150 böcker och serier jag läste 2018, del 1

Som vanligt: En genomgång av alla böcker jag läste under förra året, med foto, en kort beskrivning eller bedömning, samt länkar till vidare läsning. Denna gång är de sorterade i alfabetisk ordning efter författare. Nytt för i år är att jag delar upp listan i två delar. Detta är del 1, prosa. Del 2 täcker serier.

Listor från tidigare år: 2017, 2016, 2015, 2014 och 2013.

austerny
Paul Auster: The New York Trilogy (1987)

Tre kortromaner/långnoveller där deckarformen används för att utforska existentiella frågor. En gång rejält hajpad, men Austers stjärna har dalat på senare år. (Här är en intervju där han framstår som ganska pretentiös.) Det skulle inte förvåna mig om Auster, om 100 år, är mest känd för att ha inspirerat Mazzucchelli/Karasiks serieversion av City of Glass. Vi får se år 2119.

Jag köpte och läste om boken (i Penguin Classics Deluxe Edition, med omslag av Art Spiegelman!) delvis för att jag fick för mig att den var med på TIME Magazines lista över de 100 bästa engelskspråkiga romanerna sedan 1923, som jag långsamt betar av sedan flera år tillbaka. Men det är den inte! Däremot är den med på the Guardians lista över de 100 bästa böckerna någonsin. Det du.

baldwin

James Baldwin: Go Tell It on the Mountain (1953)
Delvis självbiografiskt om styvson till predikant i 30-talets Harlem. Men den äldre generationens perspektiv (föräldrarna och fastern) är mest givande. Bra bok för den som gillar bibelcitat, eftersom alla karaktärer är djupt troende. Artikel i the Guardian 50 år senare. Den här boken är med på TIME:s 100-lista.

borgesbrodies
Jorge Luis Borges: Brodie’s Report (1969/1970)
Inklusive prosan från In Praise of Darkness. Den 70-årige Borges var mindre intresserad av metafysik än av gauchos och knivfajter. Så inte lika speciell som Fictions (se förra årets genomgång). New York Times brottades med skillnaden mellan de två olika JLB redan år 1972.

Bäst i denna samling är titelnovellen (inspirerad av Gullivers resor) och The Gospel According to Mark (som jag tyvärr fick spoilad av förordet till Penguin Classics-utgåvan av A House for Mr Biswas, se en bit ner).

borgesbook
Jorge Luis Borges: The Book of Sand and Shakespeare’s Memory (1975/1983)
Borges två sista novellsamlingar i en volym. Klart vassare än Brodie’s Report. Flera noveller, främst några från Shakespeare’s Memory, är i klass med hans bästa någonsin.

Men efter att det senaste året ha läst totalt fem böcker med nyöversättningar (till engelska) av Borges verk gjorde det mig lite depp att inse att den främsta anledningen till att de alls existerar är en dispyt mellan Borges änka och hans ursprungliga översättare, Norman Thomas di Giovanni.

boulle
Pierre Boulle: Planet of the Apes (1963)
Omläsning. Snubbe landar på planet där apor är folk och mänskor sitter i bur! Hoppas det inte är jorden i framtiden! (Spoiler: Det är det faktiskt inte.) Mer satirisk än filmerna. Recension.

capek1
Karel Čapek: R.U.R. (Rossum’s Universal Robots) (1920)
Tjeckisk pjäs som introducerade ordet ”robot” (påhittat av Čapeks bror Josef). Själlösa artificiella människor massproduceras för att sköta det jobbiga jobbet, men revolterar. Synnerligen insiktsfull för sin tid. Tar t ex upp rädslan för att robotar kommer att skapa massarbetslöshet och den etiska betänkligheten i att låta ”robotar” slava åt människor, Blade Runner-style. Goodreads-recension.

capek2
Karel Čapek: War with the Newts (1936)
Omläsning. Sf om hotet från intelligenta vattenödlor- eller från nationalism, kolonialism, och kapitalism. Och mänsklighetens tendens att exploatera och tänka kortsiktigt. Romanen är utmärkt, men tyvärr är detta en ganska skruttig utgåva, särskilt för att vara Penguin Modern Classics. Halvdan översättning (men ingen av dem är perfekt), felaktig paginering och omslagsdesignen (av gray318) har förfulats på ett nästan obegripligt inkompetent sätt. Skäms, Penguin.cather
Willa Cather: Death Comes for the Archbishop (1927)
Två fransk-katolska präster missionerar i sitt stift i New Mexico på 1800-talet. Tämligen våldsbefriad karaktärsstudie, av westernförfattare betraktad som en av tidernas bästa westerns. Dessutom med på TIME:s 100-lista.

collodi
Carlo Collodi: Pinocchio (1883)
Italiensk saga om träig gosse. Denna utgåva kom från New York Review Books, ett av mina favoritförlag, med förord av Umberto Eco och ett efterord som ägnar mycket utrymme åt Disneyfilmen och Spielbergs AI.

dick
Philip K. Dick: Flow My Tears, the Policeman Said (1974)
Omläsning. Tv-kändis i framtida (1988) polisstat är plötsligt bortglömd. En märklig bok, t o m för att vara Dick. Obegripligt ful omslagsbild, dessutom helt utan koppling till innehållet. Men så är det ibland med SF Masterworks.

frost
Mark Frost: Twin Peaks: The Final Dossier (2017)
Ännu en officiell TP-”roman” av Frost, tv-seriens medskapare. Denna publicerades strax efter den lysande tredje säsongen. Ägnar en del tid åt att retconna meningslösa detaljer (Normas ”mamma” var egentligen bara sambo med hennes pappa!) för att bortförklara misstag i förra boken (se förra årets lista). De senare kapitlen tydliggör/väver ihop en del mystiska saker från säsong 3 – Major Briggs, Phillip Jeffries, Joudy, dubbelgångarens plan, glaslådans syfte etc. Men jag har svårt att betrakta förklaringarna som mycket mer än fan fiction – det känns mest som Mark Frosts teorier och gissningar om David Lynchs verk.

Om jag skulle välja ut en Goodreads-recension som matchar min egen åsikt skulle jag tveka mellan den här och den här. Den förra boken var åtminstone fräscht designad, med mycket visuellt material (fejkat arkivmaterial, foton, tidningsklipp). Denna består nästan bara av text och har ingen anledning att vara i coffee table-format.

gaimannorse
Neil Gaiman: Norse Mythology (2017)
Gaiman återberättar de nordiska myterna, ganska rakt på sak – det är inte en roman. (Loke är som man kunde ana huvudpersonen.) Upplägget känns barnvänligt, med enkelt språk och korta meningar och stycken. Påminner en del om min favoritbok från lågstadiet, Asken Yggdrasil av Alf Henrikson, men därför saknar jag också Edward Lindahls illustrationer. Tippar att det kommer en illustrerad utgåva så småningom och att den blir betydligt maffigare än denna bildlösa.

Efter läsningen slog det mig förresten att Ragnarök (i Henriksons version) mycket väl kan vara ursprunget till min bestämda uppfattning att berättelser ska ha ett definitivt slut. (Gärna ett där alla dör.)

golding
William Golding: Lord of the Flies (1954)
Klassisk allegori med inslag av dystopi – i bakgrunden pågår ett kärnvapenkrig. Detta var tredje gången jag köpte och läste en utgåva av boken, men den första amerikanska. Minst ett ord skiljer sig åt från det brittiska originalet (Piggys N-ord är utbytt mot I-ordet!). En mycket bra bok, hursomhelst. Denna utgåva har förord av både Stephen King och Lois Lowry. Med på TIME-listan.

green
Henry Green: Loving (1945)
Kärlek och melodrama bland tjänarna på en stor irländsk herrgård under andra världskriget. Som förordet noterar är detta en tydlig inspirationskälla för Downton Abbey. Med på TIME:s 100-lista.

juul
Jesper Juul: Ditt kompetenta barn: På väg mot nya värderingar för familjen (1995)
För mig kändes det som att den här boken slår in många öppna dörrar, men kanske var saker och ting annorlunda för 20 år sedan i Danmark. Minuspoäng för antydningar till mysticism och förakt för pedagogik.

kesey
Ken Kesey: One Flew Over the Cuckoo’s Nest (1962)
Omläsning. Penguin Classics Deluxe Edition, med omslag av Joe Sacco. Med på TIME:s 100-lista. Boken kändes ganska misogyn denna gång och under läsningen fick jag idén att någon borde göra en sorts Wide Sargasso Sea ur Ratcheds synvinkel. Och mycket riktigt…

kinglong
Stephen King: The Long Walk (1979)
Kings första bok, såtillvida att han påbörjade den redan på 1960-talet. Först utgiven under namnet Richard Bachman. Jag har läst ca 25 böcker av King och jag påstår att detta är hans allra bästa. (En åsikt som delas av minst en annan person och nästan av the Guardians skribent.) Dels är den relativt tajt, i motsats till många andra King-böcker som kunde blivit starka 300-sidiga romaner om de inte sträckts ut till det dubbla. Men den vänder också hans svaghet för att låta en berättelse mala på längre än den borde till en styrka. För i denna bok är repetition och utmattning tematiskt passande!

Storyn är en sorts Hunger Games/Battle Royale, med den viktiga skillnaden att deltagarna anmäler sig frivilligt till en tävling – en maratonmarsch – där alla utom vinnaren förväntas dö. Backstoryn bevarar sitt mysterium, övernaturliga inslag lyser med sin frånvaro, och boken når ett tillfredsställande slut. En oväntat kraftfull berättelse som kan läsas som en allegori för Vietnamkriget (vilket nog är Kings avsikt), men lika gärna för livet. Plus att den har inspirerat till en årlig svensk maratonmarsch IRL!

lagerlof
Selma Lagerlöf: Gösta Berlings saga (1891)
Livet på värmländska landsbygden på 1820-talet. Avsatt präst leder ”kavaljerer” på gård i något slags hedonistisk gentlemannaklubb (dock sexlöst). Annorlunda än jag hade föreställt mig – färgstark, underhållande och med inslag av magisk realism. Irländsk recension. Jag borde tacka Ebba Busch Thor för att hon indirekt inspirerade mig att läsa den.

leviperiodic
Primo Levi: The Periodic Table (1975)
21 berättelser, till största delen självbiografiska, som var och en kretsar kring ett kemiskt grundämne. År 2006 utsedd till den bästa (natur)vetenskapliga boken någonsin.

mccullers
Carson McCullers: The Heart is a Lonely Hunter (1940)
Fyra personer av varierande samhällsklass, kön, etnicitet och ålder projicerar sina drömmar och förhoppningar på en dövstum man. Upplägget påminner en smula om Being There, och kanske Forrest Gump (men McCullers bok föregick förstås båda med decennier). Med på TIME:s lista.

millercrucible
Arthur Miller: The Crucible (1953)
Pjäs om masshysteri och avrättningarna av häxor i Salem på 1690-talet. Fast egentligen om McCarthys jakt på kommunister på 1950-talet.

millertropic
Henry Miller: Tropic of Cancer (1934)
Nyskapande, segt och plottlöst om amerikan i Paris som nyttjar prostituerade, lever i fattigdom, dricker vin och skriver. Till stora delar självbiografiskt, får man anta. Historiskt väldigt betydelsefull, och den har väl mycket ”hjärta”, men jag tyckte att de långa partier som är stream-of-consciousness var ganska trista. Det blir bättre när man istället får följa färgstarka figurer i berättarens liv. Med på TIME:s 100-lista och the Guardians 100-lista.

nabokov
Vladimir Nabokov: Pale Fire (1962)
1900-talets bästa roman? Kanske! Är t o m det fiktiva poem som boken kretsar kring ett mästerverk? Kanske! Boken står med på TIME:s lista och är smått aktuell pga Blade Runner-uppföljaren. Jag borde ha mer att säga om den med tanke på att detta är en av mina absoluta favoriter, men du vet hur det är.

naipaul
V. S. Naipaul: A House for Mr Biswas (1961)
Omläsning. Den tragikomiska historien om Mohun Biswas och hans sökande efter ett ”hus”, ett privatliv, självförverkligande mm. Biswas var baserad på Naipauls egen far i Trinidad. Boken är med på TIME:s 100-lista. Den som vill kan lyssna när Sir Vidiadhar blir intervjuad i BBC-radio.

newman2
Kim Newman: Anno Dracula: One Thousand Monsters (2017)
Femte boken i Anno Dracula-serien (kronologiskt mellan bok 1 och 2) utspelar sig i Tokyo år 1899 och är liksom de tidigare späckad med cameos från film, litteratur och andra medier. Denna gång är några av de viktigaste figurerna hämtade från Henry James, Alexandre Dumas och Buffy the Vampire Slayer. Men mycket är också lånat från japanska folksagor och anime – jag fick googla ovanligt många referenser. Goodreads-recension.

newman1
Kim Newman: The Secrets of Drearcliff Grange School (2015)
Brittisk flickskola i början av förra seklet. St. Trinian’s med superkrafter och övernaturligheter. Den första roman jag läst av Newman som inte är en mashup av kända figurer, och som inte innehåller mängder av direkta referenser till andra verk (även om sådant förekommer, från Wodehouse till Lovecraft). Tor-recension.

ohara
John O’Hara: Appointment in Samarra (1934)
Tidig ”den mörka sidan av den amerikanska drömmen”-roman. Överklassen i en småstad i Pennsylvania dricker och tramsar. Boken chockade på sin tid för att den skildrar (smakfullt och i högst begränsad omfattning) sex mellan makar. I våra dagar är det kanske mer chockerande (eller inte) att boken genomsyras av antisemitism. Gång på gång visar det sig att ”respektabla” människor – även relativt sympatiska – ogillar judar. Med på TIME:s 100-lista.

oneill
Eugene O’Neill: Long Day’s Journey into Night (1956)
Familj kämpar med alkoholism, narkomani, sjukdom. Självbiografisk. Av ganska många sedd som en av USA:s tre främsta pjäser genom tiderna. Skriven 1941, men utgiven och ur-uppförd (i Stockholm!) postumt.

powers

Tim Powers: The Anubis Gates (1983)
Äventyrsroman med komplicerad intrig och många rörliga delar: Tidsresor! Magi! Varulvar! Lord Byron! En ond clown! Onda tvillingar! Boken är verkligen inte tajt plottad, men the Guardian roades i alla fall. Liksom i de flesta tidsreseberättelser är många vändningar förutsägbara, men storyn rör sig så fort framåt att det knappt gör något. Alan Moore läste boken för sina barn!

priest
Christopher Priest: Inverted World (1974)
På en främmande värld måste en stad ständigt förflyttas på räls. Personers ålder mäts i antal miles staden har färdats. Min bok kom från NYRB men den finns även utgiven på ”SF Masterworks”-etiketten. Och hyfsat värdig det epitetet, även om mittendelen är den mest tillfredsställande. Som så ofta kan slutförklaringarna inte riktigt leva upp till mysteriets löfte. Minuspoäng för John Clutes efterord, som ägnar större delen av sina åtta sidor åt att återberätta plotten. Tramsigt, Clute!

sweterlitsch
Tom Sweterlitsch: The Gone World (2018)
NCIS-agent utreder mord med hjälp av resor till möjliga framtider. Originell och komplicerad, trots att den huvudsakligen begränsar sig till att växla mellan bara två olika årtal: 1997 och 2015. Jag såg boken på AV Clubs lista över årets favoriter och blev sugen. Inte lysande, men klart intressant. Onödigt många länkar: Medium-intervju, en chatt med Neill Blomkamp som vill filma den, Kirkus-recension och en pod-intervju (40 min).

tevis.jpg
Walter Tevis: The Man Who Fell to Earth (1963)
Utomjording kommer hit för att rädda sitt folk från undergången, men förförs av gin och dekadens. Respektabelt hantverk, men Roeg/Bowie-filmen är faktiskt ett par snäpp vassare.

vonnegut
Kurt Vonnegut: Cat’s Cradle (1963)
Omläsning. En av Vonneguts bästa böcker, inspirerad av Kubakrisen. Svart komedi/satir i 127 mycket korta kapitel om religion (Bokonomism!) och vetenskap (Ice-nine!) i en liten banan(lös)republik.

waugh
Evelyn Waugh: A Handful of Dust (1934)
English Gothic! Mörkt humoristisk skildring av ett sprucket förhållande, med självbiografiska inslag (Waugh skilde sig från sin första fru). Tar en oväntad vändning efter två tredjedelar och byter fokus till Dickens i djungeln. Men tydligen var detta själva utgångspunkten och allt som kom innan skrevs i efterhand. Med på TIME:s 100-lista.

wells

H. G. Wells: The Invisible Man (1897)
Snubbe gör sig osynlig, hittar på dumheter.

wodehouse1
P. G. Wodehouse: The Code of the Woosters (1938)
Omläsning. År 2014 sa jag så här i en recension till Fb-vänner: ”Jag tyckte mkt om tv-serien med Fry/Laurie på 90-talet, men har aldrig läst Wodehouse förrän nu. Försumligt! Ty det visar sig vara mer än mästerlig, komplex fars. Den största attraktionen är språket – en fantastisk blandning av överklasstugg, litterära referenser och ålderdomlig slang.” Vilket jag kan stå för än idag! The Guardian-recension i modern tid.

wodehouse2
P. G. Wodehouse: The Mating Season (1949)
Omläsning. Några spydigheter verkar referera till Wodehouses fejd med A. A. Milne. Denna utgåva har en introduktion av Christopher Hitchens, som inte verkar gilla boken så värst!

wodehouse3
P. G. Wodehouse: Lord Emsworth Acts for the Best (1924-1966)
Samling med Blandings-novellerna. Läsvärt, men långtifrån lika magiskt som böckerna ovan. Delvis kanske för att det är skrivet i tredje person?

wolff
Michael Wolff: Fire and Fury: Inside the Trump White House (2018)
Underhållande och skvallrigt bakom-kulisserna-reportage om Trumps första nio månader i Vita huset. En hel del bör nog tas med en nypa salt, men de stora dragen är övertygande. Wolffs sammanfattning åt The Hollywood Reporter ger ett smakprov. Boken löser många mini-mysterier för alla som följde dramat/farsen dag för dag och undrade över bristen på förberedelse, fokus och konsekvens.

Grundtesen är att ingen i Trump-kretsen, utom möjligen Steve Bannon, väntade sig seger och därför inte hade någon som helst plan för regering. Tre olika fraktioner, med väldigt olika politiska hemvister, stred om makten i Vita huset från start. Bannon = nationalist/alt-right, Preibus = mainstream-republikan och Ivanka & Jared = ”Goldman Sachs-demokrater”. Ibland lyckades någon sida knuffa Trump i en viss riktning, men det var aldrig beständigt. Huvudpersonen framstår som ett lynnigt barn som bara vill bli beundrad. Han saknar politiska åsikter, läser inte ens korta texter och blir fort uttråkad även av muntliga framställningar. Hans tweets har ingen systematik eller någon dold agenda, som vissa har spekulerat, det är bara saker han gått och ältat. Bokens enda synliga effekt är att den kostade Bannon det mesta. När den oundvikligen blir film hoppas jag att regissören heter Armando Ianucci.

woodward
Bob Woodward: Fear: Trump in the White House (2018)
Mindre skvallrig och mer trovärdig än boken ovan, men i stort sett bekräftar den bilden som Wolff målade upp. Roligaste sekvensen: När utrikesminister Tillerson, försvarsminister Mattis, ekonomirådgivaren Cohn m fl försöker ge presidenten en grundläggande lektion i historia, geopolitisk strategi och hur handel fungerar. Fåfängt strävar de efter att sälja in budskapet att USA faktiskt tjänar på att handla med andra länder och att det är bra att ha allierade för försvarets skull, men Trump kan bara se kostnader. När presidenten har lämnat rummet summerar Tillerson så de övriga mötesdeltagarna hör: ”He’s a fucking moron”.

Med rätt glasögon är boken ett ganska fascinerande presidentporträtt, men prosan är medioker och Woodwards brist på skepsis gentemot sina källor är problematisk. Christopher Hitchens anklagelse från 1996, att Woodward är ”de mäktigas stenograf”, känns välfunnen. Det är ganska lätt att gissa vilka Woodward har pratat med, och vilka som har tackat nej. Rob Porter (sedermera anklagad för hustrumisshandel) utmålas t ex närmast som en hjälte, en pragmatisk person med sunda värderingar och den som kanske mest av alla har hindrat Trump från att genomföra dumma idéer. Och Trumps advokat John Dowd framstår som nästan komiskt villig att samarbeta med Muellers utredning, trots att Mueller och hans team bara är taskiga mot honom. Det känns inte helt övertygande. Som Hitchens skrev: ”Access is all. Analysis and criticism are nowhere.”

I nästa blogginlägg: Serier!

Böcker jag läste 2016

Alla böcker och seriealbum jag läste under 2016. Några avbildas ovan, samtliga här nedan. Listade i kronologisk ordning efter läsning (dvs: Double Indemnity läste jag ut den 2/1, The Omega Men den 29/12).

Listor från tidigare år: 2015, 2014 och 2013.

cain2
James M. Cain:
Double Indemnity
(1943)
Klassisk roman noir som blev en ännu mer klassisk film noir. Vad är mer spännande än försäkringsbedrägeri?

david
Peter David & Ariel Olivetti:
The Last Avengers Story
(1996)
Ganska svag superhjältedystopi. Hemskt målad. It was the 90s.

simmons
Josh Simmons:
Black River
(2015)
Deppig postapokalyps. Mark Frauenfelder säger: ”After reading Josh Simmons’ Black River I had to read Cormac McCarthy’s The Road and watch Requiem for a Dream to cheer myself up.”

wheremonstersdwell
Garth Ennis & Russ Braun:
Where Monsters Dwell: The Phantom Eagle Flies the Savage Skies
(2016)
Uppföljare (i helt annan ton – mindre realism, mer humor) till 2008 års Chaykin-illustrerade War is Hell. Här är en kort intervju med Ennis.

cleland
John Cleland:
Fanny Hill or Memoirs of a Woman of Pleasure
(1749)
1700-talspornografi. Present från Leninbadets bibliotek. Mest intressant: Boken är generellt frisynt ifråga om sex, men rabiat anti-gay.

graves1

Robert Graves:
I, Claudius
(1934)
Matigt och mastigt om romerska kejsardömet från Augustus till Claudius. Boken bakom (större delen av) BBC-tv-serien. Med på TIME:s 100-bästa-lista.

weir
Andy Weir:
The Martian (2011/2014)
MacGyver på Mars. Tekniskt och putslustigt. Jag gillade idén bättre än genomförandet. Någon recensent har säkert noterat att detta är science fiction av en författare som kan betydligt mer om science än om fiction. Stereotyper, svajig struktur, svag dialog. På plussidan: Vetenskapligt plausibel?

farmer
Philip José Farmer:
The Grand Adventure (1984)
Ett halvdussin sf-noveller och en kortroman. Bäst: ”Sketches Among the Ruins of My Mind”. För varje dag som går förlorar mänskligheten de senaste fyra dagarnas minne. Är detta en hållbar utveckling? Knappast.

posehn
Gerry Duggan, Brian Posehn & Tony Moore:
Deadpool, Volume 1: Dead Presidents (2013)
Deadpool (numera känd från film!) tampas med odöda ex-presidenter. Den politiska satiren får mindre utrymme än jag hade hoppats.

hammett
Dashiell Hammett:
The Thin Man (1934)
Hammetts sista roman. Rik ex-detektiv löser motvilligt mord med hjälp av sin societetsfru. Lade grunden till sex långfilmer (av varierande kvalitet – den första är något av en klassiker) och en tv-serie på 72 avsnitt (som jag inte har sett).

girlcrazy
Gilbert Hernandez:
Girl Crazy (1997/2016)
Nyutgåva av en av Betos mest lättviktiga serier. Ganska charmigt. Recension.

lewisC. S. Lewis:
The Lion, the Witch and the Wardrobe (1950)
Hit The Chronic(what!)cles of Narnia! Med på TIME:s 100-lista.

odenkirkcross
Bob Odenkirk, David Cross & Brian Posehn:
Hollywood Said No!: Orphaned Film Scripts, Bastard Scenes, and Abandoned Darlings from the Creators of Mr. Show (2013)
Manus till ett par långfilmer, och några sketcher, som aldrig blev gjorda. Antagligen 5 ggr roligare som ljudbok, men jag läste bok-boken. Halvkul. Intervju med Cross & Odenkirk.

muth
Fritz Lang & Jon J. Muth:
M (1990)
Eclipse-publicerad serieversion av Fritz Lang/Thea von Harbou-verket. Stiligt men onödigt. Recension.

demon1
Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 1: Hell’s Hitman (1993-1994)
Första samlingen med föregångaren till Ennis/McCreas 90-talsfavorit Hitman.

warstories3
Garth Ennis, Matt Martin, Keith Burns:
War Stories, Volume 3 (2016)
En berättelse från Jom kippurkriget (1973) och två från andra världskriget.

comicsdementia
Gilbert Hernandez:
Comics Dementia (2016)
Expandering av 2000 års Fear of Comics, med senare material. Av alla Betos album (och han har flera erkända mästerverk bakom sig) är detta min favorit – en kreativ explosion av knas.

goodwin
Archie Goodwin & Howard Chaykin:
Wolverine/Nick Fury: The Scorpio Connection (1990)
Spionage + superhjältar. Recension.

hudnall
James D. Hudnall, Eduardo Barreto & Adam Kubert:
Lex Luthor: The Unauthorized Biography (1989)
När jag var 12 år tyckte jag att detta var imponerande kompromisslöst. (Att omslaget refererar till Donald Trump flög över mitt huvud.) Nr 2 på listan över ”Greatest Lex Luthor Stories Ever Told!”. Vilket kanske inte låter så märkvärdigt, men betänk att figuren har varit med i bokstavligt talat tusentals berättelser under 75 års tid. (Comic Vine listar i skrivande stund 3156 olika tidningar och album, men då är en viss procent samma berättelse på olika språk.)

austen
Jane Austen:
Pride and Prejudice (1813)
Hederskultur bland lägre lantadeln för 200 år sedan.

terrymoore
Terry Moore:
Strangers in Paradise: Child of Rage (2001)
Romantik och gangsters. Medicinsk recension av ett av kapitlen.

augustyn
Brian Augustyn, Michael Mignola, P. Craig Russell & Eduardo Barreto:
Batman: Gotham by Gaslight (1989/1991)
Titelserien av Mignola lade grunden till DC:s Elseworlds-etikett. Inte mycket till mysterium men atmosfärisk och stilbildande. Barreto-tecknade uppföljaren Master of the Future (som ingår i albumet) är bara kompetent.

russell
Mark Russell, Ben Caldwell & Mark Morales:
Prez, Volume 1: Corndog-in-Chief (2016)
Politisk satir i sf-miljö, om en okvalificerad medborgare som råkar bli USA:s president med hjälp av sociala medier. På vissa sätt har väl verkligheten redan sprungit ifrån den i fråga om absurditet, men vi väntar fortfarande på Carl the End-of-Life Bear. Serien var för bra för dagens DC så det lär inte bli någon volym 2. Intervju med Russell och Caldwell.

fitzgerald
F. Scott Fitzgerald:
The Great Gatsby (1925)
1900-talets främsta amerikanska roman? Kanske, men fuck the Jazz Age! Med på TIME:s 100-lista.

luba
Gilbert Hernandez:
Luba and Her Family (2014)
Mer Love and Rockets.

pinborough
Sarah Pinborough:
The Death House (2015)
Defekta skolbarn interneras i ett hus i väntan på döden. Romantisk YA.

petersson
Krister Petersson:
Uti vår hage (1987)
Nostalgiskt.

loeg3
Alan Moore & Kevin O’Neill:
The League of Extraordinary Gentlemen Volume III: Century (2014)
Tredje League-volymen (eller fjärde om man räknar Black Dossier) är i princip en kritik av hur utarmad vår populärkultur har blivit de senaste hundra åren. Inte överdrivet insiktsfullt om moderna yttringar ( skadlig är väl inte JK Rowling?) men som vanligt sjukt genomarbetat och i många stycken briljant.

ofelia
Gilbert Hernandez:
Ofelia (2015)
Ständigt mer Love and Rockets. Recension.

tonimorrison
Toni Morrison:
Beloved (1987)
Nobelpris 1993. Förrymd slav dödar sin egen tvååriga dotter, hemsöks. Inspirerad av verkliga händelser. Med på TIME:s 100-lista.

cain1
James M. Cain:
The Postman Always Rings Twice (1934)
Cains debut. Klassisk roman noir om försäkringsmord, precis som (den ännu lite bättre) Double Indemnity. Men denna kan skryta med att ha blivit filmad 7 (!) ggr. (Åtminstone ett par av filmatiseringarna är bra.) Inte på TIME:s men väl på Modern Librarys 100-bästa-lista.

gaiman
Neil Gaiman:
Trigger Warning (2015)
Ett tjugotal (mestadels bra) noveller och några (halvdana) poem. Bäst: ”The Truth is a Cave in the Black Mountains” (skotsk folksagefantasy) och ”The Case of Death and Honey” (Sherlock Holmes på kinesiska landsbygden). (Den senare påminner lite om Ian McKellen-filmen Mr. Holmes, fast bättre.)
guibert
Emmanuel Guibert:
Alan’s War: The Memories of G.I. Alan Cope (2008)
Seriebiografi. Cope hade en atypisk, odramatisk krigsupplevelse, som följdes av åratal av kringflackande i Europa. Lite uppbyggligt, men mest otillfredsställande.

spencer
Si Spencer, Dean Ormston, Phil Winslade, Meghan Hetrick & Tula Lotay:
Bodies (2015)
Fyra mord i fyra tidsperioder (av fyra olika tecknare) – hur hänger de ihop? Ambitiös struktur, kanske lite väl naiv kulturanalys. Invisibles-vibbar. Intervju med Spencer.

simonson
Walter Simonson:
Thor by Walter Simonson, Volume 1 (1983-1984)
Början på en av Marvels bättre 80-talsyttringar. Om Simonsons Thor-runda, grodor och allt.

clowes
Daniel Clowes:
Patience (2016)
Efterlängtad serieroman av en av vår tids främsta serieskapare. Kärlek, föräldraskap, tidsresor. Lever nästan upp till förväntningarna. Intervju med Clowes.

brown
Chester Brown:
Mary Wept Over the Feet of Jesus (2016)
Jesus gillade prostitution och Gud ogillar de som lyder Honom. Chester Browns okonventionella tolkning av bibelpassager är bitvis övertygande och bitvis svårköpt, men ständigt lärorik och underhållande. Analys av ett av kapitlen och något av en recension.

mitchell
David Mitchell:
Cloud Atlas (2004)
Roman uppbyggd av sex nästlade berättelser i olika stil, genre och miljö, från år 1850 till postapokalyps. Varje avsnitt är mer fängslande än det föregående. Sammantaget är det en av mina favoritromaner på flera år. Recension och Q&A. The AV Club ägnade en hel del uppmärksamhet åt boken för några år sedan.

garner
Alan Garner:
Red Shift (1973)
Ännu en roman med separata men relaterade berättelser i olika tidseror: romerska invasionen, engelska inbördeskriget och nutid (dvs 70-tal). Här dock på samma geografiska plats: Cheshire. Betyg: fyra stenyxor.

millerjr
Walter M. Miller Jr:
A Canticle for Leibowitz (1960)
Tredje boken i rad som består av flera separata berättelser som spänner över hundratals år. Munkorden räddar vetenskaplig information efter atomkrig. Sf-klassiker.

bradbury1
Ray Bradbury:
Something Wicked This Way Comes (1962)
Ond cirkus kommer till stan. Sentimentalt men okej. I likhet med Fahrenheit 451 bygger den på en bra idé som IMHO inte utvecklas tillräckligt. Bradbury är bättre som novellist.

amis
Kingsley Amis:
Lucky Jim (1954)
Amis debutroman. Klassisk komedi i akademisk miljö. Rolig. Christopher Hitchens var ett fan. Med på TIME:s 100-lista.

ballard2
J. G. Ballard:
High-Rise (1975)
Om hur det är att bo i höghus. Man avundas de som bor över ens huvud och föraktar de under ens fötter. Förr eller senare blir det krig mellan olika våningsplan. Då raidar man grannlägenheter på jakt efter gömd mat, misshandlar någon i hissen, eller dränker en hund i poolen. När elen slås ut och hissarna slutar gå eskalerar våldet. Byggandet av Karlatornet på Hisingen (72 våningar) sägs vara inspirerat av den här boken. Introduktion.

mccarthy
Cormac McCarthy:
Outer Dark (1968)
Det börjar med att ett nyfött barn sätts ut i skogen för att dö och fortsätter i samma inte helt superglada stil. Existentialism, incest, kannibalism, skuld. Vintage Cormac!

warstories4
Garth Ennis & Tomas Aira:
War Stories, Volume 4 (2016)
Fjärde volymen samlar ett par berättelser om irländska volontärer respektive flygbombningen av Japan. Tecknaren Aira är kompetent men medioker.

graves2
Robert Graves:
Claudius the God (1934)
Fortsättningen på I, Claudius (högre upp i denna lista). Tråkigare än sin föregångare, bl a för att den täcker en kortare och mindre omvälvande era (år 41-54). Märkligt mkt fokus på Herodes Agrippa. Ändå läsvärd och lärorik.

moz1
Grant Morrison, Rags Morales, Andy Kubert et al:
Superman – Action Comics, Volume 1: Superman and the Men of Steel (2012)
Mozzers stålman levde varken upp till hans uttalade ambitioner eller läsarnas förväntningar. Retrospektiv.

moz2
Grant Morrison, Rags Morales et al:
Superman – Action Comics, Volume 2: Bulletproof (2013)
Obama-numret var kanske lite intressant.

moz3
Grant Morrison, Rags Morales, Brad Walker et al:
Superman – Action Comics, Volume 3: At the End of Days (2013)
Liksom 4D-upplösningen. Sammanfattning.

jj1
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 1 (2002)

jj2
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 2 (2003)

jj3
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 3 (2003)

jj4
Brian Michael Bendis & Michael Gaydos:
Jessica Jones: Alias, Volume 4 (2004)

pulse
Brian Michael Bendis et al:
Jessica Jones: The Pulse – The Complete Collection (2004-2006)
Jag tyckte bra om första säsongen av tv-serien så det kändes på tiden att läsa serieförlagan, Alias (omdöpt till JJ: Alias i dessa nya utgåvor). Den gavs ut på Marvels vuxenetikett i 28 nr, sedan fortsatte Jessicas berättelse i den mer mainstream-vänliga uppföljaren The Pulse (14 nr) och därefter i strönummer av andra Bendis-titlar. Alias är med marginal bäst av allt detta, men det är egentligen först i album nr 3 som den börjar leva upp till sin potential och kort därefter tar den slut. The Pulse är ojämn och lider svårt av att Michael Gaydos är frånvarande större delen av tiden.

aleksijevitj
Svetlana Aleksijevitj:
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985/2004)
Nobelpris 2015. Reportagebok som består av intervjuer med massvis av sovjetiska kvinnor som stred mot Nazityskland – som sjukvårdare, prickskyttar, partisaner och mycket annat. Gott om hemska berättelser, från både under och efter kriget.

kamen
Al Feldstein & Jack Kamen:
Forty Whacks and Other Stories (1951-1953)
Fantagraphics tecknarfokuserade återtryckningar av EC:s klassiska serier är fräscha. Kamen (far till uppfinnaren av Segway) var inte en av de mest lysande stjärnorna i EC-stallet, men tillräckligt begåvad för att upprätthålla läsarens intresse trots Feldsteins ganska repetitiva manus.

bonhomme
Matthieu Bonhomme:
Mannen som sköt Lucky Luke (2016)
Anmärkningsvärt allvarlig för att vara en officiell Lucky Luke-serie. Snygg och småtrevlig. Men kopplingen till LL är knappast nödvändig – det kunde lika gärna varit en helt orelaterad westernserie. Recension.

sectioneight
Garth Ennis & John McCrea:
All-Star Section Eight (2016)
Senkommen spin-off från Ennis & McCreas 90-talsfavorit Hitman. Bästa inslaget: Phantom Stranger som gangstarappare. Intervju med Ennis.

obrien
Robert C. O’Brien:
Z for Zachariah (1974)
Postapokalyps av författaren till en av mina favoritböcker från barndomen, Mrs Frisby and the Rats of Nimh. Kärnvapenkrig dödar alla, utom en ensam flicka i en dal – och kanske någon till. Spänning uppstår.

shadowman
Garth Ennis, Ashley Wood, Paul Jenkins & Dennis Calero:
Shadowman by Garth Ennis & Ashley Wood (1997/1999)
Skräck med superhjälterötter. Tunn story som kunde blivit duglig underhållning med en mindre inkompetent serietecknare än Wood. Albumet fylls ut med tre fjärdedelar (allt som färdigställdes) av en rätt vek Clive Barker-influerad helvetesserie av Jenkins. Sammantaget är albumet inte helt värdelöst, men en stark kandidat till det sämsta jag läste på hela året.

demon2
Garth Ennis & John McCrea:
The Demon, Volume 2: The Longest Day (1994-1995)
Andra halvan av Ennis demonserie. Som mycket av Ennis växer den allt eftersom, så det som började som ren överkurs slutar som ganska nödvändig läsning för Ennis-fans.

hawley
Noah Hawley:
Before the Fall (2016)
Flygplan störtar i Atlanten och bara en misslyckad konstnär och en fyraårig pojke överlever. Högklassig spänning av tv-serien Fargos showrunner. Jag hittade den via AV Clubs lista över årets bästa böcker. Inte den bästa roman jag läste 2016, men kanske den mest pageturniga.

thornerowling
J. K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne:
Harry Potter and the Cursed Child (2016)
Den åttonde Potter-berättelsen, i pjäsform. Harry är gammal och grå (37) och hans tramsiga barn ställer till bekymmer. Tänk om Voldemort kommer tillbaka?! Ungefär lika fängslande och sentimental som romanerna.

aargh
Debbie Delano & Phyllis Moore (red.):
AARGH! (1988)
AARGH = Artists Against Rampant Government Homophobia. Alan Moore grundade förlaget Mad Love enbart för att producera denna antologi i protest mot Clause 28, Thatchers gayfientliga lag. Blandad kompott, ett av de bättre bidragen är Gaiman/Talbots ”From Homogenous to Honey”.

kirkman
Robert Kirkman, Charlie Adlard, Stefano Gaudiano & Cliff Rathburn:
The Walking Dead Compendium, Volume 3 (2012-2015)
Postapokalyptisk överlevnadssåpa som inspirerade till en skräpig tv-serie. Denna mastodontbok samlar nr 97-144 av tidningen. Nu när jag läst den blir det fyra års väntan till nästa 48-nummerskompendium.

monster
Alan Moore, John Wagner, Alan Grant, Heinzl & Jesus Redondo:
Monster (1984-1988)
Köpte denna pga Moores inblandning, vilket var att inbjuda till besvikelse. Han får top billing därför att han initierade historien (och är mest känd), men boken innehåller exakt 4 sidor av Alan Moore, följt av 180 sidor Wagner/Grant (om det är de som har skrivit textberättelserna på slutet).

vaughn
Brian K. Vaughan & Cliff Chiang:
Paper Girls, Volume 1 (2016)
80-talsretrosciencefiction. Påminner lite om tv-serien Stranger Things, fast mer kreativt och underhållande. Chansen är betydligt större att jag fortsätter med PG än med ST.

adams
Douglas Adams:
Dirk Gently’s Holistic Detective Agency (1987)
Humoristisk roman som väldigt märkbart började livet som Doctor Who-manus. Eventuellt skulle jag ha tyckt bättre om den om jag kunde lite mer om Samuel Taylor Coleridge.

hickman
Jonathan Hickman & Esad Ribic:
Secret Wars (2015-2016)
En sorts remake/remix av 80-talscrossovern med (nästan) samma namn. Upplägg: De två sista universumen håller på att gå under, men Dr Doom räddar dagen och blir Gud. Moderna crossovers är märkliga, eftersom de är en sorts skelett – berättelsen är komplex men designad för att ha stora hål, som kan fyllas i andra titlar, av andra författare. Liksom de flesta förlagsägda superhjälteserier ska de också, på såpavis, undvika definitiva slut, men ändå vara hyfsat tillfredsställande på egna ben. Kombinationen är ganska omöjlig, och Secret Wars är ett nobelt misslyckande.

cooke
Darwyn Cooke:
DC: The New Frontier (2004/2008)
Stilig brygga mellan DC:s Golden Age och Silver Age. Eller, om man så vill, från McCarthy till Kennedy. Cooke dog, alldeles för tidigt, i maj 2016.

wood
Harvey Kurtzman & Wallace Wood:
MAD’s Original Idiots: Wally Wood (1952-1955)
Samlar alla Wood-tecknade serier från de legendariska Kurtzman-ledda första 23 numren av Mad. Allra mest inflytelserik var ”Superduperman”. En annan höjdpunkt: ”Little Orphan Melvin”.

elderHarvey Kurtzman & Will Elder:
MAD’s Original Idiots: Will Elder (1952-1955)
En dito samling för Bill/Will Elder. Den bästa av de tre volymerna. Gott om klassiker: ”Shermlock Shomes”, ”Starchie”, ”Manduck the Magician”, ”Bringing Back Father”, ”Mickey Rodent” m fl. Kurtzman & Elder fortsatte samarbeta i 30 år, men sällan med lika bra resultat som här.

davis
Harvey Kurtzman & Jack Davis:
MAD’s Original Idiots: Jack Davis (1952-1955)
Och så en med nyligen bortgångne Jack Davis. Mina favoriter: ”Supermarkets” och ”Cowboys”.

fowles
John Fowles:
The Magus (1965/1978)
Halvt bortglömd postmodern klassiker. Bildad ung man med problem utsätts för ”spel” av mysko snubbe på grekisk ö. Mytologi, sex, psykoanalys, Shakespeare, trams. Men jag föredrar annat av Fowles.

valhall1
Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 1 (1979-1982/2010)
Den danska serien om nordisk mytologi startar ganska amatörmässigt men börjar finna formen i album nr 3, sist i denna omnibusvolym.

valhall2
Peter Madsen, Hans Rancke, Per Vadmand & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 2 (1987-1990/2010)
Album 4-6. Besök hos Utgårdaloke mm.

valhall3
Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 3 (1991-1993/2010)
Album 7-9. Tor vs midgårdsormen och Hrungnir.

valhall4
Peter Madsen, Henning Kure, Hans Rancke & Per Vadmand:
Valhall: Den samlade sagan 4 (1997-2001/2010)
Album 10-12, inkluside film noir-pastichen Mysteriet med Skaldemjödet. Eventuellt är detta formtoppen.

valhall5
Peter Madsen & Henning Kure:
Valhall: Den samlade sagan 5 (2006-2009/2010)
Album 13-15. Kulminerar i Ragnarök, förstås.

dini
Paul Dini & Eduardo Risso:
Dark Night: A True Batman Story (2016)
Dini berättar, med Batman-figurer till hjälp, den sanna historien om när han själv blev rånad och misshandlad. Tyvärr inte lysande. En recension. Och en till, med ett intressant perspektiv.

baker
Andrew Helfer & Kyle Baker:
Justice, Inc. (1989)
Pulphjälte från 1930-talet uppdaterad i serieform för det hårdkokta 80-talet. Bakers val av teckningsstil gör figurer svårigenkännliga och känslolösa.

ellison
Harlan Ellison (red.):
Dangerous Visions (1967)
Klassisk sf-antologi av en av mina tonårs favoritförfattare. 33 noveller! Inte många av dem känns ”farliga” så här 50 år senare, men majoriteten håller fortfarande. Från ett modernt perspektiv finns det visserligen ett och annat att reagera på. Bäst: Dick, Leiber, Delany. Bästa upptäckterna: David R. Bunch och Sonya Dorman.

gaiman
Neil Gaiman et al:
The DC Universe by Neil Gaiman: Deluxe Edition
(1989-2009/2016)
Samlar alla Gaimans sporadiska inhopp i DC:s superhjälteuniversum. Kompetent handverk rakt igenom, men det enda som egentligen behöver bevaras till eftervärlden är den Bernie Mireault-illustrerade ”When is a Door”.

bradbury2
Ray Bradbury:
The Halloween Tree (1972)
En resa genom 4000 år av Halloween-traditioner. Jag läste den under fel säsong, men om jag lärde mig något av boken så är det att det går utmärkt att fira Halloween när som helst.

burns
Charles Burns:
Last Look (2016)
En bok som samlar trilogin X’ed Out, The Hive och Sugarskull. Tintin möter Mulholland Drive! Bland det allra bästa jag läste på hela året. Recension. Och en analys av några bildrutor.

christie
Agatha Christie:
The Mousetrap (1952)
Mordmysteriepjäsen som gått i West End i snart 65 år. Jag hade klarat mig i flera decennier utan att bli spoilad, men till slut tänkte jag att det var bäst att inte utmana ödet längre.

jackson
Shirley Jackson:
The Lottery and Other Stories (1949)
Den berömda titelnovellen är atypisk – övriga 24 noveller är mer slice-of-life-iga än horror-iga. För att ha närmare 70 år på nacken är boken överraskande modern i sin syn på ras och kön. Men inget är riktigt lika bra som just ”The Lottery”.

whedon1
Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Ultimate Collection, Book 1 (2004-2005)

whedon2
Joss Whedon & John Cassaday:
Astonishing X-Men By Joss Whedon & John Cassaday Omnibus (2004-2008)
Whedon/Cassadays fortsättning på Morrison/Quitely/Van Sciver/Kordey/Jimenez/Silvestri/et al:s New X-Men. Med bara en tecknare är detta mer artistiskt konsekvent, naturligtvis. Och hantverksmässigt är det på många sätt så bra som mutantserier blir. Men samtidigt känns den konservativ och lite timid, föga nyskapande. Moz ansträngde sig för att ta X-världen framåt och göra den mer relevant för 2000-talet. Astonishing bygger till stor del på nostalgi (framför allt för Claremont/Byrne-eran).

ballard1
J. G. Ballard:
The Drowned World (1962)
Ballards mest kända postapokalyps-bok. Polerna smälter och städer blir laguner, men huvudpersonen välkomnar förändringen. Introduktion av Will Self.

tomorrow
Okänd/a skapare:
Is This Tomorrow (1947)
Propaganda som avslöjar hur det kommer att gå till när kommunisterna tar över USA. Detta kanske inte känns som en överhängande fara i dagsläget, men det är ju bra att vara förberedd på alla eventualiteter. Läs och bedöm själv.

veitch
Rick Veitch:
Roarin’ Rick’s Rare Bit Fiends, No. 22 (2016)
På 90-talet började Veitch rita sina drömmar. Detta är första numret på 20 år eller så. Ännu märkligare än förr.

king
Tom King, Barnaby Bagenda et al:
The Omega Men: The End is Here (2016)
The War on Terror i yttre rymden. Passande som avslutning på året.

Summering

Mycket var bra men Cloud Atlas var bästa romanen och Last Look var bästa serien.

94 böcker jag läste 2015

I själva verket 50 prosaböcker (varav 45 skön och 5 fack), plus 44 serieböcker. Jag lägger kontinuerligt ut omslagsfoton på min bok-Tumblr. Sammanställningar från tidigare år: 2013, 2014.

Skönlitteratur

E. M. Forster A Passage to India (1924)

E. M. Forster: A Passage to India (1924). Klass och ras och lite genus i Brittiska Indien. Såg förresten David Lean-filmen nyligen, också schyst. (Boken står med på TIME:s 100-bästa-lista 1923-2005, som jag långsamt avverkar.)

Virginia Woolf To the Lighthouse (1927)

Virginia Woolf: To the Lighthouse (1927). Kanske den mest händelselösa roman jag någonsin har läst. Genialt! En filmatisering av Kenneth Branagh ligger på YouTube. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett Red Harvest (1929)

Dashiell Hammett: Red Harvest (1929). The original Hårdkokt Deckare. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Dashiell Hammett The Maltese Falcon (1930)

Dashiell Hammett: The Maltese Falcon (1930). Mer Hammett. Läste denna första gången för 10-15 år sedan men fattade storheten först vid denna omläsning. (Inte med på TIME:s lista, men däremot på Modern Librarys.)

Raymond Chandler The High Window (1942)

Raymond Chandler: The High Window (1942). Tredje Marlowe. Sämre än The Big Sleep och Farewell My Lovely, men läsvärd.

Richard Matheson The Shrinking Man (1956)
Richard Matheson: The Shrinking Man (1956). Snubbe börjar krympa en sjundedels tum om dagen. Metaforiskt rik sf om 50-talets syn på manlighet. Ej i klass med Mathesons mästerverk I Am Legend.

Chinua Achebe Things Fall Apart (1958)

Chinua Achebe: Things Fall Apart (1958). Den största engelskspråkiga klassikern från det moderna Afrika. Om kultur, status och manlighet i ett litet för-nigerianskt samhälle. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

William S. Burroughs Naked Lunch (1959)

William S. Burroughs: Naked Lunch (1959). En av de mest desorienterande böcker jag läst. Nästan som något en stor författare med allvarliga drogproblem kunde skrivit! (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Robert Bolt A Man for All Seasons (1960)

Robert Bolt: A Man for All Seasons (1960). Pjäsen bakom en av mina favoritfilmer. Dumme, omoraliske Thomas Cromwell är taskig mot messiasfiguren Thomas
More. (Har förstått att Wolf Hall gör en annorlunda historisk tolkning. Borde väl läsa den så småningom.)

Muriel Spark The Prime of Miss Jean Brodie (1961)

Muriel Spark: The Prime of Miss Jean Brodie (1961). Flickskola i Edinburgh på 30-talet. Teman: undervisning och kalvinism och fascism. Blev också en bra film med Maggie Smith i titelrollen. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Shirley Jackson We Have Always Lived in the Castle (1962)

Shirley Jackson: We Have Always Lived in the Castle (1962). Såg denna på en Buzzfeedlista över briljanta böcker på under 200 sidor och blev förtjust i det läckra Thomas Ott-omslaget. Romanen i sig är inte heller dum – utanförskap, mentala problem och arsenik. Betyg: Fyra humlor.

Jerzy Kosiński The Painted Bird (1965)

Jerzy Kosinski: The Painted Bird (1965). En av de hemskaste böcker jag har läst. I positiv bemärkelse. Närmast ett frosseri i grymhet och vidskeplighet. Boken blev kontroversiell av skäl som var någonstans mittemellan James Frey och Påflugen på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Frank Herbert Dune (1965)

Frank Herbert: Dune (1965). Ekologi och politik och religion och pojkäventyr.
Imponerande ambitiöst men jag tror det räcker bra med dessa 900 sidor, jag lämnar alla uppföljarna därhän. (Och filmen är förresten imho Lynchs svagaste, Jodorowskys kanske hade blivit bättre.)

Robert Sheckley Dimension of Miracles (1968)

Robert Sheckley: Dimension of Miracles (1968). Jag tror jag att i det parallella universum där ”Monkey Gone to Heaven” blev en större hit än ”Smells Like Teen Spirit” var den här boken väsentligt större än The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy. Men det kan mycket väl vara nonsens.

Robert Sheckley Store of The World The Stories of Robert Sheckley (2012)

Robert Sheckley: Store of the Worlds: The Stories of Robert Sheckley (2012). Visste du att New York Review of Books även publicerar böcker?! Det förändrar ju allt. Här en best-of-samling av Sheckley, företrädesvis 50-tal. Galaktiskt.

Michael Moorcock Behold the Man (1969)

Michael Moorcock: Behold the Man (1969). När jag läste den här för något decennium sedan tyckte jag att den var antiklimaktisk (eftersom ”twisten” är uppenbar på
ett tidigt stadium) men den här gången blev jag mer impad. En skön studie i existentialism, neuroser och mytbildning.

John D. MacDonald The Long Lavender Look (1970)

John D. MacDonald: The Long Lavender Look (1970). Mysterier är bäst i början, innan pusselbitarna faller på plats. Jag ska skriva en serie mysdeckare där alla brott förblir ouppklarade.

Judy Blume Are You There God It's Me, Margaret (1970)

Judy Blume: Are You There God? It’s Me, Margaret (1970). Klassisk YA. Om mens och religion och annat som 12-åriga tjejer eventuellt funderar på. (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Gene Wolfe The Fifth Head of Cerberus (1972)

Gene Wolfe: The Fifth Head of Cerberus (1972). För en gångs skull ett ”SF masterwork” som lever upp till namnet. En nästan jobbigt rik bok, full av symboler och teman som verkar kräva en omläsning eller två. Bonuspoäng för det härligt smaklösa omslaget.

John Fowles The Ebony Tower (1974)

John Fowles: The Ebony Tower (1974). Nu har jag läst fyra böcker av Fowles utan att pricka in någon av hans två mest hyllade. Alla har varit schysta och den här novellsamlingen är bäst hittills. Lovande. Filmatiseringen av titelnovellen ligger på YouTube. Sebar.

Nicholas Meyer The Seven-Per-Cent Solution (1974)

Nicholas Meyer: The Seven-Per-Cent Solution (1974). Sherlock Holmes möter Sigmund Freud. Bokstavligt talat, ity Holmes behandlas för sitt kokainberoende i Wien. Respektabelt filmad.

Natalie Babbitt Tuck Everlasting (1975)

Natalie Babbitt: Tuck Everlasting (1975). Halvklassisk barnfantasy (med på Buzzfeed-listan som nämndes ovan). Flicka möter odödlig familj. Ärligt talat gör boken inte mycket med konceptet, men jag antar att den kan göra visst intryck om det är första gången läsaren stöter på idén.

Angela Carter The Bloody Chamber and Other Stories (1979)

Angela Carter: The Bloody Chamber and Other Stories (1979). Klassisk samling sagorevisionism med feministisk touch. Mycket bra.

Elfriede Jelinek Pianolärarinnan (1983)

Elfriede Jelinek: Pianolärarinnan (1983). Österrikisk masochism. Nobelpris 2004. Blev en bra Haneke-film. Knut Ahnlund var inget fan.

William Gibson Neuromancer (1984)

William Gibson: Neuromancer (1984). Påminner inte det här omslaget om en viss film? Men Gibson var 15 år före. (Iofs kom han efter både Blade Runner och Raymond Chandler.) Själv är jag inget vidare cyberpunk-fan men det är tydligt att den här boken har varit löjligt inflytelserik. Skulle vi ens ha dagens internet om inte en massa datanördar läst Gibson på 80-talet? (Med på TIME:s 100-bästa-lista.)

Donna Tartt The Secret History (1992)

Donna Tartt: The Secret History (1992). Betade till slut av denna, 20 år efter alla andra (fast till mitt försvar läste jag The Little Friend för något decennium sedan). Antar att jag planerar in The Goldfinch till år 2037 eller så. #metahemeralism

John Byrne Whipping Boy (1992)

John Byrne: Whipping Boy (1992). Kompetent men lättglömd skräckroman. Tematiskt ganska lik Garth Ennis Crossed (som kom 16 år senare). Jag ger den 2½ avslitna extremiteter av 5 möjliga.

Lois Lowry The Giver (1993)

Lois Lowry: The Giver (1993). YA-dystopi som banade vägen för Hunger Games,
Divergent och vad det nu är för trams dagens kids läser. Mindre actionbetonad och filmisk än sina efterföljare men/och antagligen mer tänkvärd. (Jag gillar iofs HG.) Påminner om den där blå klänningen som en del psykfall ser som vit.

Herta Müller Hjärtdjur (1994)

Herta Müller: Hjärtdjur (1994). Nobelpris 2009. Om rumänientyskars tämligen jobbiga lott i en brutal kommunistisk diktatur. Ingen skrattfest precis.

George R. R. Martin A Game of Thrones (1996)

George R. R. Martin: A Game of Thrones (1996). Strålande. Jag gillar tv-serien men detta var ju i en helt annan klass.

George R. R. Martin A Clash of Kings (1998)

George R. R. Martin: A Clash of Kings (1998). Ytterligare 900 sidor ASOIAF (eller GOT, som det kanske är okej att säga).

George R. R. Martin A Storm of Swords, Part 1 Steel and Snow (2000)

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 1: Steel and Snow (2000). Robb följer sitt hjärta – hoppas det inte leder till dåligheter. Och en Dorne:are kommer till stan i jakt på rättvisa – hoppas han ger Berget som Rider en riktig minnesbeta!

George R. R. Martin A Storm of Swords, Part 2 Blood and Gold (2000)

George R. R. Martin: A Storm of Swords, Part 2: Blood and Gold (2000). Allt gick bra!

George R. R. Martin A Feast for Crows (2005)

George R. R. Martin: A Feast for Crows (2005). Tvärtemot diverse rapporter från omvärlden tycker jag inte det var någon ansenlig kvalitetsdipp i denna fjärde del. Tippar att folk ogillar boken mest för att den dissar deras älsklingsfigurer till förmån för nya perspektiv från Dorne och Iron Islands. Men det var precis vad jag gillade med den.

George R. R. Martin A Dance with Dragons (2011)

George R. R. Martin: A Dance with Dragons (2011). Så har man betat av 5000 sidor GOT och det återstår bara några tusen opublicerade sidor innan man får veta hur det går! Om inte GRRM eller jag dör först. Eller tv-serien hinner spoila.

Steven Erikson Gardens of the Moon (1999)

Steven Erikson: Gardens of the Moon (1999). Superambitiös epic fantasy. 94 (!) viktiga figurer, samtliga underutvecklade. Världsbygget är tillräckligt intressant för att man ska fortsätta vända blad men jag motstår nog frestelsen att läsa de följande 11000 sidorna i serien. (Jävla fantasyförfattare.)

Phoebe Gloeckner The Diary of a Teenage Girl (2002)

Phoebe Gloeckner: The Diary of a Teenage Girl (2002). Nyutgåva av Gloeckners halvt självbiografiska berättelse om hur hon som 15-åring började ha sex med sin mors pojkvän, tog droger, ritade serier och mådde dåligt. Uppbygglig. Faktiskt!

Martin McDonagh The Pillowman (2003)

Martin McDonagh: The Pillowman (2003). Svart komedi (?) av Martin McDonagh, mest känd på våra längdgrader för In Bruges. Författare i polisstat förhörs om otäcka dåd som påminner om hans berättelser. Obehagligt bra. Betyg: Fem avhuggna tår.

Will Elliott Cirkus Pilo (2006)

Will Elliott: Cirkus Pilo (2006). Australiensisk skräck för coulrofober. Carnivàle möter
Chuck Palahniuk med stänk av Clive Barker.

Scott Lynch The Republic of Thieves (2013)

Scott Lynch: The Republic of Thieves (2013). Ytterligare 700 sidor fantasy. Tredje boken i serien om Locke Lamora och klart svagast. Antar att jag läser vidare ändå, det är ju bara 11-12 böcker till planerade. (Jävla fantasyförfattare.)

Bob Odenkirk A Load of Hooey (2014)

Bob Odenkirk: A Load of Hooey (2014). En massa trams. (!)

Alan Warner Their Lips Talk of Mischief (2014)

Alan Warner: Their Lips Talk of Mischief (2014). En sorts Withnail & I med aspirerande författare istället för skådisar. Warners åttonde roman. Alla är bra.

Lev Grossman The Magician's Land (2014)

Lev Grossman: The Magician’s Land (2014). Skaplig avslutning på en trilogi som antagligen hade mått bra av att avslutas redan efter bok 1. Less is more. Tematiskt kan jag se poängen med att utöka, men storymässigt fanns det tydligen inte så mkt mer att säga.

Rob Thomas & Jennifer Graham Veronica Mars Mr. Kiss and Tell (2015)

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: Mr. Kiss and Tell (2015). Lättsamt och lättsmält om våldtäkt och grov misshandel. Det är väl så moderna deckare funkar men känns det inte lite knas när det handlar om YA? (Jag är nog en gammal stöt.) Helt okej läsning för VM-fans iaf. Snäppet bättre än både filmen och förra boken.

Alan Moore, Mitch Jenkins & Kristian Hammerstad Show Pieces (2015)

Alan Moore, Mitch Jenkins & Kristian Hammerstad: Show Pieces (2015). Manus och storyboards till Moores delvis Kickstarter-finansierade kortfilmssekvens. Lite lynchigt, lite Carnivàle och mycket bra. Mer Show!

Fackböcker

Anne Frank Anne Franks dagbok (1947)

Anne Frank: Anne Franks dagbok (1947). Ständigt aktuell.

Gita Mehta Karma Cola (1979)

Gita Mehta: Karma Cola (1979). Om västerlänningars jakt på upplysning i 60-70-talets Indien. Betyg: två och en halv avdankad hippie.

Gunnar Bergdahl (ed.) www.filmkritik.org Årsbok 1998-99 (1999)

Gunnar Bergdahl (red.): http://www.filmkritik.org Årsbok 1998-99 (1999). Djuplodande recensioner av ett gäng filmer från 1998. Triers Idioterna recenseras två gånger!

Simon Garfield Precis min typ. En bok om typsnitt (2010)

Simon Garfield: Precis min typ. En bok om typsnitt (2010). Trehundra sidor historia och trivia om fonter. Underhållande och lärorikt. (Jag kan rentav förlåta att författaren ägnar flera sidor åt att prata om textningen i Dark Knight Returns utan att nämna John Costanza vid namn.)

Pelle Snickars Digitalism. När allting är internet (2014)

Pelle Snickars: Digitalism. När allting är internet (2014). Om samhällets pågående ”digitalisering” med utgångspunkt från sju ganska luddiga begrepp: Överflöd, Kvalitet, Delande, Öppenhet, Information, Lagring och, ja just det, Digitalisering. På det stora hela en bra nästan-nulägesbeskrivning (den är förstås redan åldrad här och var). Finns även i pdf-form.

Serieböcker

Carl Barks Walt Disney’s Donald Duck Trail of the Unicorn (1949-1950 2014)

Carl Barks: Walt Disney’s Donald Duck: “Trail of the Unicorn” 
(1949-1950/2014). Fantagraphics-samling som innehåller en av mina favorit-Barks
från barndomen: Kalle Anka på Grönland. Det visar sig att i originalet var ”Grönland” i själva verket Alaska! Upprörande.

Wallace Wood, Al Feldstein et al Came the Dawn and Other Stories (1950-1954 2012)

Wallace Wood, Al Feldstein et al: Came the Dawn and Other Stories (1950-1954/2012). Klassiska EC-serier, atmosfäriskt tecknade av W. Wood. Djärvare än det mesta i popkulturväg på 50-talet, men tämligen åldrat idag. Al Feldstein var ingen Harvey Kurtzman.

R. Crumb The Book of Mr. Natural (1995)

R. Crumb: The Book of Mr. Natural (1995). Ett urval Mr. Natural-serier från 1967-1991. Flertalet fungerar som tidskapslar för sina respektive eror, men mina favoriter är från Crumbs ”mognare” period på 80-talet och framåt. Mindre innovativa men tekniskt skickligare.

Robert Crumb R. Crumb's Sex Obsessions (2006 2015)

Robert Crumb: R. Crumb’s Sex Obsessions (2006/2015). Budgetversion av Taschens tusendollarssamling med nyligen färglagda Crumbserier (och svartvita teckningar) från 1980-2006.

Chris Claremont, Dave Cockrum & Len Wein Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 1 (1975-1976)Chris Claremont, Dave Cockrum, John Byrne, Bob Brown & Tony DeZuniga Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 2 (1976-1978)Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 3 (1978-1979)Chris Claremont, John Byrne, George Pérez & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 4 (1979-1980)Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin Marvel Masterworks The Uncanny X-Men, Volume 5 (1980)

Marvel Masterworks: The Uncanny X-Men, Volumes 1-5 (1975-
1980).
Drygt 1100 sidor X-Men av Chris Claremont & Dave Cockrum/John Byrne. En favorit från mellanstadiet som delvis håller än, åtminstone de senare volymerna. (Att kalla det ”Masterworks” är iofs att ta i. Det är kommersiell underhållning riktad till kids, producerad på löpande band och ibland med redaktionell inblandning/censur.)

Marv Wolfman & George Pérez Crisis on Infinite Earths (1985)

Marv Wolfman & George Pérez: Crisis on Infinite Earths (1985). Ambitiös årslång serie som var tänkt att strömlinjeforma DC:s universum efter 50 års kontinuerliga berättelser (men som mest ledde till ökad komplexitet och förvirring). Idag bara intressant av seriehistoriska skäl – för som ”litteratur” är det vekt. Klumpigt, pratigt, ostrukturerat. Betyg: 5000 galaxer (av en miljon möjliga). Tänk vad 1985 års Alan Moore hade kunnat göra med samma upplägg…

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase One (1987)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase One (1987). Morrisons 2000 AD-superhjälte/rockstjärna, åter i tryck. Bagatellartad första ”fas”, men inte utan viss 80-talscharm.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Two (1988)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Two (1988). Zenith versus Richard Branson.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Three (1989-1990)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Three (1989-1990). Moz gör Crisis (se ovan). Dussintals figurer från UK-serier. Lite för abstrakt tecknat.

Grant Morrison & Steve Yeowell Zenith Phase Four (1992)

Grant Morrison & Steve Yeowell: Zenith: Phase Four (1992). Och så avslutningen. Vinner ganska mycket på att (till skillnad från fas 1-3) vara i färg.

Grant Morrison, Mark Millar, Phil Hester & Kim DeMulder Swamp Thing The Root of All Evil (1994-1995)

Grant Morrison, Mark Millar, Phil Hester & Kim DeMulder: Swamp Thing: The Root of All Evil (1994-1995). Hyfsat respektabel fortsättning på Moores (och Veitchs!) 80-
talsepos. Millar var bara i 25-årsåldern och långt ifrån sitt nuvarande irriterande maner.

Grant Morrison, Phil Jimenez, John Stokes, Michael Lark, Chris Weston, et al The Invisibles The Deluxe Edition, Book Three (1997-1998)

Grant Morrison, Phil Jimenez, John Stokes, Michael Lark, Chris Weston, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Three (1997-1998). 90-talsnostalgi. Första halvan av den andra, mer kommersiella och hollywoodska, volymen av Morrisons magnum opus.

Grant Morrison, Chris Weston, Philip Bond, Warren Pleece, Sean Phillips, Frank Quitely, et al The Invisibles The Deluxe Edition, Book Four (1998-2000)

Grant Morrison, Chris Weston, Philip Bond, Warren Pleece, Sean Phillips, Frank Quitely, et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Four (1998-2000). Samlar resten av volym 2 och hela volym 3.

Grant Morrison, Chris Weston & Gary Erskine The Filth The Deluxe Edition (2004)

Grant Morrison, Chris Weston & Gary Erskine: The Filth: The Deluxe Edition (2004). Morrisons bästa serie, äntligen i en samlingsutgåva som inte är tryckt på toalettpapper. Från den tid då han ännu inte var helt fokuserad på att antingen sälja en film eller skriva evighetsserier med supermjältar ägda av ondskefulla företag.

Grant Morrison et al The Multiversity The Deluxe Edition (2015)

Grant Morrison et al: The Multiversity: The Deluxe Edition (2015). En samling one-shots i olika stilar. Bäst är den Quitely-tecknade ”Pax Americana”, ett slags svar på Watchmen. Men inte ens den känns särskilt angelägen.

Seven Deadly Sins (1989)

Seven Deadly Sins (1989)
Knockabout-antologi, med bidrag av Moore, Gaiman, Talbot, Gibbons m fl.

Peter Milligan, Kieron Dwyer, Jim Aparo & Tom Mandrake Batman Dark Knight, Dark City (1990-1991)

Peter Milligan, Kieron Dwyer, Jim Aparo & Tom Mandrake: Batman: Dark Knight, Dark City (1990-1991). En av mina favorit-Batman-serier när jag var 13. Inte minst för
att den lärde mig ordet trakeotomi.

Al Columbia Doghead (1992)

Al Columbia: Doghead (1992). Om Al.

Gerard Jones & Eduardo Barreto Martian Manhunter American Secrets (1992)

Gerard Jones & Eduardo Barreto: Martian Manhunter: American Secrets (1992). Väldigt 1950-tal. Kommunism, quiz-shower, marsianer, MAD Magazine.

Rick Veitch, Bryan Talbot, Paul Jenkins & Al Davison Neil Gaiman’s Teknophage, Volume One (1995-1996)

Rick Veitch, Bryan Talbot, Paul Jenkins & Al Davison: Neil Gaiman’s Teknophage, Volume One (1995-1996). Världshistoriens minst subtila metafor för kapitalism. Ondskefull telepatisk dinosaurie styr sitt intergalaktiska steampunk-imperium med järnhand. Om jag hade några hundra miljoner dollar över skulle jag finansiera en HBO-tv-serie baserad på detta. Veitch/Talbots serie borde fortsatt i 100 nr istället för 6 (de sista 4 i denna samling, av Jenkins/Davison, är inte i samma klass).

Fabien Vehlmann & Denis Bodart Green Manor, Volume 1 Assassins and Gentlemen (2001)Fabien Vehlmann & Denis Bodart Green Manor, Volume 2 The Inconvenience of Being Dead (2002 2005)

Fabien Vehlmann & Denis Bodart: Green Manor, Volume 1: Assassins and Gentlemen (2001) och Green Manor, Volume 2: The Inconvenience of Being Dead (2002/2005). Fiffiga viktorianska mordmysterier i serienovellform, alla på exakt 7 sidor. Av författaren till förrförra årets (mästerliga) Beautiful Darkness.

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez The Metabarons Path of the Warrior (2001)

Alejandro Jodorowsky & Juan Giménez: The Metabarons: Path of the Warrior (2001). Ojoj vad Dune-inspirerad Joddan var.

Alejandro Jodorowsky & Milo Manara The Borgias (2014)

Alejandro Jodorowsky & Milo Manara: The Borgias (2014). Såpig skildring av maktkamperna kring påvestolen i slutet av 1400-talet, sedermera skildrat i flera tv-serier. Svag story, men Manaras illustrationer är ljuvliga. Sällan har en säck avlägsnade organ varit mer estetiskt tilltalande.

Mike Mignola, Christopher Golden, Tom Sniegoski, Ryan Sook et al B.P.R.D. Hollow Earth and Other Stories (2003)

Mike Mignola, Christopher Golden, Tom Sniegoski, Ryan Sook et al: B.P.R.D.: Hollow Earth and Other Stories (2003). Första samlingen av Hellboyspinoffen.

Guy Delisle Pyongyang A Journey in North Korea (2004)

Guy Delisle: Pyongyang: A Journey in North Korea (2004). Fascinerande inblick i livet i en hjärntvättad nation. Betyg: En bukett kimjongiliablommor.

Joe Casey & Tom Scioli Gødland, Volume 1 Hello, Cosmic! (2006)

Joe Casey & Tom Scioli: Gødland, Volume 1: Hello, Cosmic! (2006). Kirby-ig sf-grej.

Joe Casey & Chris Burnham Nixon's Pals (2008 2015)

Joe Casey & Chris Burnham: Nixon’s Pals (2008/2015). Om en parole officer (vad heter det på svenska? Övervakare?) för superskurkar. Onödigt till-lyxad nyutgåva.

Annette Herzog & Katrine Clante Pssst! (2013)

Annette Herzog & Katrine Clante: Pssst! (2013). Scrapbookigt om att vara tween.

Alan Moore, Gene Ha & Zander Cannon Absolute Top 10 (2013)

Alan Moore, Gene Ha & Zander Cannon: Absolute Top 10 (2013). Samling i mastodontformat med det som eventuellt är AM:s bästa mjälteserie sedan 80-talet. Innehåller hela originalserien, plus Smax och Forty-Niners. Väger tre kilo.

Alan Moore & Kevin O'Neill Nemo River of Ghosts (2015)

Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: River of Ghosts (2015). Sista delen i Nemo-trilogin, en spinoff till LoEG. Nånting om att låta kultur åldras och dö med värdighet istället för att hålla den vid liv med artificiella medel? Att skapa något nytt med respekt för det som varit men utan att bara upprepa det? Typ.

Alan Moore & Gabriel Andrade Crossed Plus One Hundred, Volume 1 (2015)

Alan Moore & Gabriel Andrade: Crossed Plus One Hundred, Volume 1 (2015). Post-post-apokalyps (sic)! Alan Moore gör Ennis-horror (se nedan). Teman: Språk, ekologi och wishful fiction. Ungefär så bra som man skulle tro.

Tom Scioli & John Barber Transformers vs. G.I. Joe, Volume 1 (2014)

Tom Scioli & John Barber: Transformers vs. G.I. Joe, Volume 1 (2014). Leksaker vs leksaker! Överraskande auteristiskt.

Kamagurka & Herr Seele Cowboy Henk (2014)

Kamagurka & Herr Seele: Cowboy Henk (2014). Belgisk absurdism! (Bajs, konst, body horror, sex, bakverk mm.) Serien har publicerats i decennier men jag fick upp ögonen för den först när den vann pris på Angoulême-festivalen häromåret. Uppfinningsrikt och underhållande.

Garth Ennis & Christian Zanier Crossed, Volume 10 (2014)

Garth Ennis & Christian Zanier: Crossed, Volume 10 (2014). En sorts origin story för Ennis extrema skräckserie. Gordon Brown spelar en stor roll. Som så många Ennis-verk på senare år lider den tyvärr svårt av en halvbegåvad tecknare. (Jag läste också om alla Ennis tidigare Crossed-serier och snablar vad mycket bättre de som är tecknade av Jacen Burrows fungerar än resten.

Garth Ennis, Facundo Percio & Sebastian Cabrol Caliban (2015)

Garth Ennis, Facundo Percio & Sebastian Cabrol: Caliban (2015). Ennis gör Alien. På gott och ont.

Warren Ellis & Tula Lotay Supreme Blue Rose (2015)

Warren Ellis & Tula Lotay: Supreme: Blue Rose (2015). Ellis försök att rädda Moore från Larsen.

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis, Dave Taylor, Ron Wimberly & Joseph Bergin III Prophet, Volume 4 Joining (2015)

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis, Dave Taylor, Ron Wimberly & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 4: Joining (2015). Suveränt exempel på att spinna guld av halm, eller hur nu uttrycket lyder. Utifrån en handfull sjukt oinspirerade Liefeld-skapelser har Brandon Graham byggt en av tidernas mest kreativa och ambitiösa sf-serier.

Kate Beaton Step Aside, Pops (2015)

Kate Beaton: Step Aside, Pops (2015). Uppföljare till 2011 års samling Hark! A Vagrant. Inte riktigt lika bra, men nästan.

Neil Gaiman, J. H. Williams III & Dave Stewart The Sandman Overture The Deluxe Edition (2015)

Neil Gaiman, J. H. Williams III & Dave Stewart: The Sandman: Overture: The Deluxe Edition (2015). En bra prequel! När hände det senast? JHW3 överträffar sitt arbete på Promethea. Han kan vara den bäste tecknare Sandman har haft. I alla fall i mer än ett nummer i sträck.

Okej, nu är det slut.

Books I Read in 2014

Books I read in 2014

Once again, here’s a photo of (most of) the books and comics I read last year. 94 items in all: 50 novels and short story collections, 8 non-fiction books, and 36 comics collections.

Each title is linked to its page on my book tumblr. The covers to some of my favorites are sprinkled throughout.

Stories of Your Life and OthersNovels and Short Story Collections:

Beowulf (ca. 1000)

Mary Shelley: Frankenstein, or The Modern Prometheus (1818/1831)

Jules Verne: Twenty Thousand Leagues Under the Sea (1870)

Robert Louis Stevenson: Treasure Island (1883)

Robert W. Chambers: The King in Yellow (1895)

L. Frank Baum: Landet Oz (1904)

Philip Wylie: Gladiator (1930)

2munro

Nathanael West: The Day of the Locust and The Dream Life of Balso Snell (1939/1931)

P. G. Wodehouse: The Code of the Woosters (1938)
P. G. Wodehouse: The Mating Season (1949)

Raymond Chandler: The Big Sleep (1939)
Raymond Chandler: Farewell, My Lovely (1940)

John Steinbeck: The Moon is Down (1942)
John Steinbeck: The Pearl (1947)

George R. Stewart: Earth Abides (1949)

Beautiful Darkness

John Wyndham: The Day of the Triffids (1951)
John Wyndham: The Kraken Wakes (1953)
John Wyndham: The Chrysalids (1955)
John Wyndham: Chocky (1968)

Theodore Sturgeon: More Than Human (1953)
Theodore Sturgeon: Caviar (1955)

Ward Moore: Bring the Jubilee (1953)

William Golding: Lord of the Flies (1954)

V. S. Naipaul: A House for Mr Biswas (1961)

Anthony Burgess: A Clockwork Orange (1962)

The Code of the Woosters

John le Carré: The Spy Who Came in from the Cold (1963)

Stanislaw Lem: The Futurological Congress (1971)

Norman Spinrad: The Iron Dream (1972)

Thomas Pynchon: Gravity’s Rainbow (1973)
Thomas Pynchon: Inherent Vice (2009)

Philip K. Dick: Do Androids Dream of Electric Sheep? (1968)
Philip K. Dick & Roger Zelazny: Deus Irae (1976)

Arthur C. Clarke: The Fountains of Paradise (1979)

The Love Bunglers

Michel Faber: Under the Skin (2000)

Patrick Modiano: Lilla smycket (2001)

Ted Chiang: Stories of Your Life and Others (2002)

Zadie Smith: On Beauty (2005)

John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda (2005)
John Ajvide Lindqvist: Pappersväggar (2006)
John Ajvide Lindqvist: Låt de gamla drömmarna dö (2011)

Scott Lynch: The Lies of Locke Lamora (2006)
Scott Lynch: Red Seas Under Red Skies (2007)

Alice Munro: New Selected Stories (2011)

Gravity's Rainbow

Steve Moore: Somnium (2011)

Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane (2013)

Kim Newman: Anno Dracula: Johnny Alucard (2013)

Iain Banks: The Quarry (2013)

Kalle Holmqvist: Bränn biblioteken (2014)

Rob Thomas & Jennifer Graham: Veronica Mars: The Thousand-Dollar Tan Line (2014)

Elin Boardy: Mary Jones historia (2014)

Non-fiction:

Horst Schröder: De första serierna: Dagspresserier i USA från sekelskiftet till 30-talet (1981)
Horst Schröder: Framtiden i serierutor: Science fiction-serier i USA, Frankrike och England (1981)

Fury: My War Gone By

Evan Wright: Generation Kill (2004)

Andreas Ekström: Hemliga pappan (2006)

Alan Moore & Mitch Jenkins: Unearthing (2012)

Fredrik Backman: Saker min son behöver veta om världen (2012)

J.F. Roberts: The True History of the Black Adder (2012/2013)

Jesper Roine: Thomas Pikettys Kapitalet i det tjugoförsta århundradet – sammanfattning och svenskt perspektiv (2014)

Graphic Novels and Comics Collections:

Raymond Briggs: When the Wind Blows (1982)
Raymond Briggs: The Tin-Pot Foreign General and the Old Iron Woman (1984)
Raymond Briggs: Ethel & Ernest (1998)

Under the Skin

Chris Claremont, John Byrne & Terry Austin: X-Men: Days of Future Past (1980-1981)

Gary Panter: Cola Madnes (1983/2000)

Alan Moore, Alan Davis, John Ridgway, Chuck Beckum & Rick Veitch: Miracleman, Book Two: The Red King Syndrome (1990)
Alan Moore & Steve Parkhouse: The Bojeffries Saga (2014)
Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: The Roses of Berlin (2014)

Howard Chaykin, José Luis García-López & Steve Oliff: Twilight (1990-1991)

Peter Milligan & Brett Ewins: Johnny Nemo (2014)

Grant Morrison, Steve Yeowell, Jill Thompson et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book One (2014)
Grant Morrison, Jill Thompson, Phil Jimenez, Steve Yeowell, Paul Johnson, Tommy Lee Edwards, Mark Buckingham, Philip Bond et al: The Invisibles: The Deluxe Edition, Book Two (2014)
Grant Morrison, Frank Quitely & Jamie Grant: Absolute All-Star Superman (2010)

Very Casual

Matt Fraction & Gabriel Bá: Casanova, Volume 1: Luxuria (2007)
Matt Fraction & Fábio Moon: Casanova, Volume 2: Gula (2011)

Jonathan Lethem, Karl Rusnak, Farel Dalrymple & Paul Hornschemeier: Omega: The Unknown (2008)

Fabien Vehlmann & Kerascoët: Beautiful Darkness (2009)

Fred Van Lente & Ryan Dunlavey: The Comic Book History of Comics (2012)

Johnny Ryan: Prison Pit, Book 4 (2012)
Johnny Ryan: Prison Pit, Book 5 (2014)

Jaime Hernandez: God and Science: Return of the Ti-Girls (2012)
Jaime Hernandez: The Love Bunglers (2014)

Farewell, My Lovely

Michael DeForge: Lose #4 (2012)
Michael DeForge: Very Casual (2013)
Michael DeForge: A Body Beneath (2014)
Michael DeForge: Ant Colony (2014)
Michael Kupperman: Tales Designed to Thrizzle, Volume Two (2013)

Garth Ennis & Russ Braun: Battlefields, Volume 8: The Fall and Rise of Anna Kharkova (2013)
Garth Ennis, David Lapham, Si Spurrier, Raulo Caceres & Miguel Ruiz: Crossed, Volume 6 (2013)
Garth Ennis & Craig Cermak: Red Team (2014)
Garth Ennis & Goran Parlov: Fury Max: My War Gone By (2014)
Garth Ennis & Michael DiPascale: Rover Red Charlie (2014)

Frank Quitely et al: Graphic Ink: The DC Comics Art of Frank Quitely (2014)

Peter Hogan, Chris Sprouse & Karl Story: Tom Strong and the Planet of Peril (2014)

Brandon Graham, Simon Roy, Giannis Milonogiannis & Joseph Bergin III: Prophet, Volume 3: Empire (2014)

Michel Fiffe: Copra Round One (2014)

Books I Read in 2013

Here’s a photo of most of the (printed) fiction, non-fiction, and graphic novels I read last year. (Excluded are library books, some re-reads, and all things digital.)

Books I read in 2013

All 66 titles are listed below, sorted into six categories, and linked to my book tumblr. I’ve marked my 10 personal favorites with green. Plenty of the others were fine as well, but these ones were particular standouts for me. (Or at least that’s how it feels at this exact moment. I reserve the right to change my mind tomorrow.)

Classics
Dante Alighieri: Inferno (1317)
Oscar Wilde: The Picture of Dorian Gray (1891)
G. K. Chesterton: The Man Who Was Thursday: A Nightmare (1908)
Joseph Heller: Catch-22 (1961)
George Orwell: Animal Farm: A Fairy Story (1945/1995) [illustrated by Ralph Steadman]

Literary Fiction
Cormac McCarthy: Child of God (1973)
Cormac McCarthy: The Crossing (1994)
Cormac McCarthy: The Counselor (2013)
Michael Chabon: A Model World and Other Stories (1991)
Kazuo Ishiguro: Never Let Me Go (2005)
Dave Eggers: What Is the What: The Autobiography of Valentino Achak Deng (2006)
James Frey: The Final Testament of the Holy Bible (2011)
Alan Warner: The Deadman’s Pedal (2012)
Iain Banks: Stonemouth (2012)
Jerzy Kosinski: Being There (1970)
Margaret Atwood: Alias Grace (1996)
Margaret Atwood: Oryx and Crake (2003)
Margaret Atwood: The Year of the Flood (2009)

Science Fiction
Olaf Stapledon: Star Maker (1937)
Alfred Bester: The Stars My Destination (1956)
Stanisław Lem: Solaris (1961)
H. P. Lovecraft: The H.P. Lovecraft Omnibus 1: At the Mountains of Madness and Other Novels of Terror (1964)
Arkady & Boris Strugatsky: Roadside Picnic (1972)
Joe Haldeman: The Forever War (1974)
Walter Tevis: Mockingbird (1980)
Grant Morrison: Lovely Biscuits (1998)
Kim Newman: The Bloody Red Baron (1995)
Kim Newman: Dracula Cha Cha Cha (1998)
Kim Newman: Professor Moriarty: The Hound of the D’Urbervilles (2011)
Stephen King: The Dark Tower V: Wolves of the Calla (2003)
Stephen King: The Dark Tower VI: Song of Susannah (2004)
Stephen King: The Dark Tower VI: The Dark Tower (2004)

Crime
Patricia Highsmith: The Talented Mr. Ripley (1955)
Patricia Highsmith: Ripley Under Ground (1970)
Patricia Highsmith: Ripley’s Game (1974)
Patricia Highsmith: The Boy Who Followed Ripley (1980)

Non-fiction
Sean Howe: Marvel Comics: The Untold Story (2012)
Gary Spencer Millidge: Alan Moore: Storyteller (2011)
Lance Parkin: Magic Words: The Extraordinary Life of Alan Moore (2013)
Ransom Riggs: The Sherlock Holmes Handbook: The Methods and Mysteries of the World’s Greatest Detective (2009)
Alan Partridge with Rob Gibbons, Neil Gibbons, Armando Iannucci & Steve Coogan: I, Partridge: We Need to Talk About Alan (2011)
Manne Forssberg: Pappalogi (2013)

Comics and Graphic Novels
Harvey Kurtzman et al: Corpse on the Imjin! and Other Stories (2012)
Ed Brubaker & Sean Phillips: Criminal: The Deluxe Edition, Volume 2 (2012)
Pat Mills & Kevin O’Neill: Marshal Law: The Deluxe Edition (2013)
Peter Milligan & Brendan McCarthy: The Best of Milligan & McCarthy (2013)
Johnny Ryan: Take a Joke (2011)
Jim Woodring: Fran (2013)
Garth Ennis, Jamie Delano, Jacen Burrows & Leandro Rizzo: Crossed, Volume 4 (2012)
Garth Ennis, Russ Braun & Darick Robertson: The Boys, Volume 12: The Bloody Doors Off (2012)
Garth Ennis & Aaron Campbell: The Shadow, Volume 1: The Fire of Creation (2012)
Garth Ennis & Mike Wolfer: Stitched, Volume 1 (2012)
Garth Ennis & Carlos Ezquerra: Battlefields, Volume 7: Green Fields Beyond (2013)
Alan Moore & Brian Denham: Violator vs. Badrock: Rocks and Hard Places (1995)
Alan Moore, Malcolm McLaren, Antony Johnston & Facundo Percio: Fashion Beast (2013)
Alan Moore & Kevin O’Neill: Nemo: Heart of Ice (2013)
Archie Goodwin & Walter Simonson: Alien: The Illustrated Story (1979)
Howard Chaykin: The Shadow: Blood and Judgment (1987)
Brett Lewis & John Paul Leon: The Winter Men (2010)
H. P. Lovecraft & I. N. J. Culbard: At the Mountains of Madness (2010)
Jody LeHeup (ed.): Strange Tales II (2011)
Phil Hester & Brook Turner: Golly!, Volume 1: Catching Hell (2011)
Brandon Graham, Simon Roy, Farel Dalrymple & Giannis Milonogiannis: Prophet, Volume 2: Brothers (2013)
Joe Keatinge & Ross Campbell: Glory, Volume 2: War Torn (2013)
Grant Morrison & Darick Robertson: Happy! (2013)