblecore princess Greta Gerwig tries to learn to how to live in New York.

8. The World’s End
RT: 89% / MC: 81
All the Cornetto films are excellent, but this might just be the best one. Funny and poignant.

9. Her
RT: 94% / MC: 90
Leaf Phoenix falls in love with his ScarJo-voiced operating system, mild drama ensues.

10. Sightseers
RT: 84% / MC: 69
Black comedy by Ben Wheatley, whose even darker Kill List made #5 on my 2011 list.

11. The Counselor
RT: 34% / MC: 48
Written by Cormac McCarthy, one of my favorite contemporary authors. Audiences hated it and quite a lot of critics trashed it. I kind of loved it. It’s definitely a little pretentious, but how often can you say that about a Hollywood thriller with an all-star cast?

12. Captain Phillips
RT: 93% / MC: 83
Tom Hanks versus pirates. Based on a true story – although in real life the Tom Hanks character was a captain, named Phillips. It wasn’t actually actor Tom Hanks who met the pirates, is what I’m saying. He’s just acting.

13. A Field in England
RT: 88%
Ben Wheatley again. Black-and-white low-budget hallucinatory historical weirdness.

14. Stories We Tell
RT: 95% / MC: 91
Sarah Polley documentary on family secrets and parenthood. Made me cry.

15. Only Lovers Left Alive
RT: 85% / MC: 77
This is how I like my vampires: laid-back and cultured.

16. The Congress
RT: 86% / MC: 65
Robin Wright plays an aging actress named Robin Wright. Partly animated, partly live action. Flawed but sometimes pretty awesome. Loosely based on a Stanisław Lem novel.

17. Alan Partridge: Alpha Papa
RT: 84% / MC: 63
The first motion picture with the charismatic star of Knowing Me, Knowing You, I’m Alan Partridge, and a bunch of other endeavors. I also read his book last year.

18. Much Ado About Nothing
RT: 84% / MC: 78
What Joss Whedon did while on vacation from The Avengers (which I put at #8 on the 2012 list). But the best Much Ado adaptation is still the Branagh/Thompson version.

19. Blue Jasmine
RT: 91% / MC: 78
Woody Allen’s portrait of evil. I put Midnight in Paris at #8 for 2011.

20. American Hustle
RT: 93% / MC: 90
Over-hyped, but still a decently entertaining film. Robert De Niro steals the show in a bit part. Based on a true story – though Hollywoodized.

21. Inside Llewyn Davis
RT: 94% / MC: 92
Comparatively weak Coen film, still worthwhile. Their True Grit remake was #8 on my 2010 list and A Serious Man was #2 in 2009.

22. Filth
RT:78% / MC: 70
Fun and depraved. Based on the Irvine Welsh novel, which was even sillier.

23. Nebraska
RT: 92% / MC: 86
Road movie by Alexander Payne. His The Descendants was (surprisingly) #3 two years back.

24. It’s a Disaster
RT: 77% / MC: 57
The second best (after The World’s End) of the many recent comedic end-of-the-world movies. David Cross ftw!

25. Blue Ruin
RT: 95% / MC: 76
Revenge is a dish best served not at all.

26. Europa Report
RT: 79% / MC: 68
Mostly realistic found footage film about space exploration that might have gotten a bit more attention if not for Gravity.

27. Smashed
RT: 84% / MC: 71
Mary Elizabeth Winstead as an elementary school teacher and Aaron Paul as her non-working husband – both alcoholics. Plausible and moving.

28. Cheap Thrills
RT: 88% / MC: 64
As if Funny Games was actually funny! This movie feels slightly dirty and immoral, but it’s still better than watching Fear Factor or something.

29. Short Term 12
RT: 99% / MC: 82
Troubled teens in a group home. The setup is so interesting on its own, it’s disappointing that the film eventually introduces some unnecessarily dramatic (and predictable) elements.

30. The Place Beyond the Pines
RT: 81% / MC: 68
Crime drama by Derek Cianfrance, whose Blue Valentine was #20 in 2010. The title is the literal translation of Schenectady.

31. Berberian Sound Studio
RT: 83% / MC: 80
Psychological thriller set in a fictitious Italian horror film studio in the 1970s. Fun for fans of the period.

32. Computer Chess
RT: 86% / MC: 74
A very strange period piece, made with archaic technology.

33. Philomena
RT: 92% / MC: 76
Journalist Steve Coogan helps Judi Dench search for her son, given up for adoption 50 years ago. Based on a true story, with surprisingly few changes. (Incidentally, the Coogan-starring The Look of Love just barely didn’t make the list. It would probably have been #51.)

34. Dallas Buyers Club
RT: 94% / MC: 84
Matthew McConaughey (star of the unintentionally offensive Tiptoes) gets AIDS, starts smuggling pharmaceutical drugs. Based on a true story, though perhaps a little too fictionalized.

35. Iron Man 3
RT: 78% / MC: 62
Not based on a true story, as far as I know. I thought it was fun, although for my money the least fun of the Iron Man movies. (I know everyone disliked Iron Man 2 but I enjoyed it. Admittedly that might be partly because I watched it in a completely empty theatre, which made it a slightly surreal experience.)

36. Drinking Buddies
RT: 82% / MC: 71
The third movie on the list (after #8 and #27) that’s all about drinking and relationships.

37. In a World…
RT: 92% / MC: 79
War of the voice-over artists. Amusing, but not all it could have been.

38. The Hunger Games: Catching Fire
RT: 90% / MC: 75
It used to be rare that a sequel was better than the original, but in the current franchise-heavy cinema landscape it’s become fairly common (The Dark Knight, X2, the Raimi Spider-Man 2, Toy Story 2 and 3…). So too with The Hunger Games, even though the first book was superior to the second.

39. Kaze Tachinu/The Wind Rises
RT: 88% / MC: 83
Far from Miyazaki’s strongest work, but weak for Miyazaki is still better than, say, Frozen, which took home the Academy Award. Somewhat controversial, but a lot milder and more tasteful than I expected.

40. First Cousin Once Removed
MC: 96
Documentary about a poet who got Alzheimer’s disease.

41. Puhdistus/Purge
The Sofi Oksanen adaptation, not the scifi hit. (I haven’t seen the latter, but from all appearances it should be avoided.)

42. Mama
RT: 65% / MC: 57
Weak ending aside, not too shabby. But I prefer the original short film.

43. Room 237
RT: 93% / MC: 80
A plethora of interpretations of Kubrick’s The Shining. Some are more convincing than others. I’m actually a (hesitant) subscriber to one of them myself.

44. Justice League: The Flashpoint Paradox
The DCUAOM have been hit-and-miss. This was one of the better ones. (Another couple I liked were the Morrison adaptations Justice League: Crisis on Two Earths, which I put at #45 for 2010, and All-Star Superman, which was all the way up at #19 for 2011.

45. This Is the End
RT: 84% / MC: 67
Yet another end-of-the-world comedy (see #8 and #24 above). I blame the media attention surrounding the Mayan calendar ending. Many cameos from actors of the Judd Apatowniverse.

46. Don Jon
RT: 81% / MC: 66
Joseph Gordon-Levitt writes, directs and stars as an Italian stereotype addicted to porn.

47. Side Effects
RT: 84% / MC: 75
A minor effort from Steven Soderbergh. Slightly silly but mostly effective.

48. Byzantium
RT: 62% / MC: 66
Mother-and-daughter vampires by Neil Jordan. Not all it should be, but plenty of atmosphere.

49. The Conjuring
RT: 87% / MC: 68
Competent horror. The first five minutes are the best.

50. Thor: The Dark World
RT: 66% / MC: 54
Amusing, if mostly because of Stellan (pantsless above) and Loki.

And that’s it. Barring disaster or debilitating disease, I’ll be back in a year or so with ”X Pretty Good Films from 2014”.

Books I Read in 2013

Here’s a photo of most of the (printed) fiction, non-fiction, and graphic novels I read last year. (Excluded are library books, some re-reads, and all things digital.)

All 66 titles are listed below, sorted into six categories, and linked to my book tumblr. I’ve marked my 10 personal favorites with green. Plenty of the others were fine as well, but these ones were particular standouts for me. (Or at least that’s how it feels at this exact moment. I reserve the right to change my mind tomorrow.)

Classics
Dante Alighieri: Inferno (1317)
Oscar Wilde: The Picture of Dorian Gray (1891)
G. K. Chesterton: The Man Who Was Thursday: A Nightmare (1908)
Joseph Heller: Catch-22 (1961)
George Orwell: Animal Farm: A Fairy Story (1945/1995) [illustrated by Ralph Steadman]

Literary Fiction
Cormac McCarthy: Child of God (1973)
Cormac McCarthy: The Crossing (1994)
Cormac McCarthy: The Counselor (2013)
Michael Chabon: A Model World and Other Stories (1991)
Kazuo Ishiguro: Never Let Me Go (2005)
Dave Eggers: What Is the What: The Autobiography of Valentino Achak Deng (2006)
James Frey: The Final Testament of the Holy Bible (2011)
Alan Warner: The Deadman’s Pedal (2012)
Iain Banks: Stonemouth (2012)
Jerzy Kosinski: Being There (1970)
Margaret Atwood: Alias Grace (1996)
Margaret Atwood: Oryx and Crake (2003)
Margaret Atwood: The Year of the Flood (2009)

Science Fiction
Olaf Stapledon: Star Maker (1937)
Alfred Bester: The Stars My Destination (1956)
Stanisław Lem: Solaris (1961)
H. P. Lovecraft: The H.P. Lovecraft Omnibus 1: At the Mountains of Madness and Other Novels of Terror (1964)
Arkady & Boris Strugatsky: Roadside Picnic (1972)
Joe Haldeman: The Forever War (1974)
Walter Tevis: Mockingbird (1980)
Grant Morrison: Lovely Biscuits (1998)
Kim Newman: The Bloody Red Baron (1995)
Kim Newman: Dracula Cha Cha Cha (1998)
Kim Newman: Professor Moriarty: The Hound of the D’Urbervilles (2011)
Stephen King: The Dark Tower V: Wolves of the Calla (2003)
Stephen King: The Dark Tower VI: Song of Susannah (2004)
Stephen King: The Dark Tower VI: The Dark Tower (2004)

Crime
Patricia Highsmith: The Talented Mr. Ripley (1955)
Patricia Highsmith: Ripley Under Ground (1970)
Patricia Highsmith: Ripley’s Game (1974)
Patricia Highsmith: The Boy Who Followed Ripley (1980)

Non-fiction
Sean Howe: Marvel Comics: The Untold Story (2012)
Gary Spencer Millidge: Alan Moore: Storyteller (2011)
Lance Parkin: Magic Words: The Extraordinary Life of Alan Moore (2013)
Ransom Riggs: The Sherlock Holmes Handbook: The Methods and Mysteries of the World’s Greatest Detective (2009)
Alan Partridge with Rob Gibbons, Neil Gibbons, Armando Iannucci & Steve Coogan: I, Partridge: We Need to Talk About Alan (2011)
Manne Forssberg: Pappalogi (2013)

Comics and Graphic Novels
Harvey Kurtzman et al: Corpse on the Imjin! and Other Stories (2012)
Ed Brubaker & Sean Phillips: Criminal: The Deluxe Edition, Volume 2 (2012)
Pat Mills & Kevin O’Neill: Marshal Law: The Deluxe Edition (2013)
Peter Milligan & Brendan McCarthy: The Best of Milligan & McCarthy (2013)
Johnny Ryan: Take a Joke (2011)
Jim Woodring: Fran (2013)
Garth Ennis, Jamie Delano, Jacen Burrows & Leandro Rizzo: Crossed, Volume 4 (2012)
Garth Ennis, Russ Braun & Darick Robertson: The Boys, Volume 12: The Bloody Doors Off (2012)
Garth Ennis & Aaron Campbell: The Shadow, Volume 1: The Fire of Creation (2012)
Garth Ennis & Mike Wolfer: Stitched, Volume 1 (2012)
Garth Ennis & Carlos Ezquerra: Battlefields, Volume 7: Green Fields Beyond (2013)
Alan Moore & Brian Denham: Violator vs. Badrock: Rocks and Hard Places (1995)
Alan Moore, Malcolm McLaren, Antony Johnston & Facundo Percio: Fashion Beast (2013)
Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: Heart of Ice (2013)
Archie Goodwin & Walter Simonson: Alien: The Illustrated Story (1979)
Howard Chaykin: The Shadow: Blood and Judgment (1987)
Brett Lewis & John Paul Leon: The Winter Men (2010)
H. P. Lovecraft & I. N. J. Culbard: At the Mountains of Madness (2010)
Jody LeHeup (ed.): Strange Tales II (2011)
Phil Hester & Brook Turner: Golly!, Volume 1: Catching Hell (2011)
Brandon Graham, Simon Roy, Farel Dalrymple & Giannis Milonogiannis: Prophet, Volume 2: Brothers (2013)
Joe Keatinge & Ross Campbell: Glory, Volume 2: War Torn (2013)
Grant Morrison & Darick Robertson: Happy! (2013)

40 Pretty Good Movies from 2012

As tradition dictates (2009, 2010, 2011), I’ve once again tried to arrange my favorite movies from last year in order of ”greatness”, i.e. how much I liked them. However, I thought 2012 was a mediocre film year, so the post title is even more accurate than usual – many of these are only pretty good (especially towards the bottom of the list). I did thoroughly enjoy the top five or so, but even the year’s best movie – Paul Thomas Anderson’s The Master – didn’t really improve on There Will Be Blood, did it?

Anyway, you can either click on the image gallery or scroll down for a list in text form.

1. The Master (Rotten Tomatoes: 86% / Metacritic: 86)
2. Moonrise Kingdom (Rotten Tomatoes: 94% / Metacritic: 84)
3. The Cabin in the Woods (Rotten Tomatoes: 90% / Metacritic: 72)
4. Zero Dark Thirty (Rotten Tomatoes: 94% / Metacritic: 95)
5. Lincoln (Rotten Tomatoes: 89% / Metacritic: 86)
6. Django Unchained (Rotten Tomatoes: 89% / Metacritic: 81)
7. La piel que habito/The Skin I Live In (Rotten Tomatoes: 81% / Metacritic: 70)
8. The Avengers (Rotten Tomatoes: 93% / Metacritic: 69)
9. 21 Jump Street (Rotten Tomatoes: 85% / Metacritic: 69)
10. The Bourne Legacy (Rotten Tomatoes: 56% / Metacritic: 61)
11. Excision (Rotten Tomatoes: 81%)
12. Beyond The Black Rainbow (Rotten Tomatoes: 42% / Metacritic: 49)
13. Amour (Rotten Tomatoes: 94% / Metacritic: 94)
14. Sound of My Voice (Rotten Tomatoes: 74% / Metacritic: 67)
15. Chronicle (Rotten Tomatoes: 86% / Metacritic: 69)
16. Serbuan Maut/The Raid: Redemption (Rotten Tomatoes: 84% / Metacritic: 73)
17. Prometheus (Rotten Tomatoes: 82% / Metacritic: 62)
18. The Dark Knight Rises (Rotten Tomatoes: 87% / Metacritic: 78)
19. Skyfall (Rotten Tomatoes: 92% / Metacritic: 81)
20. Damsels in Distress (Rotten Tomatoes: 76% / Metacritic: 67)
21. Killer Joe (Rotten Tomatoes: 77% / Metacritic: 62)
22. The Queen of Versailles (Rotten Tomatoes: 95% / Metacritic: 80)
23. Killing Them Softly (Rotten Tomatoes: 76% / Metacritic: 64)
24. Seven Psychopaths (Rotten Tomatoes: 82% / Metacritic: 66)
25. Haywire (Rotten Tomatoes: 80% / Metacritic: 67)
26. Les Misérables (Rotten Tomatoes: 69% / Metacritic: 62)
27. The Loneliest Planet (Rotten Tomatoes: 70% / Metacritic: 76)
28. Bernie (Rotten Tomatoes: 92% / Metacritic: 75)
29. Äta sova dö/Eat Sleep Die
30. Looper (Rotten Tomatoes: 93% / Metacritic: 84)
31. The Hunger Games (Rotten Tomatoes: 85% / Metacritic: 67)
32. The Hobbit: An Unexpected Journey (Rotten Tomatoes: 65% / Metacritic: 58)
33. Flight (Rotten Tomatoes: 78% / Metacritic: 76)
34. Arbitrage (Rotten Tomatoes: 84% / Metacritic: 73)
35. Wreck-it Ralph (Rotten Tomatoes: 86% / Metacritic: 72)
36. Silver Linings Playbook (Rotten Tomatoes: 92% / Metacritic: 81)
37. Livide (Rotten Tomatoes: 88%)
38. Premium Rush (Rotten Tomatoes: 76% / Metacritic: 66)
39. Beasts of the Southern Wild (Rotten Tomatoes: 86% / Metacritic: 86)
40. Argo (Rotten Tomatoes: 96% / Metacritic: 86)

53 Pretty Good Movies from 2011

Once again, here are a bunch of films from last year that I liked (or kind of liked), listed in order of decreasing greatness. Metacritic score in parentheses.

1. Drive (79)

Stylish neo-noir. I wouldn’t have guessed it would turn out to be my favorite movie from last year, but there you go. ’80 nostalgia!

Det är det som är så bra med ond saft

Den passar lika bra i glädje som i sorg.

Av Ulf Lundkvist.